Le grande bajsnödighet.

Här sitter jag bajsnödig som ett litet as i svinvärmen. Fukten ligger deppig på skinkorna och det är svååååååårt. Sitter nu och dricker kaffe och röker en cigarett. Det hindrar förstoppning, milt sagt.
Jag har käkat lunch på Järntorget. Törsk med skagenröra. Låt törsken leva för så jävla gott är det inte. Dessutom finns det fiskbullar.
Gick på toa efter jag ätit för att…gå ner i vikt lite, kan vi säga. Men det blev det inget av med det. På herrarnas toalett var dörren borttagen till toabåset. Kändes inte helt bekvämt att sätta sig där och karva fram en kabel.
”Var den god lunchen eller?” kan man ropa från båset när någon dyker upp där utanför för att tvätta händerna, allt medan man torkar sig i arschluss.

Det sitter en snubbe lite längre bort på uteserveringen. Med en kvinna mitt emot sig. Hon dricker vatten och han? Ja han dricker öl han. Det verkar som han har fått i sig ett tjog med bärs eller så, för han är väldigt full. Lite märkligt ändå, för klockan är en bit över två på eftermiddagen. Hur fan har han hunnit med att bli så packad?
Varje gång han har tagit en klunk så är det som det går en ivrig lyckoblixt genom hans kropp. Varje gång han tagit denna jätteklunk, så reser han sig och dansar fram till hans kvinna och tar hennes hand och kysser den. Varje gång säger hon till honom att sätta sig igen. Sen när han tagit en klunk till så är han uppe och plaskar ner hennes hand igen. Ibland så kysser han ner hennes underarm i bara farten. Gång på gång.
Oh! Nu vinglade han in i baren. Oh jävlar! Nu kom han tillbaka med en bärs som han redan dansat ut halva innehållet från…och där reste sig hans kvinna och gick hem.
Tänker att han själv kommer dans-kräl-krypa ut härifrån med skrapsår på knäna innan klockan har slagit fyra.
Själv måste jag nog leta upp ett annat hak som har en toalett där det ingår en toadörr i interiören…

Nu har jag bytt ställe. Bajsnödigheten försvann så fort jag satte mig ner. Den kommer väl tynga ner mig så fort jag kliver ut på gatan igen.

Det sista som hände på stället där jag åt lunch var att den redlösa token sprang slalomgång ute på torget efter kvinnan som lämnade honom. Då stod det en och en halv öl kvar på bordet. Hon skällde ut honom och kallade honom Ferdinand. Morloken vinglade han tillbaka till bordet och svalde den halva ölen i en enda klunk. När han började misshandla den andra ölen reste jag mig och gick. Jag orkade inte se Ferdinand mer. Dessutom gjorde han mig ännu mer bajsnödig. Huvudet svängde fram och tillbaka på honom som en tok och som om han letade efter en ny lekkamrat. Det kunde vara jag som satt alldeles ensam och bajsnödig vid mitt bord. Så jag fick brått därifrån…

Sitter nu på någon slags asiatisk fiskrestaurang på Linnégatan. De har en najs skuggad uteservering med tak här om det underbara regnet skulle komma inrullande och skölja jeppar och hjon rena.
-Vad kostar en Mariestad, frågade jag kvinnan i baren.
-69 kronor, svarade hon. Lite väl dyrt eller, tänkte jag.
-Eh, jag kan ta en stor stark istället.
-En sån? Frågade hon och pekade på öltappen.
-Ja tack, svarade jag.
-Nej, ta ingen sån, sa hon då. Ta en Mariestad istället.
-Vaaa? Näää!
-Jo, stor stark kostar lika mycket som Mariestad och den är inte stor. Mariestad är större och den är godare och nog bättre för dig! (Bättre för mig?)
-Jaha, då tar jag en Mariestad, svarade jag lättad. Och kände att den inte alls var lika dyr längre.
Jävla konstig prissättning ändå. Kanske hon bara lurade mina fuktiga skinkor av mig så att hon fick sälja en dyr öl till mig. Det funkade ju iallafall.

Ro nu hit med ett svalkande regn. Hela stan är som ett fuktigt akvarium. Klockan tolv var det 22 grader, men det kändes som 27. Nu har temperaturen stigit till 27. Det känns som om hela stan är inrullad i en jättestor kalsong impregnerad i galon.

Oh Herre min lilla luffarskapare! Nu är det dags på fullaste allvar att gå in och spräcka närmsta lilla porslinholk i två fina delar!

Undrar hur det har gått för Ferdinand förresten… Kanske hans kvinna i detta just nu plåstrar om hans skrapsår på knäna… Sicken jävla pajas!

Ett snack med värden.

Har promenerat ändå från Kungsportsplatsen till slutet av långgatorna. Till det glödgade anus of hell… Det var någon slags hämnd. Dels för att jag var tvungen att droppa dagens rehabträning och dels för att jag käkade fläsk med löksås till lunch.

