Utflykt till Östra centrum.

img_1810.jpg
Skrivet igår
Jag sitter och njuuuter av en bärs på andra lång. Det är helt dött på gatan. Eller ja, nästan.
Jag sitter i solen. Det är varmt och ljust för ögonen. Jag intalar mig att det är superskönt, men jag vet inte riktigt. När jag tittar på min spegelbild i fönstret ser jag en glansigt svettig jävel. Men jag är all in för positive thinking!

Jag har suttit och lyssnat på ett par bakom mig en lång stund nu.
Hon har berättat om sin kompis som vann 15 000 i månaden i 25 år på Triss.
Hade jag vunnit en sån månadssumma så hade jag gått ner till kanske 20 procents arbetstid och ändå haft bra med pengar att leva på. Plus en massa tid över att ägna huvudbry åt. Fantastiskt!
Hon tyckte det var konstigt att han som vann inte delade vinsten med sin flickvän eftersom de bor ihop. Dessutom var det hon som hade köpt trissen till honom.
-Det hade jag gjort, sa hon. Hade inte du gjort det?
-Nej, svarade hennes kille.
-Fast om jag hade vunnit…
-…så hade jag tyckt att det var rätt att du hade delat den med mig, fyllde han i.
Vet inte om han skämtade eller ej…
Hon är tjöcker och verkar trevlig och sympatisk. Han är lång och smal, men verkar dryg och tjock i huvudet.

Jag och syrran hade en heldag runt Olskroken och Redbergsplatsen i Onsdags. Kollade second, drack öl och besökte farsans minneslund.
Vi tog en lunch på den gamla hederliga Lilla Restaurangen.
Där finner man finklädda pensionärstanter som dricker vitt vin vid lunchtid. Alkisgubbar som pratar tidens tempo och slänger in ett litet stycke nödvändigt ljugeri här och var.
Det finns nog ingen restaurang som har sån varierande kvalité på maten från gång till gång. Vi käkade pizza och den här gången var det fantastiskt gott. En del andra gånger jag har ätit där har det varit rena katastrofen. Vad sägs om en pizza där baconet är så sönderbränt så det påminner om tumnaglar droppande av flott.
En viss cirkulation av tjackisar, kufisar pågick utanför uteserveringens staket. Det har alltid varit ett jävla hölligång runt den där kroken av olskroken så att säga.
Efter att strudlat runt i några timmar i området så gick vi tillbaka till Lilla Restaurangen för att ta en bärs. Sen eftermiddag. Då kan man säga att luffartrafiken utanför staketet hade intensifierats. Alltså det var ingen hejd.
En snubbe valsade förbi i de mest trasiga träningstights som jag någonsin har sett. Stora hål överallt på vader och lår. Han verkade vara på strålande humör. Arga alkisar, svajiga typer, tveksamma medborgare men framför allt tjackisar. Jag som undrat mången gång var alla tjackisar tagit vägen. Nåväl, nu vet jag. I olskroken förändras ingenting.
Det var ett evigt smackande överallt. Till slut blev det för mycket.
En dude på pissigt humör stod en meter från oss utanför uteservering och glodde ilsket på oss medan käften smackade på honom.
Till slut kom hans kvinna som verkade vara lite klarare i pallet. Han började med att skälla ut henne. Hon svarade med ilsket mothugg. De klev in på restaurangen och ut på uteserveringen. Det kändes inget vidare.
Benen svängde på honom, överkroppen gungade, huvudet for fram och tillbaka i sidled och käkarna smackade. Kvinnan sa till honom att om hon hörde ett ord till från honom så skulle hon gå direkt. Han morrade något…och hon reste sig och gick direkt.
Syrran och jag hällde i oss ölen och följde hennes exempel.
I övrigt är det väldigt trevliga nejder det där. Där omkring har man bott i mången år. Man i detta läge är alltså jag.
Så tjena Olskroken och Redbergsplatsen. Och ajöken fröken!

Äntligen, och jag menar äntligen, så är balkongen färdig. Jippi djaja yö öld sängvätare (kanske ölen börjar ta nu?). Två veckor tog det att få det där balkonggolvet färdigt. Skulle aldrig råda någon att måla sitt golv på detta sätt, om man inte är sadist eller älskar att bli frustread och uttråkad. O andra sidan på det: nu när det är färdigt och resultatet är finare än vad jag trott så skulle jag…ändå inte råda någon att göra det!
Men fy satan vad fint det blev pöjkar och jäntisar!
Igår köpte jag blommor. Fin mysbelysning har jag fått upp också. Nya dynor till stolarna och en ny och fin askkopp så man kan röka ner sig. Det är så knöllfint, så minst hälften kan räcka.
Där kommer undertecknad hänga och skriva djuplodande poesi om livet och dess motgångar
Hej lilla fina balkongusdjävol säger jag, trots att jag sitter på krogen.
Jag älskar dig mer än mina Hawaii-kalsipper!
Nu tar ölen tror jag bestämt!

Nu kommer syrran snart så jag säger auf widersczcszcszeeen och god bajos!

Julklappar och Sejdeln.

