Att vara till hjälp.

För några dagar sen på bussen till stan frågade en backpacker-snubbe mig var han skulle hoppa av för att hamna närmast centralstationen. Han pratade engelska och hade helt enormt med packning med sig. Jag sa till honom att han skulle hoppa av vid centralstationen och att hållplatsen hette så. Jag berättade även hur många stopp det var fram till centralstationen. Helt enkelt som en väldigt hjälpsam snubbe. Han tackade vänligt. Innan jag klev av sa jag ” So now it’s two more stops and then your at the centralstation.” Han tackade igen och jag klev av. ”Kul att kunna hjälpa till”, tänkte jag. Precis när bussen lämnade hållplatsen kom jag på att jag hade sagt helt fel. Den här bussen svänger av en hållplats innan centralstationen och sedan i riktning mot Hisingsbron. Detta vet jag ju väl. Får skylla på att jag var ganska disträ den dag. Kändes hur som helst inte lika kul att kunna vara till hjälp längre. Tänkte, att när han klev av på fel hållplats, fick han för sig att jag lurade honom med flit på trovärdigaste, trevligaste vis för att jag var skadeglad och bitter. Så var det ju så klart inte.