På Arbetsförmedlingen.

(null)Konst på Arbetsförmedlingen. Konstnär okänd och inte utställd på konstmuseet.

Sitter på Arbetsförmedlingen. Sicket jävla ställe. Speciellt när solen finns där ute och lyser ner på uteserveringarna och man kan svalka sig med en bärs.

Firade min första semesterdag med brakfrukost. Det var mjölk och flingor. Det var blåbär och juice och rostat bröd och ägg. Tyvärr blev inte stunden så njutbar som jag hade hoppats på.
De har satt igång att hugga ner balkongerna på husets gavel. Oljudet var bedrövligt och skakningarna i huset var bedrövelse.
Frukosten intogs till 1:ans morgonprogram med öronproppar i öronen.

Jag har nummer 93 här på Arbetsförnedringen. Nummer 91 har betjänats i 20 minuter nu. Hoppas att jag är ute härifrån innan det skymmer.
Skriva blogg på arbetsförmedlingen…
Förr, på den gamla goda tiden när jag var poet och saknade skrivare brukade jag gå ner till arbetsförmedlingen och skriva ut mina verk.
Det kändes alltid fantastiskt när jag gick ut med en tjock lunta dikter under armen. De där flummjönsarna till arbetsförmedlare tyckte väl jag var en riktigt seriös arbetssökande som skrev ut så många jobb.

Ah, nu är det äntligen min tur för bövlars!

(null)Nu är det semester ta mi fan!

Kombination

Tittar på Alpin kombination på jobbet. Det består av träckblöja, runkhopp och knullgaffel. Allt i en kombination som går utförs och nedförs. Fanstastiskt.
Fatta att det går i 150 kilometer på vissa sträckor. På ett par brädor fästa under fötterna. Det är ju helt pajas!
Svenskarna lyser med frånvaro. Nästa grupp svenskar verkar inte vara startklara förrän år 2019. Det råder brist på svenska utförsåkare får jag reda på.
Kanske ett yrke att satsa på vid 43 års ålder. Skall nog kliva upp på arbetsförmedlingen och fråga om man kan få en praktikant-tjänst som utförsåkare. Borde bli extra bra med tanke på min gedigna erfarenhet att inte ha stått på ett par slalomskidor. Någonsin.

Verkar rätt kasst att heta Svindal i efternamn. Lite som att aldrig kunna bli tagen på allvar.
Farsan hade en arbetskollega som hette Snygg i efternamn. Enligt farsans utsagor var han så bedrövligt ful så han bytte efternamn.
Själv heter jag Ernerot.
Något som klasskamrater tyckte var väldigt sköjigt att göra sig lustig över.
Roten fick jag heta under väldigt lång tid. Tyckte det lät rätt bra.
”Jag är roten till allt jävelskap brukade jag säga.”

Irish Coffee

Det går lite traggligt med skrivandet här mellan varven. Varannan-dag-principen fungerar sådär för tillfället.
Ibland sker det som så, att jag skriver något. Sen läser jag genom det och undrar vad det är för jävla trams jag skrivit. Då tar jag bort det.

Har varit på arbetsförmedlingen idag. För att lämna in ett papper om förlängning av praktikplatsen i datoraffären. En likblek och glåmig människa tog emot mig. Hon såg inte jätteglad ut.
Sen har jag promenerat i regnet. Och varit och hälsat på Siss. Och köpt en pizza. Pizzagubben slog in 75 öre på kortmaskinen. ”Vad billigt” sa jag. ”För billigt” sa han och slog in 75 kronor.

Igår var jag ute med May. Först drack vi en fantastiskt äcklig Irish Coffee. Sen drack vi en fantastiskt god Irish Coffee. ”Den här Irish Coffeen var godare än en kissemurra” sa jag till May. Det kanske var roligt sagt. Eller kanske bara dumt. Kanske inte speciellt PK heller.
Får skylla på att jag var full. Vilket jag också var.
Resten av kvällen spenderades med att tjata hål i huvudet. Kan bli så när man har för mycket kvalitetstid med sig själv.

