Massa snicke-snäck direkt från hodet (som e jättelidet).

Sitter och dricker en öl. På en krog i Johanneberg. Tittar utan att vilja titta in i myntspringan på en herre som inte dragit upp byxorna eller dragit ner tröjan tillräckligt. Blicken dras ofrivilligt ditåt. Dilemmat är att jag inte har några mynt på mig…

Molnen hänger tungt där ute. Det regnar och det är beckmörkt. Det är precis lika fantastiskt som det låter.
Huvudet hänger tungt på mig också. Det kom liksom bara över mig. Igen.
Praktiserar inte i datoraffären den här veckan då jag jobbar fyrtiofem timmar på mitt mongolojdjobb. Dock har jag ändå tre dagar ledigt den här veckan. Tid att tänka. Och det verkar ju inte vara jättebra för mig för tillfället. Och jag trivs i den källaren.

Det pågår en dejt några bord bort. Killen pratar väldigt mycket. Han frågar henne ingenting. Tjejen nickar och lyssnar väldigt tålmodigt. Hon verkar ändock road. Man får en känsla av att de verkar ha väldigt trevligt. Kanske är det ölen som börjar verka.
Själv känner jag mig lite mättad på dejter. Eftersom jag går på 300-400 dejter i veckan. Det gäller att ligga i om man vill något här i livet. En dejt i kvartalet ligger kanske närmare sanningen…man måste ju hinna tänka efter, efter varje dejt.
Känner mig tveksam till att nätdejting är min grej. Ribban läggs högt. Minsta lilla grej så är det öppet för rateri. En finne på näsan. Att man hostar i knävecket istället för armvecket. Att man har för små eller stora fötter.
Trevligt kan man ha. På en dejt.
Tyvärr, eftersom det är ett rätt konstruerat möte redan när man börjar maila (hur uppriktig man än är) så känns det rätt svårt att få upp någon känsla när man sen ses. Hur bra det än kan kännas.
Att ramla ihop med någon donna på krogen har nog alltid varit min melodi. En härlig och potentiell någon som sen blir ”HON” på riktigt. Utan omvägar, men inte helt utan besvär.

Nu får han fan snart dra upp böxorna, innan jag går fram och proppar ner en tusenlapp i inkastet eller tar tag i byxhällorna och bär ut honom härifrån.

Älskar jag världen?

Stå inte där och snacka om att du älskar världen gosse!

”Stilla dagar i Clichy” av Henry Miller. Kommer ihåg att jag gillade den boken. Kommer dock inte ihåg något av den. Stilla dagar i Göteborg ter sig så. Här och nu. En kaffe här och där. En vilopaus i soffan här och där. En bärs här och där. En promenad här och där. Spännande som satan!

Har tagit mitt knottriga arsle till Kellys för en pizza (en pizza här och där). Kände att jag behövde bryta av med lite ljus deg istället för allt mörkt bröd som jag proppar i mig just nu.

Varför viker sig alltid mina stora öronsnibbar när jag sätter på mig mössan? Varför är nästan alltid strumporna slut några dagar innan löning, precis som pengarna nästan alltid är? Varför håller folk på? Varför finns det sjöhästar? Varför har den nya wordpress-appen tagit bort radbrytning (Om man trycker på retur blir det ett nytt stycke. Därför skrivs nu allt i klump i varje stycke på denna bloggen. Här efter denna mening skulle jag alltså vilja börja på ny rad, men det går inte sörru). Svaret på alla ovanstående frågor är att jag har tid att fundera. Eller så tar mig tid vilket de flesta andra människor inte verkar ha eller ser till att ha… Men det har jag. Som en brödfet, svettförvirrad sköjar-filosofi-stofil med mörkt bröd i bakfickan.

Ah, där kom pizzan in efter tre öl. Och där var pizzan uppäten. Och där gick Rickard Sjöberg in i sin loge på Tv4 och borstade tänderna. Och där gick jag ut härifrån. Svullen och fet. Glansig och glåmig i hyn. Och med stora tankar i lilla begodalbanan tänker jag:

”Snacka om att jag älskar världen!”