Jobbhelg, ångest, bloggstrul, ingen ångest och en ny Ölstuga i johanneberg.

Nudlar… Vilken trist gegga. Det är iallafall den gegga jag tuggar i mig på jobbets sista timmar.

Tittade på Fyrans morgonprogram idag. På tv alltså. Agneta Sjödin sitter och intervjuar Amy Diamond om panikattacker och ångest. Perfekt samtalsämne på morgonen. Amy Diamond verkar rätt avslappnad, vuxen och samlad och gör ingen större pryl av det.
Agneta Sjödin undrar:
-Vad är ångest? Hur ter sig en panikattack för dig?
Efter en stund blir det reklam, men Agneta lovar:
-Efter reklamen är vi tillbaka. Då ska Amy få berätta mer om sin ångest och sina ångestattacker!
Det låter lite på Agnetas röst som om samtalsämnet handlar om luftiga glasstårtor och luftigare struvor. Ofattbart hur svåra, ångestartade livshändelser avhandlas på tv nu för tiden, på det mest lättsammaste sätt.

Det strular fortfarande med min blogg. Bara för mig, inte för någon annan som vill gå in på den. Det hela är mycket märkligt. Jag kommer inte in på den. Dator, ipad och telefon säger att servern ligger nere. Jag kommer in på hela övriga world wide web, men inte min blogg. Alla andra kommer alltså in på min blogg. Om jag stänger ner wifi så kan jag ha riktig tur att bloggen fungerar. Då får jag snabba mig och publicera mitt senaste inlägg.
Skulle det inte dyka upp något inlägg på flera dagar så vet ni nu varför. Jag har alltså inte tröttnat på att blogga om mitt fantastiska, ångestfria struv-liv. Om inget inlägg är publicerat inom en viss tidsram kan det även såklart ha att göra med att jag har spillt öl i datorn, tappat mobilen i toan och krossat det redan krossade glaset på iPaden helt och hållet. Eller så har jag träffat en snygg donna i i strudelhatt.
Ringde till 3. Pratade med en väldigt trevlig donna. 3-trevlig donna på 3. Låter som en omöjlig kombo. Hon gjorde allt för att hjälpa till.
”Nollställ alla nätverk” sa hon.
Eftersom hon var så trevlig gjorde jag som hon sa. Nollställer man, så funkar det att komma in på bloggen en gång (åter igen med en viss tur), sen är det samma sak igen.
Skit samma, jag får ringa igen. Frågade om hon hade något personligt nummer jag kunde ringa. Det hade hon inte. Det lät kanske nämligen som en helt annan affär. Jag bad henne även att prova att gå in på min blogg. Det gjorde hon. Det funkade utmärkt. Eftersom det funkade utmärkt sa jag till henne att läsa bloggen. ”Den är rolig och bra”, la jag till. Hon skrattade, halvt hysteriskt.
Vem fan är jag att avgöra det???

Tänkte testa nya Tullen i Johanneberg efter jobbet. Om jag orkar efter denna mongohelg. Testa innebär i så fall en eller två öl. Inte åtta öl och sitta och tjoa och bräka i baren. Tänkte göra ett gott första intryck eftersom jag anar att jag vill gå dit fler gånger. Dessutom ska jag handla julklappar på förmiddagen imorn. Kan knappt inte tänka mig något vidrigare än trängas runt i bakfylletillstånd med massa flåsande dårskallar. Snacka om panikattacker och tvättäkta ångest.

Får se om jag lyckas ladda upp det här inlägget. Om inte så märker ni ju ingen skillnad. Ni kommer bara i värsta fall tänka:
”Vad är det här för trams, har han inte skrivit något inlägg idag heller?”
”Jo det har han”. Låter han hälsa… Nåväl, nu provar vi.

De gaddade flygande svinen.

En fantastisk höstförmiddag! Jag tar med mig nybryggt kaffe och en nyrullad cigg ut på balkongen. Jag är på strålande humör. Jag tar en klunk kaffe och tänder ciggen. Då sluter de upp! Bzzzzzzzzzzzzzzzzzzz. I mitt ansikte. De trötta helt jävla väcka getingjävlarna. Jag går in igen. Står och gluttar ut genom balkongdörren som ett fån. Getingen försvinner. Jag kliver ut igen, sätter mig, men hinner inte mer än att säga mamma innan getinghelvetet är där igen.
Proceduren upprepas tills att jag ger upp och mitt strålande humör ligger i papperskorgen.
Jag är getingrädd. Skrämmer mig lika mycket som Doobidoo, Rickard Sjöberg, Agneta Sjödin, Gry Forsell och Bonde söker fru. Fick en geting i armhålan en gång när jag var liten. Farsan dängde till getingen med en tidning efter att den hade surrat honom i ansiktet. Han skulle ge den lite vindslag som han sa. Då landade den i min armhåla. Jag körde ner armen i rekyl. Sen gallskrek jag i smärta och skräck. Alla strandens gäster reste sig samtidigt och blängde med öppna käftar.
Jag hatar getingar. Korkade jävla fän som alltid hittar in men aldrig ut. Gaddade kamikazesvin.
En annan gång blev jag bränd av en humla. Den hade krypit in i mitt örngott och hittade ut när jag lade skallen på kudden. Den landade rakt på min panna. Resultatet var skrämmande. En stor jävla böld som inte försvann på tre veckor. Det spände och brände och jag hade huvudvärk konstant i tre veckor.
Mördarinsekter som hör hemma i de tropiska regnskogarna.