Har varit runt och kollat julklappar. Runt järntorget och Linnè. Tänkte att julhysterin och kommersens dårskap inte nådde hit på samma vis. Jag hade rätt. Tyvärr hittade jag ingenting. Brukar ju alltid handla hela junket dagen innan julafton, och sen efteråt, när man svettats runt som en tok brukar jag sätta mig och ta några bärs.
Förra året minns jag att jag drabbades av otrolig ensamhetsångest när jag skulle gå och dricka några öl efter klappinköpen. Träffade Emma och hennes syster på Andrum av ren slump när jag gick förbi och var på väg till Ölrepubliken. Tjatade på dem att dricka bärs med mig. Det gick inget vidare. Jag gick till Ölrepubliken själv. Där satt stora sällskap och hade trevligt. Ringde alla jag kunde komma på medan jag svepte två bärs. Sen gick jag hem.
Förrförra året har jag för mig att jag blev full efter julklappsinköpen. Tror att det finns något inlägg om det här på bloggen. Vill minnas att påsarna svingade runt som väderkvarnar när jag begav mig hemmåt. Varför pratar jag om det här förresten? Som en gammel man som sitter och minns sina julklappsinköp genom åren… Det liknar ju cirkus!

Tar en bärs på Sejdeln nu. Firar att jag inte hittade några julklappar.
Alkisarna har med råge hittat tillbaka till Sejdeln nu när Galliano har bommat igen. Baren är fylld. Det pratas enormt mycket julmat. Plommonspäckad karré och julskinka och allt annat gött man kan frossa i sig. Det pratas mycket julafton överhuvudtaget. Troligen med en hel del ångest inblandad.
Jag och syrran blev inbjudna till julbordskvällen på Sejdeln för flera år sen. Av någon anledning kunde vi inte gå. Stammisarna stod för att göra maten. Var här den kvällen då de satt och planerade vad som skulle vara med på menyn. Vem som skulle tillaga vad hemma i sina egna kök och sen bära ner det till sejdeln. Diskussioner utbröt om vad som skulle vara med på julbordet och inte. Tror de höll på att bli packade. Det var någon som tyckte att en viss rätt skulle vara med. Det blev vilda protester i stil med att den rättjäveln hör inte hemma på ett julbord osv. Detta kontrades med att i så fall har fan inte köttbullar och skinka på julbordet att göra heller. Sen var diskussionen igång på allvar. Det hela urartade ganska rejält med att folk stod och vrålade på varandra. Personangrepp delades ut. De argaste gick ut och rökte för att lugna ner sig. Bartendern gjorde allt för att medla. Alla lugnade ner sig till slut.
Julbordet hade tydligen blivit ett riktigt lyckat klafs och slafsgalej som hade urartat ”precis lagom”.
Nej, för bövlars! Får dra hem snart tror jag.

Eftersom jag inte hittade några julklappar funderar jag lite på att ta med mig en tiggare hem. Lägga i en flyttlåda och slå in lådan i trevligt tomtepapper och ge till morsan i julklapp. Hon är ju lite ensam ibland och tiggaren är kanske hungrig. Morsan lagar god mat och bor i en ganska väl tilltagen trea och hon kan nog offra ett rum. Kan bli hur bra som helst.
Det här kanske var det dummaste jag sagt på länge. Jag sköjade ju bara lite grann. En del människor hävdar ju att man får skämta om vad som helst. Det gjorde jag nu.
Fan vad fräckt!!!

Att cykla nr.2 (Poem på begäran av Andy Boy.)

Jag cyklar.
Upp för backar.
Ner för backar.
Som en dåre med
solen i mitt fejs och med
en knuten hand i fickan och med
vinden i min rygg.

Förbi gula hus och
vrålande alkisar,
kärringar med gångstavar och
glassätande män i hattar.

Förbi skitande hundar och
smackande tjackpundare,
uteservering, torg,
skuggbeklädda skogspartier och
kvinnor med
breda arslen och barnvagnar.

Mot hela stans omfamning.
Mot grönt och rött.
Mot våren, sommaren och
bättre tider.

Mot ditt blonda hår,
dina frusna händer och
dina framdrejade lår.

Jag cyklar till
benen gråter och
lungorna blöder.

Jag cyklar till
röven svider och
själen lider.

Sen sätter jag mig
på en bänk.
Flåsar och pustar ut.
En man med skev mustash
och för korta byxor
frågar efter eld och
sen efter min plånbok.
Till sist frågar han
efter min själ.
Jag tänder hans cigarett.
Jag lyckas tända hans cigg
på första
utan att lågan släcks.
Triumf
i Svedalas Windy City.

Jag tänder en egen.
Röker den, sen
har jag foten på
pedalen och
cyklar jag snart igen.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Snart så snart

Det har varit 11° varmt idag. Åtminstonde på vår balkong. Smått magiskt. Doften som dyker upp med de varmare graderna är också smått magiska åt andra hållet. En stankmix någonstans mellan hundens avföring och den otvättade människans underkläder.
Snart är tiden här för solvarma omfamningar, för alkisar och uteliggare att ta en lur i skuggan under buskarna. Dags för att svettas på kokande bussar, för en bärs i solen på uteserveringen eller i slottskogen. För bad i salt och sött. För t-shirt på natten och kvällsvärmen. För tanter och gubbar som svimmar i svinhettan och hundar och spädbarn som dör i bilar som råkade stå i solen. Tid för dig och mig att sitta på balkongen och bara konstatera att vi har det jävligt gött som man säger i vårt län.

Detta är den totala anledningen med de fyra årstiderna. Att plågas i kylan och njuta av värmen. Eller tvärtom om du nu föredrar det.

Snart är värmen här. Snart så snart.
Oslagbart.

Published with Blogger-droid v1.6.7