Måndags-tillstånd och en tanke.

Måndagstillståndet är totalt. Att äta flingor med mjölk med mjölken droppande från skägget. Knegar, och kommer inte vara en fri man förrän halv tio ikväll. Ibland önskar jag att jag hade ett åtta till fem jobb, inbillar jag mig.

Schleten efter en sköjig helg. Åt lasagne på restaurang med familjen i Lördags. Vi drack en drink på en krog på Linnégatan innan middagen. Jag slog till på en Bloody Mary. Lite som en förrätt tänkte jag. Blev återigen slagen av hur få ställen som klarar att blanda ihop en god Bloody Mary. Den här var blaskig och trött.
Tyckte det var perfekt storlek på lasagnen när jag hade ätit upp. En kvart efter maten blev andningen tyngre och magen svällde upp. Dessutom var soffan jag satt i nersutten vilket inte hjälpte matsmältningen. I det hopsjunkna tillståndet såg det ut som det stack upp en liten gubbmätt figur bakom bordsskivan, men trevligt hade vi.
Jag beställde in en Gin o Tonic som efterrätt. Tänkte att den skulle leta sig in mellan de idisslade lasagneplattorna. Verkade lyckas så där… Kunde ändå nöjt konstatera att jag hade intagit en tre rätters middag.
Morsan och syrran med man tog en taxi hem. Var enormt sugen på att följa deras exempel, men kämpade mig under pust och suck och stön och flås till spårvagnen. Med tio bärs i väskan intalade jag mig att jag var redo för att åka på fest.

Jag klev in på den där festen ensam när alla redan hade kommit. Gå runt och hälsa på folk.
-Hej i köket!
Inte min starka sida det där att gå runt att presentera sig på fest. Vill i det läget mest krypa undan. Som tur var kände jag en hel del av dem som var där. En grej med att dyka upp senare är att man slipper den där stela stunden i början på festen när alla tvingar sig till att socialisera på ett begåvat sätt. Sen när öl och vin börjar flöda så trillar garden ner.

Funderar för övrigt på att ta en vit månad.
Sköjandet känns inte riktigt så sköj för tillfället. Efterdyningar i form av ångest. Trötthet. Svaga nerver.
Se hur man mår om man inte sköjar. Tänker att man kanske tvingas till att hitta på andra saker. Ork och pigghet med en klarare skalle. Skriva, käka luncher, söka jobb. Promenera, sortera müsli, samla på snö… Man gör ju inte så mycket i bakfullt tillstånd, mer än att bli nervös och få dödsångest.
Och alla dessa pengar rinner ner för strupen.

Nu låter det som jag super sju dagar i veckan. Det gör jag inte. När andan faller på så tänker jag att jag kan alltid gå ut och ta ett par bärs. Att ta ett par bärs är något av det trevligaste man kan göra om man frågar mig, och nu handlar det ju om mig. Däremot händer det sig ganska ofta att jag tänjer på den där planen när jag druckit upp mina två öl. En till kan man ju alltid ta. Ah, vad fan en bärs till och… Plötsligt blir det ett ”hoppsan, det här var ju inte meningen”. Inte alltid, men ofta.
Då är man ju inte så nöjd med sig själv dagen efter. Man tänker alltså inte ”Gud, vad fantastisk jag är”.

Bloggen kanske skulle bli roligare också. Plötsligt kan man läsa om Johans 14:e vita dag och att han klättrat i träd klädd i leopard-mönstrade badbyxor eller att han har skaffat sig en helt ny hobby i form av att stöpa ljus och virka grytlappar.
Ja, vi får se. Tanken är lockande…

Johans yxa och glorias årskrönika.

Året håller på att ta slut. Årskrönikor rasar ut i etern. Såg precis på Aktuellts årskrönika. Antar att jag borde säga något smart här, men det hela känns som ett ganska sumpigt år.