(null)Här dricks det Irish Coffee

Omyndiga myndigheter.

Har ringt massa myndigheter idag. Det kan vem som helst bli matt av. Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och ett inkassoföretag.
Arbetsförmedlingen sa att jag fick prata med Försäkringskassan om jag ville ha reda på vad det handlade om. Försäkringskassan sa att jag fick prata med Arbetsförmedlingen.
Inkassoföretaget ringde jag för att jag glömt att betala en räkning. Har ingen lust att få nya skulder nu när jag är skuldfri. De sa att jag fick ringa till kronofogden. Kronofogden sa att jag fick prata med Inkasssoföretaget.
Så här håller det på. Myndigheter bollar en fram och tillbaka. Överräcker ansvaret till någon annan myndighet som bollar en tillbaka till den första myndigheten. I mitten står den lilla människan som försöker fixa situationen. Men den lilla människan krymper och krymper medan byråkratin växer och växer och ingen vill svara eller ta ansvar.

I övrigt har jag druckit kaffe till att jag blev yr och vimsig. Strötittat på en film medan jag satt i telefonkö om en sheriff som blev av med brickan för att han var en fyllebunt. Jag har ätit köttfärssås för tredje dagen i rad. Den där fantasticokänslan som uppdagades när jag lagade såsen har nu efter att ha ätit den fem gånger mattats av till en icke fantasticokänsla.

Blev sjukt sugen på en öl. Nu.

Potatis, utslag och Arbetsförmedlingen.

Har precis dammsugit på jobbet som en ROT-RUTARE. Kokar även potatis. Det har nog aldrig hänt innan. På jobbet alltså. Överkokade dem. Naturligtvis.

I förra veckan hade jag ett utslag på kinden. Nära näsan. Lagom till att det försvann har ett nytt utslag blommat ut mitt på magen. Tänker att det är ett och samma utslag som flyttar runt på kroppen. Något slags kringflackande nomadutslag. Nästa vecka kanske det uppenbarar sig i ena armhålan.

Ska till arbetsförmedlingen imorgon. Har en grunka på g. Sist jag var där fick jag reda på att det inte heter platsförmedlare längre. Det heter arbetsförmedlare. Jaha?
Vanligast är att man går in på Arbetsförmedlingen med något av en tung suck hängande i lungorna som vill ut. Oftast när man går ut därifrån är sucken utpuffad. Man känner sig nerslagen. Ett gigantiskt huvudbry utspelar sig. Ofta brukar man skaka på sitt huvud för att förstå sig på dåraktigheterna som människan mitt emot en kastade ur sig.
Man blir inte klok på det.

En jävla grejardag i en sköjares liv.

(null)Fr v t h, oputsat fönster, putsat fönster. Jag älskar världen.

Har grejat som en liten tok idag.

Tagit upp tyskan igen. ”Vrålat Hilfe!” så fort tillfälle ges.
Ringt till arbetsförmedlingen. Behöver hjälp med att få ordning på mina omeriterade papper så jag kan söka några jobb som jag har hittat på platsbanken (eller om det var pantbanken…hmmm).
Min platsförmedlare sa att jag kunde komma ner på ett seminarium för att få i ordning på mina papper. Ett Cv-seminarium. Ge mig sanningsserum. Dumskalleträff låter inte lika tjusigt som seminarium, men det betyder troligtvis samma förbenade sak. Tackade nej.
Jag sa till henne att jag går ner till arbetsförmedlingen oanmäld och tvingar någon att hjälpa mig med papperna. Hon sa att det nog skulle gå bra…
Tänkte även fråga henne om hon har provat att gå runt i mina kläder. Kände att jag inte ville att hon skulle gå runt i mina kläder så jag lät bli.

Morsan ringde innan. Hon stod i ett provrum på Lindex.
”Gud vad dålig mottagning det är i provrummet!”
”Jaaa…kanske du ska gå ut från provrummet då?”
”Ja det gör jag. Där är en soffa. Där sätter jag mig. Nu hörs det bättre. Men gud vad de kacklar här, ungdomarna! Hallå hörrni!!! Nej, jag får ringa senare. Du hör ju själv!”