Och varför har du inte tränat då din lytte djävol?
Joo…för att när jag lade ner hodet på kudden för att bege mig in i sömnens land, då!: satte min lätt debile granne igång och tvätta. Klockan ett på natten. Va? Vem är såpass väck i roten så att man inte fattar att man inte kan tvätta mitt natten?
Väggarna vibrerar som en rumbatok. Sen stod tvättmaskinen på standby-läge och satte igång en gång i minuten fram till fyra på morgonen.

Gick upp klockan nio. Med ett svällhode ringde jag till värden. För andra gången. Jag frågade om han hade lämpat ner de där anslagen om att det är förbjudet att tvätta nattetid, som han hade lovat att han skulle göra för två veckor sen.
-Nej, det har jag inte gjort.
Jag suckade honom i örat med mulfladder som en åsna.
-Men vad fan? Varför inte då? frågade jag argt.
-Ja, anledningen att jag inte har gjort det är för att…det helt enkelt inte blev av.
-Va? undrade jag. Men snälla bara gör det nu! sa jag.
-Jag ska, svarade han som ett barn som man har sagt till gång på gång att städa sitt rum.
-Det är bara det att människor som struntar i regler är resistenta mot lappar.
Jag trodde inte mina öron.
-Gör det helst idag, för i natt vill jag sova!
-Ja jag ska… Jag väntade. Jag gör det idag!
-Bra! Tack och hej!

Vad falls? Sicken pajas! Man blir ju ledsen. På riktigt.

Därav blev det ingen sjukgymnastik idag. Men det blev fläsk med löksås. Och sen en lång och bajsnödig promenad och det Är ju nästan samma sak.

Som ni hör är allt bara fantastiskt hela tiden.
Värden och världen visar upp sin fulaste sida av sitt ruttna jag.

En heldag på Styrsö.

img_1853.jpg
Åkte ut till öarna med morsan och syrran igår. Alltså skärgården. Inte någon öde ö dit man bara får ta med sig tre saker och leva på bananer och tro man är någon jävla Robinson-överlevare…

Det blev Styrsö. Detta är den största ön i Götebotgs Skärgård. Fast det kan vara så att det inte är det. Jag bara tror det. Jag är väl för djävulen ingen ö-expert?!
Backig var ön också, men väldigt vacker på sina håll.

Vi hittade en bänk i en hamn att inta våran medhavda lunch på.
Trevligt och idylliskt. Precis när vi skulle sätta tänderna i maten så cyklade det förbi ett par bakom våra ryggar.
Kvinnan som cyklade en bit bakom mannen ropade rakt ut så det ekade över hela hamnen:
-Åååh, här är en toalett. Stanna! Herregud jag är så himla bajsnödig!
Civiliserad människa. Tack för din information. Den kommer jag ha stor glädje av i framtiden!
Syrran tappade matlusten och mor satt och fnissade.

Vi tog en promenad i jakt efter en badplats. Vi hamnade på en liten stig. Den tyckte Johan verkade bra. Plötsligt hamnade vi på en privat trädgård. Jag väntade mig gevärspipor sticka ut genom fönstren, men vi klarade oss. Farligt där ute på öarna asså.
Vi fann badplatsen och la oss på klipporna. Morsan och syrran badade. Undertecknad badkruka badade inte.
Jag hade sett en kvinna pressa sig ner i vånda i vattnet för att det var så kallt. Sen tog jag reda på att det var 18 grader. Ingen temperatur för badkrukor.
Morsan tyckte det var fantastiskt skönt. Detta gör att jag misstänker att hon är en finsk vinterbaderska och egentligen kanske heter Soumilainen i efternamn och är någon annans mamma.
Syrran tyckte inte det var kanonskönt, men det gick. Detta lät mer trovärdigt.

Efter badandet och ickebadandet tog vi en promenad till. Syrran hade berättat att det skulle finnas de mest enorma räkmackorna på öns sida som heter Bratten. De växer på ett räkträd där så det är bara att ta för sig…or not.
Ett jävla promenerande i uppförsbacke. Fråga öbor som gav luddiga svar. Vi gick i en liten cirkel först innan vi hittade fram.
När vi kom fram visade det sig att rättigheterna var indragna på räkstället. Sicket jädrans sköjeri. Räkmacka utan öl eller vin? Skulle inte tro det.
Det fanns ett fik bredvid. Vi gick dit för att ta ett glas. Och när jag säger ett glas så menar jag ett glas. Det kan nämligen ha varit den dyraste öl jag har köpt.
70 spänn för en 33:a Pripps blå. Snacka om att skämta aprillo mitt i juli.

Något väldigt märkligt på den där ön var att det inte nöjdes med att köra runt med flakmoppar som på andra öar jag har varit på. Nej, här skulle det köras runt i golfbilar. Alltså såna där små löjliga bilar som man använder på golfbanor. Tyckte det kändes lite tramsigt alltså. Sitta och vara tjusig i en golfbil när det ens inte fanns en golfbana.
Syrran berättade att man kunde hyra såna där också. Allt till det klena priset av 5000 riksisar i veckan. Jo man tackar, men tackar nog ändå helst nej.
Dessutom verkar de helt livsfarliga för fotgängarna eftersom folk kom svischande i de där burkana bakom en helt ljudlöst.
I övrigt var det en väldigt trevlig och pangig ö.

