Ett snack med värden.

Har promenerat ändå från Kungsportsplatsen till slutet av långgatorna. Till det glödgade anus of hell… Det var någon slags hämnd. Dels för att jag var tvungen att droppa dagens rehabträning och dels för att jag käkade fläsk med löksås till lunch.

Och varför har du inte tränat då din lytte djävol?
Joo…för att när jag lade ner hodet på kudden för att bege mig in i sömnens land, då!: satte min lätt debile granne igång och tvätta. Klockan ett på natten. Va? Vem är såpass väck i roten så att man inte fattar att man inte kan tvätta mitt natten?
Väggarna vibrerar som en rumbatok. Sen stod tvättmaskinen på standby-läge och satte igång en gång i minuten fram till fyra på morgonen.

Gick upp klockan nio. Med ett svällhode ringde jag till värden. För andra gången. Jag frågade om han hade lämpat ner de där anslagen om att det är förbjudet att tvätta nattetid, som han hade lovat att han skulle göra för två veckor sen.
-Nej, det har jag inte gjort.
Jag suckade honom i örat med mulfladder som en åsna.
-Men vad fan? Varför inte då? frågade jag argt.
-Ja, anledningen att jag inte har gjort det är för att…det helt enkelt inte blev av.
-Va? undrade jag. Men snälla bara gör det nu! sa jag.
-Jag ska, svarade han som ett barn som man har sagt till gång på gång att städa sitt rum.
-Det är bara det att människor som struntar i regler är resistenta mot lappar.
Jag trodde inte mina öron.
-Gör det helst idag, för i natt vill jag sova!
-Ja jag ska… Jag väntade. Jag gör det idag!
-Bra! Tack och hej!

Vad falls? Sicken pajas! Man blir ju ledsen. På riktigt.

Därav blev det ingen sjukgymnastik idag. Men det blev fläsk med löksås. Och sen en lång och bajsnödig promenad och det Är ju nästan samma sak.

Som ni hör är allt bara fantastiskt hela tiden.
Värden och världen visar upp sin fulaste sida av sitt ruttna jag.

En heldag på Styrsö.

img_1853.jpg
Åkte ut till öarna med morsan och syrran igår. Alltså skärgården. Inte någon öde ö dit man bara får ta med sig tre saker och leva på bananer och tro man är någon jävla Robinson-överlevare…

Det blev Styrsö. Detta är den största ön i Götebotgs Skärgård. Fast det kan vara så att det inte är det. Jag bara tror det. Jag är väl för djävulen ingen ö-expert?!
Backig var ön också, men väldigt vacker på sina håll.

Vi hittade en bänk i en hamn att inta våran medhavda lunch på.
Trevligt och idylliskt. Precis när vi skulle sätta tänderna i maten så cyklade det förbi ett par bakom våra ryggar.
Kvinnan som cyklade en bit bakom mannen ropade rakt ut så det ekade över hela hamnen:
-Åååh, här är en toalett. Stanna! Herregud jag är så himla bajsnödig!
Civiliserad människa. Tack för din information. Den kommer jag ha stor glädje av i framtiden!
Syrran tappade matlusten och mor satt och fnissade.

Vi tog en promenad i jakt efter en badplats. Vi hamnade på en liten stig. Den tyckte Johan verkade bra. Plötsligt hamnade vi på en privat trädgård. Jag väntade mig gevärspipor sticka ut genom fönstren, men vi klarade oss. Farligt där ute på öarna asså.
Vi fann badplatsen och la oss på klipporna. Morsan och syrran badade. Undertecknad badkruka badade inte.
Jag hade sett en kvinna pressa sig ner i vånda i vattnet för att det var så kallt. Sen tog jag reda på att det var 18 grader. Ingen temperatur för badkrukor.
Morsan tyckte det var fantastiskt skönt. Detta gör att jag misstänker att hon är en finsk vinterbaderska och egentligen kanske heter Soumilainen i efternamn och är någon annans mamma.
Syrran tyckte inte det var kanonskönt, men det gick. Detta lät mer trovärdigt.

Efter badandet och ickebadandet tog vi en promenad till. Syrran hade berättat att det skulle finnas de mest enorma räkmackorna på öns sida som heter Bratten. De växer på ett räkträd där så det är bara att ta för sig…or not.
Ett jävla promenerande i uppförsbacke. Fråga öbor som gav luddiga svar. Vi gick i en liten cirkel först innan vi hittade fram.
När vi kom fram visade det sig att rättigheterna var indragna på räkstället. Sicket jädrans sköjeri. Räkmacka utan öl eller vin? Skulle inte tro det.
Det fanns ett fik bredvid. Vi gick dit för att ta ett glas. Och när jag säger ett glas så menar jag ett glas. Det kan nämligen ha varit den dyraste öl jag har köpt.
70 spänn för en 33:a Pripps blå. Snacka om att skämta aprillo mitt i juli.

