Potatis, utslag och Arbetsförmedlingen.

Har precis dammsugit på jobbet som en ROT-RUTARE. Kokar även potatis. Det har nog aldrig hänt innan. På jobbet alltså. Överkokade dem. Naturligtvis.

I förra veckan hade jag ett utslag på kinden. Nära näsan. Lagom till att det försvann har ett nytt utslag blommat ut mitt på magen. Tänker att det är ett och samma utslag som flyttar runt på kroppen. Något slags kringflackande nomadutslag. Nästa vecka kanske det uppenbarar sig i ena armhålan.

Ska till arbetsförmedlingen imorgon. Har en grunka på g. Sist jag var där fick jag reda på att det inte heter platsförmedlare längre. Det heter arbetsförmedlare. Jaha?
Vanligast är att man går in på Arbetsförmedlingen med något av en tung suck hängande i lungorna som vill ut. Oftast när man går ut därifrån är sucken utpuffad. Man känner sig nerslagen. Ett gigantiskt huvudbry utspelar sig. Ofta brukar man skaka på sitt huvud för att förstå sig på dåraktigheterna som människan mitt emot en kastade ur sig.
Man blir inte klok på det.

Ett sista samtal.

Igår ringde en kvinna från arbetsförmedlingen. Hon sa att vi hade bestämt att hon skulle ringa idag. ”Jaså?” svarade jag förvånat. Hon undrade om jag hade sökt några jobb sen vi pratade sist. Jag svarade att jag hade jobbat istället. Stämningen sjönk successivt i samtalet. Hon frågade vad jag ville jobba med eftersom jag egentligen inte vill jobba som personlig assistent. Att fråga vad jag ville bli (när jag blir stor) kändes som en lite försenad fråga till en person som snart fyller 42 år. Jag sade till henne att jag håller koll på utbildningar. Hon undrade om jag inte kunde tänka mig att bli vaktmästare. Jag sade att jag kunde tänka mig det, men att det kräver väl utbildning. ”Inte alltid” svarade hon.
Eftersom jag inte har fyllt i några aktivitetsrapporter de två sista månaderna och kanske hade en lite trött inställning under samtalet, uppmuntrade hon mig att avanmäla mig hos arbetsförmedlingen. Kändes lite som en uppmuntran åt fel håll. En ny taktik kan man säga. Eller ren uppgivenhet. Hon berättade hur som helst att hon inte kommer ringa mig något mer. Om jag hade något på hjärtat fick jag helt enkelt höra av mig till min lokala platsförmedlare.
Tänker att hon måste ha ett ganska hopplöst jobb. Ett utdelat jobb för att regeringen har kommit på att man ska ringa och kolla upp folk. Piska de som inte vill bli piskade. Antar att jag kanske inte gjorde hennes arbetsdag bättre. Kunde nämligen utröna en suck från henne här och där under samtalet.
Tycker dock och faktiskt att ett vaktmästarjobb verkar lite skoj. Kanske i sjukhusmiljö. Post och pakethantering. Köra runt sjukhussängar. Småtjöta med fölk. Rulla runt i kulvertar. Hittade två vaktmästarjobb på Sahlgrenska utan några större krav på meriter och erfarenheter. Tyvärr var det semestervikariat på två månader. Vet inte hur smart det är att säga upp sig från en visstidsanställning för ett vikariat på två månader. Skall hur som helst hålla fortsatt koll. Under tiden fortsätter jag att älska världen!

Återfunna dikter

På bättringsväg igen. Överlevde även denna gång. Smått fantastiskt. Florerar tre olika influensor i år. Bara två kvar att få.
Hittade vid en grundligare genomgång på datorn mina gamla dikter som jag skrev för ca tio år sedan. Har haft någon känsla av att de var förlorade för alltid. Vissa är skrivna under en period när jag var singel och gick på soc. Gick på soc i fyra år i sträck. Var singel lika länge. Många av dikterna behandlar just de här ämnerna. Sjuk sexuell frustration eftersom jag inte hade sex en enda gång under den perioden. Mycket knulla, bröst, rumpa, fitta, kuk. Många dåraktiga arbetsförmedlare och soctanter. Så här i efterhand undrar jag ibland hur man orkade sig genom de där perioderna. Ständig samhällsparasit, ständigt pank, ständigt sexuellt frustrerad, ständigt, ständigt, ständigt. Fast ändå med någon sorts macho inställning. Ett slags glorifierande över en hopplös situation. Minnerna dyker upp kristallklart när jag läser dikterna. Det finns en glöd där. En flammande eld som jag kan sakna idag.

Slänger upp nån dikt här en dag i det närmsta…