Ett samtal från arbetsförmedlingen, ett vibrerande hode och ett besök på Mölndals sjukhus.

Jag sitter och dricker en öl på Vasagatan och tittar ut på regnet. Det ösregnar. Jag letade efter en deprimerande sylta som man blir glad av. Hittade ingen. Så nu sitter jag på en pigg sylta som man blir ledsen av.
Har varit med morsan på Mölndal sjukhus idag för kontroll efter hennes ögonoperation. De sprutar in någon florerande vätska för att se om ögat ser bra ut. Efteråt är tydligen synen grumlig och man ser knappt något. Det är där jag kom in i bilden. Så hon inte hamnar på någon sjaskig bordell i Tranås av misstag.
Och sen ringde ju arbetsförmedlingen i förmiddags. Jag hade glömt att skicka in min aktivitetsrapport. Då ringer de fort av bara fan. Jag sa att jag hade jobbat så mycket så jag hade glömt bort att fylla i den.
-Det är ju en jättebra anledning, jag antecknar det här, sa hon.
-Gör det, sa jag.
Hon sa att det fanns 144 personliga assistent-jobb att söka för tillfället. Jag sa att om hälften av dem bara sökte en kvinnlig assistent så finns det bara 72 personliga assistent-jobb kvar att söka. Jag lade till att om hälften av dem har som krav att man är icke-rökare, så finns det bara 36 personliga assistent-jobb kvar.
Hon började läsa upp jobb som kunde passa mig.
-Här är ett till exempel. Oj, nej, de sökte bara kvinnliga assistenter.
-Oj, vad synd! sa jag
-Här är ett annat. bla, bla, bla, bludderi, blubberi, bubbliri, oj, de sökte icke-rökare.
Det gick inte så bra för Inga-Lill, platsförmedlare, trots att hon verkade rätt hygglig. Hon sa till mig att hon skulle maila mig några jobb. Jag tackade så vänligt jag kunde. Innan vi lade på sa hon:
-Vet du vad som är väldigt bra Johan? Om du sätter en lapp på kylskåpet med texten: Obs! aktivitetsrapport, så glömmer du inte bort den nästa gång du ska breda en macka eller ta ett glas mjölk!
Jag sa till henne att jag tyckte det var en jättebra idé. Samtidigt tyckte jag det var lite märkligt att hon kunde veta att jag breder smör på mina mackor och att jag lagar mat lika ofta som jag stickar raggsockor. Hon hade dock fel om mjölken.

Slog precis hodet i dörrkarmen när jag var ute och rökte. Sitter på ett sådant där källarhak där ytterdörren är gjord för små människor. Först vibrerade hjärnan till. Jag blev pigg och det gjorde ont. Nu gör det ont och jag blev lite trött. Det är den antågande bulan som tröttar ut mig.
-Öööööh…

Det hela började som ett misstag…

”Det hela började som ett misstag.”
Detta är inledningen i Bukowskis bok ”Postverket”

Och det var faktiskt så…
Jag och en utav mina närmaste vänner var ute och drog en utav alla våra fikor i somras när det uppdagades…
Jag har ju som känt är deltidsjobb som personlig assistent sen nio år tillbaka, men har på senare tid lyckats med att både bli avpolitiserad från både arbetsförmedlingen och A-kassan efter regeringens nya idéer om att man måste skicka in rapporter på exakt de jobb man har sökt, om man har varit på intervju, om man har släppt sig i badkaret eller klippt sönder en slips på NK ( bara för att man har ett inbyggt slipsförakt). Aktivitetsrapport kallas det.
Min sommarsemester och ledighet på högtider är ofrivillig. Det är inte jag som har valt att vara ledig eller ha semester. Jag blir därför arbetslös ofrivilligt under dessa perioder. Därför stämplar jag när det händer.
Den här gången orkade jag iallafall inte med AF:s idiotier med rapporter och telefonsamtal och fan och hans moster. Jag gav alltså fan i det…och blev alltså avanmäld.