Något väldigt märkligt på den där ön var att det inte nöjdes med att köra runt med flakmoppar som på andra öar jag har varit på. Nej, här skulle det köras runt i golfbilar. Alltså såna där små löjliga bilar som man använder på golfbanor. Tyckte det kändes lite tramsigt alltså. Sitta och vara tjusig i en golfbil när det ens inte fanns en golfbana.
Syrran berättade att man kunde hyra såna där också. Allt till det klena priset av 5000 riksisar i veckan. Jo man tackar, men tackar nog ändå helst nej.
Dessutom verkar de helt livsfarliga för fotgängarna eftersom folk kom svischande i de där burkana bakom en helt ljudlöst.
I övrigt var det en väldigt trevlig och pangig ö.

Sen kom båten. Den tog oss in till ett osänkbart fastland. Hälften av resan stod jag i aktern och hälften av resan i fören.
Morsan och syrran satt inne i båten.

Detta var tvunget att fira med öl när vi kom in till stan. Massor med öl som kostade 33 kronor styck.
Helt fackin fab och nu är den här resebetraktelsen slut!

En lunch, en komplimang, att bli dansk och lite annat sköjeri i någon slags naggad gloria och yx-lyxförpackning.

Småskrivet här och där från lunchtid tills ikväll.

Hjärnan trillar och kokar över. Tankar flyger iväg och studsar i rummet. De handlar om allt och inget på samma gång. Ihopblandad till en oätbar gryta. Jag hade kunnat prata om nyansen i grönt badrumskakel, den senaste glassorten, den ekande katakomben någonstans i hjärtkammaren.
Efter en stund är hjärnan helt blank. Sen kommer tomheten.

Nu har jag käkat lunch på en bistro i Johanneberg. Kontinentalt av bara fan. Kebabspett med chili och yoghurt och bulgur och bräserad rödlök. Fantastiskt jävla gott. Kaffe och cigg på det. Bajsnödigheten kommer. Finns ingen toalett här. Tur att det är nära hem.

Funderar på att börja leva som en dansk. Såg en sketch om detta med Peter Apelgren. Köra utan bilbälte. Äta wienerbröd bakom ratten och röka. Röka överallt och kasta fimpar på marken. Och skämta icke-PK hela tiden.
Danskarna sägs vara det folk som är mest välmående i hela Europa. De lever lite som de vill och verkar högprioritera livsnjuteri. Något som skulle kallas för dekadens i det här upptighta rövhålsland.
Jo, jag har lite svårt för det här uppstädade kliniska samhälle som Sverige har blivit.

Det sägs att min blogg känns ärlig och uppriktig. Undrar hur den skulle bli om jag tog den ett steg längre. Kanske skulle bli helt olidlig att läsa (lite som att Slayer skulle släppt en ännu snabbare skiva än ”Reign in blood”). Vissa saker är bäst att hålla för sig själv…

Lite fritt flöde av tankar som flödar rakt genom min lilla hjärna just nu:
Vaknade för sent i (förhållande till vad?) Hade kunnat tänka mig att sova 100 månader och fyra dagar. Något höll mig kvar här. Masturberar varje dag och på morgonen vaknar jag med morgonstånd uppsliten ur en knulldröm. Där kom posten. En räkning till. Vad skakig jag blev av allt kaffe. Skulle kunna tänka mig att bli full ikväll. Dåliig idé kanske? Är annars förträffligt bra på dåliga idéer. Inklusive uppföljningen av dem.
En människas röst är det som dröjer sig kvar i ens minne längst. Har man känsliga fingertoppar går det också att minnas under väldigt lång tid exakt hur en specifik människas hud kändes.

Blev uppraggad i baren på Tullen för ett litet tag sen. Av en transexuell person. Hon kom fram direkt när May reste sig från barstolen och gick hem. Hon var extremt vacker och nästan två meter lång. Kunde omöjligt se att hon var transformerad från man till kvinna.
”Hur är det grabben?” Frågade hon.
Hennes röst mullrade som ett nedstämt E. Som Peter Steele. Hon frågade om jag ville komma och sätta mig vid hennes bord. Hade inte tvekat en sekund om min läggning hade sett annorlunda ut.
Jag svarade vänligt att jag skulle gå hem strax. Vilket var sant. Efter en stund hördes samma basröst från samma kvinna ropa från hennes bord: ”Jooooohan!!! Joooohan!!!”
Jag nickade bort mot hennes bord och log.
Jag frågade bartendern hur hon kunde veta mitt namn.
”Hon frågade mig vad du hette. Hon tyckte du såg riktigt het ut.”
”Jaha, trevligt”, sa jag.

Komplimang. Känns alltid bra. Komplimang som komplimang. Hetero, bi, homo. Sexuell läggning eller ursprung och nationalitet. Vem fan bryr sig? Ointressant. Mitt liv känns för kort för att lägga ner energi på sånt. Sån skit får andra ägna sig åt…och gör uppenbarligen.

Skulle hellre dela upp människan i två totalgeneraliserande kategorier. Idioter och icke-idioter. Idioterna verkar ju ha övertaget, annars hade ju inte världen och verkligheten sett ut som den gör…

Var på Liseberg och Cardigans igår. Hade kofta på mig. Inte mitt favoritband. Tycker dock om kofter. De har gjort några bra låtar. Nina Persson och gitarristen gjorde en duett. Enormt svag för duetter. Vackert! En av sångfraserna var de bästa på hela spelningen:
”We drank cheap champagne and then I gave you head.”

Nu. Några folköl på balkongen. Bara för att jag är som folk i största allmänhet…