En dag i farsans tecken.

Dricker kaffe på Tullen. Gratis var det också. Bara för att jag är så förtjusande trevlig, jämt. Eller så var det faktiskt bartendern som var trevlig. Gratis är mums.
Igår var det farsans födelsedag. Han skulle ha fyllt 70 år. Svårt att låta bli att tänka på hur vi hade firat hans dag om han hade varit i livet. Kanske åkt till Danmark. Käkat gott. Det gillade han. Kanske till Skagen.
Vi, familjen besökte minneslunden. Tände ljus, lade blommor och lite personliga smågrunkor. Sen gick vi till Lilla restaurangen på olskrokstorget. Han brukade käka lunch där ofta. Ibland med mig och syrran också. Och alltid ställa rullatorn så den blockerade gången mellan borden eller någon dörr som absolut inte fick blockeras. Brukade själv gå dit ganska ofta när jag bodde i olskroken. En gång när farsan ringde för att höra om jag ville komma ner och käka lunch var han tvungen att plötsligt lägga på luren. Bröt, stök och ilskna röster hördes i bakgrunden. Det var slagsmål vid bardisken. Klockan var tolv på dagen. Hur som helst hade han gillat vår stund på restaurangen.
På kvällen spelade jag och morsan och syrran TP under väldigt ostrukturerade former. Det pratades i munnen på varandra och varandras pjäser flyttades under frågan: ”Vad gör du med min pjäs?” Som en scen från en senildement avdelning. Fullständig cirkus. Ett halvt glas vin var och en dry martini innan maten var hela kvällens alkoholkonsumtion, vilket var svårt att tro. Farsan brukade ta en promenad i lägenheten när han fick en fråga som han tyckte var korkad, för att ruska av sig irritationen. Eller så satt han och gjorde blajiga grimaser. Varken morsan eller farsan hade platsat på något utav dagens ”bibliotekshyshiga” pubquiz.
En dag i farsans tecken.
Nej, fan om man inte skulle ta och gå in och hämta sig en gratis köpp kaffe till.