Håller på att installera Windows10 för andra gången idag. Installationen ställer märkliga frågor ibland. Som tex ”När gick du runt i flanellskjorta sist?” eller ”Har du varit i Pajala någon gång under de sista dagarna?”
Är dessa frågor av relevansos?
Vad mer viktigt är att den bad mig att förbereda en tom cd-skiva för säkerhetskopiering. Nu när installationen snart skall vara färdig har den bara hoppat över detta moment. Kanske den bara glömde av?
Jag får vad jag tål. Tror inte Windows 10 varken tycker om mig eller min svindator. Den har nämligen det arbetsnamnet, min dator: Svindatorn!

Har även hunnit med att se klart en film som jag inte orkade se färdigt igår. (tysk såklart om DDR/GDR-tiden. ”Barbara” – Se den! Finns på Svtplay två dagar till. Fantastisk), ätit två gånger, duschat, handlat, rättat till thö balls, diskat, drattat i mig tre ostämda fölköl, krossat en lampskärm i glas, pratat med siss och just det…putsat fönster.
Insåg därmed genast när fönsterputsningen var klar, att det finns en värld därute. Det är väl bra?
Eller som syrran sa: ”Du har flyttat från ett smog-område i Polen till ett smogfritt landskap kallat Västra Götaland.”
Tycker det är fantastiskt med ganska små insatser som ger enorma resultat.
Jag får nästan erektion när jag tänker på det!
Dock är världen där ute. Bara ett kristallklart fönster mellan mig och världen. Den vill åt mig och det finns inget jag kan göra åt det…

(null)Kanske Windows 10 tycker om mig lite ändå. Kanske Windows 10 inte diggar att jag putsar fönster istället för datorskärm?

Tvättdag och en gammal jobbintervju.

Ska tvätta snart. Måste bara dricka upp det här kaffet och röka den här ciggen på balkongen först…ska bara. Balkongen är fylld med sådana där beiga små löv med ett frö i mitten. De är överallt och letar sig in i lyan också. Hittade ett i mina kalsonger här om dagen.

Fyra arbetspass. 40 retard-timmar och sen semester. Ska nog dra igång en tvätta-fönster-följetång i verkligheten och här på bloggen som jag gjorde för två somrar sen. Dramatik så man tappar balansen.

”Snart smäller det”, står det på GP-appen (precis som det inte gör det så det räcker i den här stan). ”Salut för den nya prinsen”. Passa på att salutera för att kostnaderna kring bröllopet uppgick till 40 miljoner och att vi bor i ett land där pöbeln slickar mockan av kungahusets stövlar. Skål och gutål!!!

Nu tvättar jag alltså. En salut för det också. Såg nog allt att det snurrade runt i maskinerna och löddrade så man blev yr när jag följde trummans varv. Jag var tvungen att lämna tvättstchtugen. Yr och uppspelt. Mitt liv är mer spännande än ditt och ditt och ditt..

De här insomningstabletterna är en riktig downer ibland. De ligger kvar i huvet några timmar efter man har vaknat. Som en liten sköjardimma.
Någon gång förra veckan sov jag tolv timmar i sträck. Hjärnan var som pulvermos hela dagen av all sömn. Och jag gjorde fel och tvärtom hela dagen och kvällen. Köpte pulvermos istället för färsk potatis. Slängde den tomma systemkassen som jag hade tänkt att sitta på när Em och jag var i parken. Blev naturligtvis blöt i röven. Hällde alkoläsk över min jacka. Så där höll det på…
Nej, nu måste jag vila lite innan jag går ner till tvättschtugen.

