Oljud och Snabba Cash.

Avjnuter en kaffe. Denna gång på balkongen…
I vänster riktning är det någon som klipper gräset. Till höger accelerar en lastbil på tomgång. En helikopter flaxar runt i skyn. Inne i lägenheten, ovanför mig renoverar de ett badrum. Med gigantiska borrar som hackar bort gammalt kakel.
Det enda som egentligen fattas för att fylla ut ljudbilden till max är ett gäng hundar som skäller, en vrölande alkis och en dagisklass på femtio ungar som skriker, gråter, tjoar och härjar.
Men som jag har sagt innan: Jag älskar världen! Dessutom blåser det i detta gassande sommarväder. Det tycker jag är sköj!

Har tittat klart på Snabba cash-triologin. Fantastiskt bra filmer. På något envetet vis så får man en väldig känsla för karaktärerna trots att de nästan uteslutande gör dåliga saker. Samtidigt är de högst mänskliga eftersom de visar väldigt mycket känslor och öppnar upp sitt inre. Varje gång någon av karaktärerna håller på att dö eller dör så tänker man: Nej, han får inte dö!
Såg de två första filmerna på ett bräde. Med alla intryck så var det så klart helt omöjligt att somna efteråt. När jag väl hade somnat vaknade jag ganska fort. Varje gång jag vaknade hade jag drömt att jag var gangster och att allt gick åt helvete. Jag sprang runt med pickadoller. Förlorade pengar jag hade roffat åt mig genom att skjuta ner någon annan. Satt i fängelse. Kom ut ur fängelse osv. Vaknade svettig som ett svin varje gång.
När jag sen satt på jobbet helt urlakad kunde jag nästan känna en sorg över att inte vara en gangster…
En personlig gangster-assistent.

Goodbajos jobbhelg!

”Nu ska jag gå hem. Böööh!”
”Ha det bra ikväll!”
”Håll käften innan jag lappar till dig! Moahahaha!!!”

Det här var den första konversationen jag hörde mellan två alkisar i baren när jag hade satt mig ner på sejdeln. Satte standarden på något vis. Välkommen ut i världen igen Johan efter total isolation i 30 timmar av kneg.
Nu sitter jag på Kellys. Ska quiza med Eddo om en stund. Vi brukar ju göra det då och då. Vinsten är tre eller fyrahundra spänn i baren om man vinner. Vi gjorde det en gång för en massa år sen. Eftersom vinsten måste förbrukas samma kväll, blev vi redlösa, har jag för mig. Total uppmuntran till totalt förfall…

Gitarristen i vårt band jobbar som bussförare på väsköttaschlätta. Han har också jobbat helg. Och haft viss ångest över detsamma. Han brukar skicka lite sms då. Gårdagens sista nattresa hade slutat med att kidsen hade smugglat in kebaber i olika former på bussen. Trots att det är strängeligen förbjudet, hooooo! Längst bak i bussen efter resan hade han hittat kebaber i olika former nedkletade på golv och säten. Städandet och skrubbandet hade varit ångest och svett.
Eller som Cornelis sjunger: ”Efter midnatt, kommer kackerlackorna fram/Efter midnatt, biter dem huvet av all skam.”
Själv tycker jag det är ett dumt påhitt att jobba helg, men smått fantastiskt när det över. Lite som man aldrig har varit värd en öl så mycket i hela sitt liv.

Nej, nu MÅSTE jag beställa en öl till.

Gubbar och kärringar.

För några dagar sen var det en kvinna i  55-årsåldern som bommade en cigg av mig på pizzerian där jag själv satt och rökte på uteserveringen. Hon var alkad och hennes man hade deckat över sin bärs. Hon försökte charma offret, lammköttet framför sig (det vill säga mig) med sargad kvinnlig och sexighet. När hon hade fått ciggen frågade hon om jag var norrman. Jag sa nej. Sen frågade hon om jag hade suttit i finkan. Jag berättade att jag inte hade gjort det. Då sa hon att hon hade träffat en snubbe en gång som både var norrman och som hade suttit i finkan. Hon tyckte det var skoj, så nu frågade hon alla män samma sak som hon bommade cigg av.
Hennes man vaknade plötsligt till och vrålade bort till mig och mitt bord där hon fortfarande stod och tjöta:
”Ska du ge tillbaka mig min kärring!!!”
Min pizza var färdig så jag gick in och betalade och räddades på detta vis från ett saftigt triangeldrama.

Idag på Angereds torg hörde jag två gubbar som stod och drog anekdoter för varann. Den ena berättade för den andra om en spårvagnschaufför som hade läst upp hållplatserna själv istället för den automatiska datorrösten. Inget konstigt med det. När vagnen närmar hållplatsen Domkyrkan säger chauffören: Nästa domkyrkan-babylons tempel!
Sen stod gubbarna där och guppade av garv i takt.