Dremlande drumlar och Svinmat och dålig medicin.

Hej lilla bloggstjärt!

Idag igår dremlade jag lite med mitt mega-mongo-multiverktyg.
Först dremlade jag pungen. Nu bär den ett konstigt mönster och är alldeles självlysande rosa. Sen dremlade jag öronsnibbarna. Nu är de så lena och gröna och glänsande så man kan ställa ut dem på vaxkabinett… Detta har alltid varit en dröm för mig. Folk kommer tänka efter min död att de där öronsnibbarna satt nog på en välmående människa som levde sitt liv med broccoli och och ett redigt hästaklafs om Söndagarna.

Nej, hag har faktiskt dremlat ett glas till en klocka som jag nyligen har väckt till liv.
Ett tips kan vara att ALDRIG ge sig på att slipa klockglas som är av glas. Kanske låter konstigt… Väldigt många klockor har plast eller acrylglas. Dessa går fint att polera, men klockglas som är gjorda av glas, kanske till och med safirglas skall man inte ge sig på. Även om resultatet blir bättre än det var innan verkar det helt omöjligt att få det riktigt bra. Sen får man dessutom hålla på i evigheter. Då får man gå en kurs, bo i Schweiz i ett klocktorn och ha ett hode som liknar ett gökur. Då kanske, men inte annars.

Beställde hem mat från Mc Donalds i förra veckan. Med ũber eats som transportbolag av min svinmat. Vet att jag hade ett skäl till att det kändes helt okej att betala extra för detta svineri bara för att få svineriet hemkört. Fast vad det var har jag glömt bort nu.
När jag fyllde i vad jag skulle ha för svineri passade jag på att fylla i den där extra rutan om man har några extra önskemål. Funderade på att skriva ”Fred på jorden” fast det visste jag ju att det var orimliga krav. Istället skrev jag: ”Fyll på pommesen ordentligt denna gång!”
När jag sen öppnade pappilappåsen såg jag något inplastat brunt längst där ner. Oh, en hinduisk tillplattad ko-bajskorv! tänkte jag exalterad när jag rotade runt där nere in the evil påse of hell. Precis vad jag alltid har önskat mig.
Jag fick upp en brownie. På plasten satt en handskriven lapp.
”Hej! Vad tråkigt att du fick för lite Pommes Frites förra gången! Jag bjuder på fika som plåster på såren.”
Jag har väl plåster och jag har väl sår tänkte jag och plockade upp Pommes frittisarna lite rörd…
Sen stod jag och tittade på förpackningen. Länge… Den var precis lika tanigt halvfull som förra gången.
Nu var det ju inte en gratis brownie jag ville ha utan en välfylld förpackning pommes.
Alltså vad är det de inte förstår eller försöker de jävlas med en?
Sicka sugen luvis asså.

Har nu även provat Atarax-medicinen. Fungerar totalt värdelöst på mig. Första gången tog jag en tablett. Då hände absolut ingenting mer än att jag kände mig uppstressad efter de 15 minuter man skulle känna sig lugn. Somnade gjorde jag inte heller. När jag väl somnat hade jag sovit lika dåligt som vanligt.
Igår natt testade jag dem igen. Tog två denna gång. Efter de första 15 minuterna kände jag mig ännu mer stressad en gången innan. Jag vaknade flera gånger på natten med hjärtklappning och drömmar om att skära halsen av små söta bambis. Dagen efter däremot så somnade jag alla tre gångerna som jag lade mig ner för att vila lite. Något som inte händer jätteofta. Så om man vill gå runt och smådregla på dagtid med vilja att hela tiden lägga sig och vila och istället somna så är den fuckin fab!

Nej, nu ska jag ringa facket och fråga om de har Juholts nummer. Tänkte fråga vad han använder för vax i sin mustasch.

Ett besök hos läkaren.

Har varit hos läkaren idag och kollat om man kunde amputera bort huvet. Känns som jag har tänkt klart. Kanske kunde donera hodet till ett museum för förvirrade svear, götar och gutar.
Nej, så var det inte. Kan ni begripa varför jag måste skoja till det för jämnan, med eller utan alkohol, med eller utan strumporna på?
Nej syftet med detta besök var att få tillskansa mig lite insomningspiller. Sömnen eller snarare insomningen häckar med någon annan någon annanstans. Inte hos mig iallafall.
Det kan ta från en till tre timmar innan jag somnar. När jag ligger och läser en bok så kommer jag på mig själv att jag plötsligt ligger och blundar. Det är ju svårt att läsa då. Då läser jag tre meningar till och kommer på att jag blundar igen. Den där proceduren kan upprepa sig tio gånger. Jag släcker lampan och lägger mig till rätta. 30 sekunder senare är tröttheten som bortblåst. Sen ligger jag där vaken som en sprallig hingst.

Ah, du tänker mycket!? sa den kvinnliga läkaren som var vacker och någonstans från Mellanöstern.
Ja, det är klart jag gör, svarade jag. Idag verkar det populärt att inte tänka och det finns väldigt många som inte tänker alls, så jag har tagit på mig det ansvaret.
Hon undrade vad jag trodde var huvudorsaken till att jag inte somnar. Eftersom jag knappt vet själv och att det alltid varit så här i perioder så visste jag inte riktigt vad jag skulle svara. Jag gav bara ett exempel att om det till exempel börjar klia i en tå så vet jag att jag inte kommer somna. Att jag blir rastlös och sprattlig. Jag insåg genast hur dumt det lät.
Varför kliar det i tån? Har du eksem? undrade hon på rekyl.
Nej, nej, nej, svarade jag med samma rekyl.

Nåväl det rådde inga tveksamheter att jag behövde mina Imovane. Av bara farten slängde hon med en näve Atarax i gottepåsen också. Det dämpar ångest och oro berättade hon när jag såg ut lite som ett frågetecken. Hon läste mig som en öppen bok eller efter omslaget på boken. Propavan och Theralen gillade du ju inte, mumlade hon för sig själv som jag kunde fått med det också om jag ville. Godis i lösvikt…

När jag kom hem läste jag om Atarax. Det är även ett läkemedel som lindrar klåda och eksem. Eksem på tå…som jag inte har.