————–

Nu har det gått några timmar. Jag har hängt tvätten. Har ett problem som jag tänkte dela med mig av. Jag har slutat använda sköljmedel. Mina utslag som jag brukade få på kroppen är försvunna. Ja,eller nästan helt försvunna. Och så är det ju bra för den redan saboterade miljön som vi tassar omkring i och beter oss i, att inte använda sköljmedel. Det enda, som sagt är att kläderna inte luktar nytvättade om man inte använder sköljmedel. De luktar ju inte gammaltvättade heller. Egentligen luktar de ingenting. Ingenting luktar ju ingenting, så de luktar inte äckligt. Lite som Löfvén kan tänkas lukta. Ingenting eftersom han utstrålar just ingenting. Och det är ju också ett problem. Alltså för de som anstår sig att vara gamla tvättäkta socialdemokraterna alltså.
Har ni fattat poängen? Jag känner mig själv ganska tveksam…

Sökte för övrigt jobb på ett tvätteri för sjukhuskläder en gång. Jag blev ditskickad av arbetsförmedlingen.
Intervjun var mycket märklig. Det märkligaste var att de inte var intresserade att veta någonting om mig. De frågade ingenting. En överviktig kvinna gick omkring och visade mig maskin efter maskin. För varje maskin vi kom till verkade hon bli allt mer ledsen.
-I de här maskinerna torktumlar vi tvätten, kunde hon säga. I det här rummet torkar vi kläderna.
Det var 45 grader och 200 procent luftfuktighet därinne. Människorna dröp av svett. När vi gått runt på alla stationer var intervjun slut. Hon avslutade med att säga att hon hade jobbat där i 22 år. Då såg hon ännu mer uppgiven ut. Vi skakade hand och jag blev utsläppt genom en dörr på bakgården.
Jag gick ut till farsan som satt och väntade i bilen.
-De sa att jag kunde höra av mig om jag ville ha jobbet, sa jag till farsan.
-Vill du det då?
-Nej.
Farsan verkade inte det minsta förvånad medan arbetsförmedlingen skulle hota med att dra in min A-kassa i vanlig ordning.

Nu ska jag gå ner och hämta tvätten om en stund.

Ett jobb-besked.

Fick inte jobbet…de ringde och meddelade detta igår på sen eftermiddag. Den arbetslösa snubben plockade det med poängen att han kunde börja jobba redan på måndag. Känns ju lite trist, dessutom om det nu handlar om att jag har en månads uppsägningstid. Har inte alla jobb det?
Nåväl, det är väl inget att sitta och hänga pung över. Jag älskar ju världen.

Jag får väl fortsätta glädja mig över de små sakerna. Att jag har ett subtilare léende än Bert Carlsson. Att jag är född med två ben och har bägge kvar. Att jag är ledig över jul och att jag får julbonus… Dessutom kan jag ju fortsätta att ”söka” jobb och skicka in sköjar-aktivitetsrapporter till arbetsförmedlingen helt utan ansträngning. Det är ju tydligen på det sättet man har stor chans att få komma på intervju och nästan få ett jobb.

Det är bara att dra röven i gruset och gå vidare.

Långlunch på The Dubliner.

Satte eld på lite skägg av misstag för en stund sen. Göteborgsvind och för hög låga på tändaren. Lätt hänt. Rena webergrillen. Kolgrillat skägg. Doftar ljuvlig död och ångest.

Sitter på The Dubliner på Järntorget. Har käkat lunch. Någon slags variant av modern(?) Carbonara. Pastaskruvar i olika färger, bladspenat och inget ägg. Smakade ens inte i närheten av hur en Carbonara ska smaka.
Det kom ett ösregn som höll i sig i en och en halvtimme. Jag blev kvar och bytte kaffe mot öl. Var egentligen på väg till arbetsförmedlingen, men regnet ville inte upphöra och nu har jag precis beställt in öl nummer två. En klunk in på öl nummer två slutade det regna. Nåväl, de stänger inte förrän klockan sex, så jag skall nog hinna. Anledningen att jag ska dit är för att anmäla mig arbetslös i en månad eftersom jag har ofrivillig semester som jag förvisso inte tackar nej till.
Kanske ska sänka ett par gammeldansk innan jag går upp dit och berätta vad jag egentligen tycker om arbetsförmedlingen och att jag självklart älskar världen!

