Gamla filmrullar.

Sitter och läppar på en öl på köttbullekällarn.
Min mor Christina satt här mitt emot för en stund sen och pepprade mitt lilla hode fullt med allt möjligt prat om all möjlig och omöjlig information om allt och inget.
I början blev jag lite matt i roten. Sen när jag väl vaknade till och blev pigg, ja då skulle hon hem och äta.
Fasligt drag i den där kvinnan och hon är 30 år äldre än mig. En riktig känslomänniska med en på och avstängningsknapp som alla utom hon vet var den sitter…och hon är min morsa så klart.

Idag har jag varit och lämnat in tre filmrullar på Götaplatsens fotoaffär. Som en gammal analog kvarleva.
Det hela började med att jag igår städade ur lådorna i farsans skrivbord. Som alltså står under mitt loft. På loftet ligger jag och harklar mig i undertröja och undeböxa. Nej, men va fan låt oss inte spåra ur med bromsspår i kalsippa nu!
I detta skrivbord hittade jag två rader negativ. När jag sträckte upp dem mot taklampan såg jag att det var en sköjare på negativen. En mycket ung sköjare med tjockt och långt hår som skojade med någon flaska.
Rotade fram min negativ-skanner.
Fantastiskt ju! tänkte jag. Dessa foton har jag aldrig sett innan. Ett av fotona visade även min bror i extremt trasiga jeans med en kirflaska, cigg och finska pinnar.
Hultsfredsfestivalen räknade jag ut…

Rotade där efter genom min fotolåda där jag har foton från att jag fick min första kamera 1982 fram till slutet av 90-talet.
I mitten av 90-talet var det väldigt populärt med Multimediakurser. En sån kunde man få gå som arbetsmarknadsutbildning om man var långtidsarbetslös (och inte ville jobba på nåt menlöst skitjobb eftersom man redan var rockstjärna!). Det var jag. En sån gick jag.

Idag hittade jag tre rullar från den tiden som jag aldrig har framkallat.
Därav för bövlars sula i hilvidit har jag varit på Götaplatsen och lämnat in dessa filmrullar.
Kan ju vara vad som helst på de där rullarna. Misstänker att det bland annat kan vara foton på vår lyckade Englands-turné när turnébussen brann upp. Kan var rena sköjeriet. Kan faktiskt vara vad som helst.
Blev dock enormt besviken när snubben i fotoaffären sa att jag kunde få bilderna först på Fredag. Efter en stund blev jag jätteglad för det, för då var det precis som förr i tiden. Man fick vänta och vänta och vänta. Sen när man fick bilderna så var dem inget bra.
Eftersom jag själv hade tillverkat de där rullarna på Multimediakursen så visste jag inte om det var färg eller svart-vita rullar. Vi fick utgå från att dem var svartvita och framkalla dem svartvita sa snubben till mig. Efter det ringde han upp till en dude som hette Åke. Åke var trött och frusen idag fick jag reda på när de pratade i telefon. Innan de lade på sa snubben till Åke.
-Jag har tre rullar svartvit film här. Cyklar du förbi och hämtar dem i eftermiddag eller? Så får du cykla hit med dem på Fredag när de är färdiga. Ah, det är fint Åke. Hej på dig!
Även detta kändes väldigt ”förr i tiden.” Lika bra att slänga sin mobil i närmsta brunn.

Vet inte vem den där Åke var. Kanske han hade en röd cykel och ett fotolabb hemma i sin källare i någon inte allt för avlägsen by. För varje filmrulle lade snubben på en kostnad på 20 kronor. Jag frågade inte varför. Antar kanske att det skulle täcka däckslitaget på Åkes röda cykel. Eller så var det Åkes lön. Som jag fick betala.

Ung sköjare sköjar med flaska.

Klotterglinen

Jag har börjat bli sjukt trött på dessa glin. Klottrarna… Det kan vara ett tecken på att jag börjar bli gammal. Det är jag och pensionärerna som blir upprörda. Jag tycker bara det ser så förbannat trist ut.
När klottret sen börjar dyka upp på gamla fina hus som jag sett på senare tid blir man nästan ledsen. Dessutom är det en helt talanglös skadegörelse. För oss andra betyder inte T.S.D. eller K.U.K. ett jävla skit. Bara fult klotter. Det är kanske ett lyxproblem. Och det finns ju massa annat och bli förbannad på i detta tjyvsamhälle. Som allt meningslöst våld och hundskit på gatorna.

För tio år sedan gick jag en webbdesignkurs. Ännu en arbetsmarknadsåtgärd i raden av arbetsmarknadsåtgärder jag harvat mig igenom. På den kursen gick en grabb som ägnade sig åt graffiti. Han var ute och sprang på nätterna med sin ryggsäck fylld med sprayburkar. Ihop med sina kompisar som också sprang runt med ryggsäckar med sprayburkar.
Han stod alltid och gäspade på morgonfikat. Han sa att han var trött för att han hade varit ute och målat på natten. Lät ungefär som han var konstnär och hade en utomhusatelje. Han brukade måla utsidan på tågvagnar, spårvagnar och allehanda fasader och väggar. När man frågade honom kritiska frågor som tex om han tyckte det var rätt att samhället och vi skattepröjsare skulle betala för att polera bort hans skojeri kunde han svara: Det spelar väl ingen roll, de pengarna hade väl använts till nåt annat meningslöst som ni inte skulle märka av. Hela snubben bar på en väldigt bortskämt attityd. Attityden retade väl aningen gallfeber på vissa av oss. Dessutom var han ju en last för samhället i dubbel bemärkelse. Han befann ju sig även på en arbetsmarknadsåtgärd också. Han betalade ju förvisso skatt precis som vi andra. Både för sin åtgärd och sitt ”målande”… och det var ju duktigt!

Published with Blogger-droid v1.6.8