Min vän som söker jobb på sitt allra egna vis sa:
”Men du! Jag skickar helt efterblivna ansökningar, där det verkar som jag inte är klok, till massa jobb som jag ändå inte kan få.”
”Jaha?”, undrade jag.
”Ja, för gör Arbetsförmedlingen stickkontroller så är jag ju säkrad. Jag har ju sökt jobben.

Vad smart tänkte jag och kände mitt gamla hederliga samhällsparasiteri bubbla upp från hela svea rikes kloaker. Jag gick och påanmälde mig hos arbetsförmedlingen igen och ringde sen till min A-kassa. Den ofrivilliga (lidsamma och urbota tråkiga) sommarsemestern var nämligen i antågande. Fridens liljor, tänkte jag.

Jag letade upp lite jobb. Hittade en gammal jobbansökan som jag använt för tio år sen när jag sökte jobb som personlig assistent. Fräschade upp uppgifterna i den. Jag rös när jag läste den. Den var kass som en dyngsur strumpa som hade hål på stortån. Jag skickade in den till ett gäng annonserade personliga assistent-tjänster och smålog som en riktigt nöjd, förstaklassens pajsare.
Döm av min förvåning när det efter en knapp timme kom ett mailsvar där det stod att de hade läst min ansökan, tyckte det lät intressant och tackade för visat intresse. Rent oroande…
Morgonen efter när jag låg och drömde om Cleopatra som dansade ballongdansen för mig på mitt loft ringde telefonen:
”Ja, hej vi ringer för att du har skickat in en ansökan till oss…”
”Va för nåt? Vadå? Vad menar du?”
”Ja vi undrar om du vill komma på en intervju?”
”Vadå, intervju, Cleopatra är här ju!”
”Kan du komma på onsdag kl.16?
”Ja, absolut! Vad har jag sökt för jobb?”
Allright, samtalet fortskred ungefär på samma vis rakt igenom. Jag var ju yrvaken och kan inte beskyllas. Dessutom, lade jag till, hade jag sökt så fruktansvärt mycket jobb på sista tiden, så det var svåååårt att skilja på grejorna…

Nåväl, idag har jag varit på den där intervjun. Snubben som jag skulle jobba hos, om jag får jobbet, verkade vara en riktigt trevlig dude. Fick en bra känsla. Bra arbetstider, fler arbetstimmar och en kvarts resa till jobbet istället för en timme som jag har nu.
Får jag jobbet, så kommer jag tacka ja.
En timme innan jag gick på intervjun ringde telefonen igen. Det var ett annat assistentföretag. De frågade om jag ville komma på intervju på Måndag.
”Allright!”, sa jag.
Ett tredje företag har även ringt, men eftersom jag jobbade igår så kunde jag tyvärr inte svara när de ringde…

När jag hade varit på intervjun och slog på telefonen igen hade Arbetsförmedlingen ringt. Två gånger. En hetsig röst på telefonsvararen lät mig veta att jag hade sökt för få arbeten. Jag måste vara mer aktiv. Det framgick i min aktivitetsrapport. Hon tänkte nu anvisa mig några annonserade jobb som jag skulle söka. Mailet med dessa arbeten kom en liten stund senare. Hon lät mig även veta att hon kommer ringa i nästa vecka för att kolla hur det går för mig…
Sicka jävla loppor!!!
När hon ringer i nästa vecka kan jag skryta med att jag redan har varit på två intervjuer. I bästa fall kan jag till och med meddela henne att jag har fått ett nytt jobb och hälsa henne att sluta att störa när jag sitter och sköjar under parasollet!!!

”Det hela började som ett misstag.”
Jo, jag tackar. Framför allt tackar jag min kompis om jag nu skulle få jobbet. Som dessutom tror att han har hittat sitt nya kall, som jobbcoach (bra där!!!), efter att jag hade berättat denna fadäsartade, fast ändå ganska positiva story för honom.

Solen skiner alltid på sköjaren, ty han älskar världen!