Det satt två stycken snubbar här i femtio-års åldern innan vid bordet framför. Satt och lyssnade på deras samtal till och från. Så som man gör. Vare sig man har lust eller ej. Det lös åldersnoja totalt. De var män av den ofattbart manliga sorten. De var rockers som de sa. Gillade tatuerade kvinnor med rockattribut. Den ena av dem var med på en datingsida där det fanns massa tatuerade människor. Han visade bilder för sin kompis.
”Oj vad fräsh!”, var ett utryck som florerade tätt mellan varven. När sen snubben hade visat färdigt bilder på tatuerade kvinnor gick han på dass. Jag satt och strökollade på dejtingsidan jag är med på. Förväntade mig såklart att kvinnan med krökt k skulle finnas där.
När jag sen tittade på snubben och hans telefon så var han ute på sin dejtingsida. Som jag direkt såg att det var samma dejtingsida som jag är med på. Såg att han mailade med någon. Jag stoppade ner min telefon i fickan i rekyl…

De två tuffisarna började prata om metal.
Tyckte den ena snubben satt och sa att Voivodsångaren sjöng som en fjant och sjöng så för att han trodde han var Elvis och bara ville ha brudar. Högstadienivå på pratet. Och förtal mot sångaren i Voivod.
Med näsan i blöt var jag tvungen att lägga mig i. När jag frågade så sa de att de pratade om Volbeat. Ett band jag missat helt. Som tur är. Han spelade upp det för mig och det lät inget vidare.

När de sen reste sig upp för att gå sa snubben som var med på samma dejtingsida som mig till sin kompis:
”Du, tjejen som jag berättade om på dejtingsidan dumpade mig precis. Hon skrev att jag inte skulle höra av mig mer och att jag kunde dra åt helvete!”
”Det var som fan!”, sa hans kompis.
Sen gick dem.

Det var som fan, tänkte jag. Undrar vad han skrev?

Nu är ölen slut. Spöregn har bytts ut mot duggregn.
Dags att gå till arbetsförmedlingen mjaua och morra!

Ett sista samtal.

Igår ringde en kvinna från arbetsförmedlingen. Hon sa att vi hade bestämt att hon skulle ringa idag. ”Jaså?” svarade jag förvånat. Hon undrade om jag hade sökt några jobb sen vi pratade sist. Jag svarade att jag hade jobbat istället. Stämningen sjönk successivt i samtalet. Hon frågade vad jag ville jobba med eftersom jag egentligen inte vill jobba som personlig assistent. Att fråga vad jag ville bli (när jag blir stor) kändes som en lite försenad fråga till en person som snart fyller 42 år. Jag sade till henne att jag håller koll på utbildningar. Hon undrade om jag inte kunde tänka mig att bli vaktmästare. Jag sade att jag kunde tänka mig det, men att det kräver väl utbildning. ”Inte alltid” svarade hon.
Eftersom jag inte har fyllt i några aktivitetsrapporter de två sista månaderna och kanske hade en lite trött inställning under samtalet, uppmuntrade hon mig att avanmäla mig hos arbetsförmedlingen. Kändes lite som en uppmuntran åt fel håll. En ny taktik kan man säga. Eller ren uppgivenhet. Hon berättade hur som helst att hon inte kommer ringa mig något mer. Om jag hade något på hjärtat fick jag helt enkelt höra av mig till min lokala platsförmedlare.
Tänker att hon måste ha ett ganska hopplöst jobb. Ett utdelat jobb för att regeringen har kommit på att man ska ringa och kolla upp folk. Piska de som inte vill bli piskade. Antar att jag kanske inte gjorde hennes arbetsdag bättre. Kunde nämligen utröna en suck från henne här och där under samtalet.
Tycker dock och faktiskt att ett vaktmästarjobb verkar lite skoj. Kanske i sjukhusmiljö. Post och pakethantering. Köra runt sjukhussängar. Småtjöta med fölk. Rulla runt i kulvertar. Hittade två vaktmästarjobb på Sahlgrenska utan några större krav på meriter och erfarenheter. Tyvärr var det semestervikariat på två månader. Vet inte hur smart det är att säga upp sig från en visstidsanställning för ett vikariat på två månader. Skall hur som helst hålla fortsatt koll. Under tiden fortsätter jag att älska världen!