Har ju aldrig varit förtjust i att summera år. Ska jag göra det ändå och på ett personligt plan kan jag ju säga att det inte har varit något vidare.
Två dagar in i året gick farsan bort efter lång tids hårt levende i Spanien. Syrrans födelsedag var kul bortsett från att jag knäckte två revben när jag dansade in i ett piano. Farsans minnesstund var fin och hålls i minnet. Jag var på en tolv timmar lång date med en trevlig donna som jag tyvärr inte föll för. Sommaren minns jag inte så mycket av. Var på en trevlig resa till Johnny i Malmö och senare till Böda. Var i Danmark med syrran. Repen med bandet har vart fina, men för få. Vi har fortfarande inte kommit på något bandnamn. Tacky day, kanske är ett bra bandnamn… En del luncher har hunnits med. Jag fick en ny blogg. Sett otroliga mängder serier och filmer. Har sköjat till det med Ed, Putte, Emma, Syrran, Johnny, Maja och Erik. En hel del öl och en del svettiga baksmällor.

Jag lämnar det här året oknullad och kanske lite fetare och tunnhårigare.

Tack till alla som läst här under året / Gott nytt år, you lövely bastardos!

Kanske, kanske, kanske.

Hade räkkväll hos morsan igår. Hade bara sovit två timmar natten innan. Och sen jobbat. Var trött och fumlig i kroppen. Morsan tyckte jag var bullrig. Det kanske jag var.

Haft en väldig baksmälla idag. Jag kanske förtjänade det. Duschade i liggställning i badkaret i 45 minuter. Somnade om och vaknade klockan fyra på eftermiddagen. Ätit en pizza. Tror min nya favoritpizza är calzone. Jag har lite ont i halsen och fryser lite grann. Kanske håller på att bli sjuk.

I övrigt har det inte hänt någonting idag. Kanske lika bra.

Söndagsöl.

Blev för många öl i söndags. Jobbhelg och för lite sömn. Resultatet är självskrivet. Satt där på sejdeln och sippade lugnt på några bärs. Mådde helt enkelt fint efter att jobbhelgen var över. Jag lade märke till ett ungt par mitt emot mig på andra sidan lokalen. De satt nämligen i väldigt långa perioder och blängde på mig. Så länge att man till slut går fram och frågar om de har glorövsjuka. Till slut fattade jag var det var frågan om. De målade av mig. Jag gick ut och rökte, gick in igen och fram till deras bord och frågade om man fick se resultatet. De blev smågenerade. Killen visade mig en teckning på mig. Han frågade om han fick jobba vidare på den om jag ändå skulle vara kvar en stund. Jag har aldrig varit omöjlig, så jag sa till honom att teckna vidare.
Sen kom Putte, trummisen i bandet ner. Han verkade törstig. Så vi öppnade väl ölspjället på vid gavel, hällde i oss och blev ganska rejält fulla. Jag glömde bort att någon satt och tecknade av mig.
Drack upp alla mina pengar och lånade lite mer av Putte. Sen kom den där snubben fram med teckningen. Jag fick den. Stiligt jobb grabben. Köpte varsin bärs till han och hans tjej. Plötsligt tände de i taket. Konstigt, tyckte vi. Så många öl hade vi väl inte hunnit dricka…

Fixar baksmällor otroligt dåligt för tillfället. Huvudvärken dagen efter är liksom mer som en svårartad migrän som sitter fast i tinningarna och letar sig genom hela näsan ända ut i näsvingarna. Inga värktabletter hjälper. Det går varken att duscha eller sova bort värken. Den släpper någon gång på kvällen. All slags hypokondrian peakar i topp. Oron breder ut sig som giftig dimma.

Teckningen är tjusig. Att armarna är lite för korta gör att jag ser ostadig ut. Eller att jag ser stadigt berusad ut.

Ibland

Till och från, har jag funderat på om jag kan skriva ner något kul eller läsvärt här idag. Men det verkar inte så. Ibland står det still i huvudet. Ibland vid sällsamma tillfällen kan jag nästan känna blyghet inför att skriva något här…
Nåväl, ibland är jag rädd för döden. För egen del och för dem man älskar. Men också för faktumet att man en dag inte ska få trampa runt här och kolla in dårar, att inte vakna på morgonkvisten och känna glädje eller surstinkande baksmälla.
”Om inget plötsligt sätter stopp för allt är livet ganska långt”, sa en kompis till mig. Det lugnade mig en aning, i ungefär fem till tio minuter.
Lite ord om döden är väl aldrig fel, Ibland.
Ibland undrar man var snubben som gick ut för att köpa en tidning men aldrig kom tillbaks, egentligen tog vägen.
Ibland tänker eller undrar man inte alls.

Published with Blogger-droid v1.6.7