På bussen, i gathörnet, utanför Konsum

När jag hör vissa andra människor resonera, på bussen, i gathörnet, utanför Konsum, så kan jag ibland önska att de inte resonerade alls. Speciellt när resonemanget totalt saknar reson. Mina öron börjar blöda.
Att höra dammiga och tråkiga röster uttala sig om sådant som de inte vet ett skit om, bara genom att tycka lite kan vara bland det mest själsdödande som finns.
Härmed vill jag inte säga att jag är smartare eller bättre. Bara (lite bättre och) att jag äger den simpla förmågan att hålla käft när jag inte vet någonting om ämnet det pratas om. Fråga istället för att briljera som en uppborrad kokosnöt.

-Har du inget bra att säga så kan du likaväl hålla käften, brukade min farsa säga.
-Tänk efter före, brukade han också säga. Mestadels till mig…
På något sätt kan jag tycka att han hade en poäng.
Med andra ord: Lyssna istället för att blamra på! Du kommer spara på andras öron. Och göra världen lite smartare.
Tiga är guld.

Och sen, att man ska kasta banan från balkongen innan man knyter bacon runt hodet är helt vedertaget. Det vet väl varenda jävel. Så det behöver vi inte prata om.

Det förra inlägget som jag skrev om brakskit var inget resonemang. Det var ren och skär dumhet. Helt utan reson. Allt för att stundom smälta in i korkad värld. Där öron ständigt blöder…