Sen kom båten. Den tog oss in till ett osänkbart fastland. Hälften av resan stod jag i aktern och hälften av resan i fören.
Morsan och syrran satt inne i båten.

Detta var tvunget att fira med öl när vi kom in till stan. Massor med öl som kostade 33 kronor styck.
Helt fackin fab och nu är den här resebetraktelsen slut!

En lunch, en komplimang, att bli dansk och lite annat sköjeri i någon slags naggad gloria och yx-lyxförpackning.

Småskrivet här och där från lunchtid tills ikväll.

Hjärnan trillar och kokar över. Tankar flyger iväg och studsar i rummet. De handlar om allt och inget på samma gång. Ihopblandad till en oätbar gryta. Jag hade kunnat prata om nyansen i grönt badrumskakel, den senaste glassorten, den ekande katakomben någonstans i hjärtkammaren.
Efter en stund är hjärnan helt blank. Sen kommer tomheten.

Nu har jag käkat lunch på en bistro i Johanneberg. Kontinentalt av bara fan. Kebabspett med chili och yoghurt och bulgur och bräserad rödlök. Fantastiskt jävla gott. Kaffe och cigg på det. Bajsnödigheten kommer. Finns ingen toalett här. Tur att det är nära hem.

Funderar på att börja leva som en dansk. Såg en sketch om detta med Peter Apelgren. Köra utan bilbälte. Äta wienerbröd bakom ratten och röka. Röka överallt och kasta fimpar på marken. Och skämta icke-PK hela tiden.
Danskarna sägs vara det folk som är mest välmående i hela Europa. De lever lite som de vill och verkar högprioritera livsnjuteri. Något som skulle kallas för dekadens i det här upptighta rövhålsland.
Jo, jag har lite svårt för det här uppstädade kliniska samhälle som Sverige har blivit.

Det sägs att min blogg känns ärlig och uppriktig. Undrar hur den skulle bli om jag tog den ett steg längre. Kanske skulle bli helt olidlig att läsa (lite som att Slayer skulle släppt en ännu snabbare skiva än ”Reign in blood”). Vissa saker är bäst att hålla för sig själv…

Lite fritt flöde av tankar som flödar rakt genom min lilla hjärna just nu:
Vaknade för sent i (förhållande till vad?) Hade kunnat tänka mig att sova 100 månader och fyra dagar. Något höll mig kvar här. Masturberar varje dag och på morgonen vaknar jag med morgonstånd uppsliten ur en knulldröm. Där kom posten. En räkning till. Vad skakig jag blev av allt kaffe. Skulle kunna tänka mig att bli full ikväll. Dåliig idé kanske? Är annars förträffligt bra på dåliga idéer. Inklusive uppföljningen av dem.
En människas röst är det som dröjer sig kvar i ens minne längst. Har man känsliga fingertoppar går det också att minnas under väldigt lång tid exakt hur en specifik människas hud kändes.

Blev uppraggad i baren på Tullen för ett litet tag sen. Av en transexuell person. Hon kom fram direkt när May reste sig från barstolen och gick hem. Hon var extremt vacker och nästan två meter lång. Kunde omöjligt se att hon var transformerad från man till kvinna.
”Hur är det grabben?” Frågade hon.
Hennes röst mullrade som ett nedstämt E. Som Peter Steele. Hon frågade om jag ville komma och sätta mig vid hennes bord. Hade inte tvekat en sekund om min läggning hade sett annorlunda ut.
Jag svarade vänligt att jag skulle gå hem strax. Vilket var sant. Efter en stund hördes samma basröst från samma kvinna ropa från hennes bord: ”Jooooohan!!! Joooohan!!!”
Jag nickade bort mot hennes bord och log.
Jag frågade bartendern hur hon kunde veta mitt namn.
”Hon frågade mig vad du hette. Hon tyckte du såg riktigt het ut.”
”Jaha, trevligt”, sa jag.

Komplimang. Känns alltid bra. Komplimang som komplimang. Hetero, bi, homo. Sexuell läggning eller ursprung och nationalitet. Vem fan bryr sig? Ointressant. Mitt liv känns för kort för att lägga ner energi på sånt. Sån skit får andra ägna sig åt…och gör uppenbarligen.

Skulle hellre dela upp människan i två totalgeneraliserande kategorier. Idioter och icke-idioter. Idioterna verkar ju ha övertaget, annars hade ju inte världen och verkligheten sett ut som den gör…

Var på Liseberg och Cardigans igår. Hade kofta på mig. Inte mitt favoritband. Tycker dock om kofter. De har gjort några bra låtar. Nina Persson och gitarristen gjorde en duett. Enormt svag för duetter. Vackert! En av sångfraserna var de bästa på hela spelningen:
”We drank cheap champagne and then I gave you head.”

Nu. Några folköl på balkongen. Bara för att jag är som folk i största allmänhet…