Några ord om njutning. Det där ordet som försvann från vokabulären.

Har nu suttit och stirrat på skärmen i tjugo minuter. ”Skapa nytt inlägg” står det. Men jag försöker väl för helvete!
Kaffet smakar rost. Det bubblande vattnet smakar saltvatten och ciggen skapar en sandstorm i munhålan.

Jag och syrran satte oss i en park i veckan. Med medhavd matsäck i flytande form omgivna av kylklampar. Det kan man göra om man vill ta en cigg till bärsen. Mycket trevligt faktiskt. Dök inte upp en enda tjackis eller kriminell eller polis heller. Det får man faktiskt ännu göra göra i detta land. Sitta i park alltså och leka skorsten. Fast snart kommer väl Annika Strandhäll med sina breda käft och allväders-stövlar klampande och sprutar ner en med brandskum.
Sen gick vi ut en sväng efter den där parkstunden…
Annars handlar det väldigt mycket om rökförbudet nu. Ungefär varje gång man reser sig upp från uteserveringen för att gå till andra sidan gatan för att tända en cigg. För då kommer det ofta nån tomte och hakar på och finner mötet öppnat för diskussion. Kan känna mig rätt färdigpratad på den där punkten.
Jag saknar inte att sitta och bälga i mig oresonliga enheter bärs och streckbolma röksignaler en hel kväll på en uteservering tills man är en tokig pajas. Nej, det jag kommer sakna är det lilla och enkla. Som den där sköna lunch-seansen. Man käkar. Man känner sig mätt och förhoppningsvis nöjd över att maten smakade fab (or not). Sen tar man med sitt kaffe ut och tar en välförtjänt cigg och kanske tänker: ”Fan jag kanske älskar världen ändå?!”
Eller när man har sprungit runt på stan. Svettats och svurit och bara hatat allt lite lagom. Man har provat byxor och svettats och fått en nysattack i provrummet. Man har kämpat sig upp för en backe som borde planas ut. Man har beblandat sig med primater. Man har plågats och grillats i en ilsken sol. Man har krigat med getingar. Man har gråtit med ena pungkulan i kläm. Då, och just då har man gjort sig förtjänt av en stund njutning. Man går in på närmsta sylta. Sen sätter man sig där på uteserveringen och tar en klunk av sin vackra öl och tänder en cigarett och dagen vänder till något bättre och man njuter av stunden så man blir blöt i ögonen.
Detta saknar jag redan…
Den där eftermiddagsölen som man kunde se mig dricka på en uteservering tas nu på balkongen i väntan på att en granne endera dag ska låtsashosta högt med öppet fönster för att sen tjonga igen det så hela huset rämnar.

Och just det…njutning är ju inte något som står så högt på listan längre i detta avlånga fjantland.
Att ha det gott. Det är gott att ha det gott, brukade vi säga när vi knäckte första bärsen och tog ett fett bloss.
Ordet njutning (eller begreppet njutningsmänniska) försvann i samma stund som medvetenheten slog knut på sig själv. Alltså det är inget fel att vara medveten, men när man aldrig får utdelning i form av något slags njut mer än lite smält smör på broccolin på fredagen då kan jag tycka att det är dags att bädda om…så att säga.

Men nu skiter vi i det här. Jag och syrran säger mer ofta en nånsin att vi måste flytta härifrån snart. Någonstans där vi kan ha det gott. Och då pratar jag nödvändigtvis inte om rökförbudet. Nej någonstans där skitnödigheten inte har strypt njutningen och där civilster inte i varje stund är självutnämnda poliser.
Fast det kanske är en utopi?

Får man göra som man vill på saturnus?

Woodstock och munsår.

Jag tittade på Woodstock-filmen igår. En del av den alltså. 3 timmar och femton minuter med rafflande rock och flum.
De verkade inte bry sig så mycket på den tiden, förutom visionen och känslan av att världen skulle bli bättre. Det verkar den inte ha blivit. Men de verkade ha rätt sköj och visste hur man roade sig. Röka hash och maja och bjuda minstingen i familjen på lite festligt braj. Peace & love och hela konkaronken!
Om man skulle dra en tidslinje från då tills nu tycker jag man kunde stannat upp någonstans på vägen. Från att inte bry sig alls till att eftersträva ett överperfektionistiskt samhälle så förlorade man den där känslan av att ibland ska det bara vara gött att leva. Njutning är underskattad idag. Då behöver man nödvändigtvis inte trycka in en joint mellan läpparna på en 6-åring. Det är ju dumt.
Kanske låter som rena flummet, men denna överdrivna medvetenhet som det kämpas med att uppnå idag sätter också käppar i hjulet för att bara vara. Den sista kulmen av ”att skita i vilket-attityd” upplevdes på 90-talet.
Tiden jag dock kan bli mest nostalgisk över var innan smartphonen gjorde intåg och då man inte kunde ta med sig sociala medier utanför dörren. Det har i många fall gjort människor till asociala idioter som har glömt bort hur man beter sig mot varandra ute i verkligheten. Folk pratade faktiskt med varandra innan dess. De till och med tittade ut genom fönstret på spårvagn eller buss fullt medvetna om att världen var där ute vare sig man ville eller ej.

Jag har fått en liten finne vid högra sidan av munöppningen. Den är så liten att den inte syns, men varje gång jag öppnar munnen för att stoppa något i den, vad det än må vara, så svider det till. Lite som den försöker säga grattis Herr Johan du har en mun, men så vitt jag vet så har den suttit där i 45 år.
Om man lägger till svedan i ljumsken och utsidan på låret så blir det en ganska jämn fördelning av sveda över kroppen.
Om man lägger till nysattacker och skakiga händer så har man en perfekt Tinder-text. Allt som behövs att lägga till är några tjusiga bilder på en skev fontanell så är den blivande kärleken snart rodd i hamn.

Morsan ringde tidigare i eftermiddags när jag var ute och handlade julklappar. Hon var ganska stökig och uppstressad. Jag blev på dåligt humör. Gjorde allt för att inte bli otrevlig men hela situationen med en jobbig mor i luren och julstressen och krycka och ryggsäck och fan och hans morsa gjorde att jag misslyckades.
Efter en stund fick jag lite dåligt samvete så jag ringde för att be om ursäkt. Då var hon ännu mer stressad. Gång på gång fick jag bita mig i både tunga och pung för att inte bli otrevlig igen.
Jag lyckades halvt…och när vi lagt på insåg jag att jag ändå inte hade bett om ursäkt.
Kanske skall ringa upp igen och be om ursäkt för att jag inte bad om ursäkt…