Johans yxa och glorias årskrönika.

Året håller på att ta slut. Årskrönikor rasar ut i etern. Såg precis på Aktuellts årskrönika. Antar att jag borde säga något smart här, men det hela känns som ett ganska sumpigt år.

Har ju aldrig varit förtjust i att summera år. Ska jag göra det ändå och på ett personligt plan kan jag ju säga att det inte har varit något vidare.
Två dagar in i året gick farsan bort efter lång tids hårt levende i Spanien. Syrrans födelsedag var kul bortsett från att jag knäckte två revben när jag dansade in i ett piano. Farsans minnesstund var fin och hålls i minnet. Jag var på en tolv timmar lång date med en trevlig donna som jag tyvärr inte föll för. Sommaren minns jag inte så mycket av. Var på en trevlig resa till Johnny i Malmö och senare till Böda. Var i Danmark med syrran. Repen med bandet har vart fina, men för få. Vi har fortfarande inte kommit på något bandnamn. Tacky day, kanske är ett bra bandnamn… En del luncher har hunnits med. Jag fick en ny blogg. Sett otroliga mängder serier och filmer. Har sköjat till det med Ed, Putte, Emma, Syrran, Johnny, Maja och Erik. En hel del öl och en del svettiga baksmällor.

Jag lämnar det här året oknullad och kanske lite fetare och tunnhårigare.

Tack till alla som läst här under året / Gott nytt år, you lövely bastardos!

Livet på landet och en homage till den lille familjen.

Sitter på en veranda till en liten egen stuga i Böda på Öland. Tager en bärs och njuter av stunden.

Det är ju inte på det viset att jag bara har promenerat runt lite här i området och fått syn på en inbjudande veranda och tänkt att här ser trevligt ut. Här sätter jag mig med min kasse öl tills nån arg, flintig hillbilly kommer ut med avsågat hagelgevär och skjuter mina trista ballar till Gotland. Nej, stugan ligger på Johnnys tomt såklart. Johnny och hans donna och deras elva månader gamla lillpöjk och byrarackan ligger och sover i storstugan här bredvid.

Jag har klargjort för Johnny idag att det är ett riktigt mög, det här med landsbygdsmiljö. För mycket trädgrenar och smällfeta insekter. I nuläget är det bara delvis sant. Även om jag föredrar stadsmiljö måste jag säga att en ganska rejäl trivselkänsla infinner sig här och hos mig. Det får mig lugnare än jag själv trodde. Självklart har det att göra med att jag får nöjet att hänga med min polarkompis. Thö böy! Sen är det är stort att se sin bäste kompis som farsa till ett litet liv som skrattar och gråter och ovetande tar det mesta av ork och tid.

Anyhow, nu måste jag gå och lägga mina slitna skinkor i bädden.

Det finns en liten risk att det här inlägget inte publiceras förrän imorn. Det gör väl inte så mycket. Mottagningen existerar knappt. Känns som den är bättre på månen i en djup krater. Trots allt är jag en lika stor sköjare ändå. Jorden kommer aldrig plattas ut så länge jag går på den.

God natt och god Jöns!

En story om bristen på ciggpapper och en annalkande tågresa.

Sitter på balkongen och funderar lite. På om till exempel sömn är så viktigt. Man klarar ju av att vara trött. Jag menar att vara vrålhungrig och bara ha gamla pepparkakor i skafferiet, måste ju klassas som ett mycket värre drama. Eller att vara ordentligt bajsnödig och nedgradera sig till att torka sig med ett gammalt reklamblad i räva  är ju inte heller så sköj. Eller vara extremt röksugen och äga ett nytt skinande paket tobak, men sakna rullpapper. Affären är stängd och man letar genom varenda skrymsle i lyan. Helt utan resultat. Exakt det hände faktiskt en gång. För väldigt längesen. Ciggpappren var slut. Det var sent på natten och där satt jag. Allt var stängt. Allt var otroligt jobbigt. Jag kom på att jag hade använt ciggpapper i några böcker som bokmärken vid några tidigare tillfällen. Sen låg jag på alla fyra vid bokhyllan och formligen slet ut böckerna och slängde dem i en hög bakom min rygg. Helt utan att hitta ett enda ciggpapper. Ganska full och rejält arg kom jag till slut på att det fanns en cigarettautomat uppe vid närbutiken en ganska bra promenad hemifrån. Efter promenaden i uppförsbacken var jag framme. Svettig och hoppfull. Jag tittade genom glaset på varje radda i maskinen. Tomt, tomt, tomt, tomt, tomt, tomt. Hela maskinen var tom. Jag drog en jättespark i maskinen, yttrade ett ilsket djungelvrål och gick hem igen. Väl hemma började jag dissikera fimpar. Jag fick ihop till två cigaretter som smakade glödande inälvor. Kommer inte ihåg hur natten slutade. Antar att jag gick och la mig. Och satte in alla böcker i bokhyllan dagen efter.
Ett tag senare var jag i den där närbutiken. Jag sa till dem att de för djävulen fick ta att fylla på sin ciggmaskin. De berättade att det inte var deras maskin och att den inte hade blivit påfylld på minst tio år.
Anledningen till att jag sitter här och funderar på över om sömn är så viktigt. Eller snarare bristen på den är att jag ska gå upp en stund innan klockan fem imorgon bitti. Jag ska sätta mig på ett tåg till Kalmar som börjar rulla tio i sex. Problemet blir inte att komma upp. Det gör jag alltid. Problemet blir att somna. Det brukar vara det i vissa perioder. Extra svårt blir det när man vet att man borde få lite sömn för att man måste gå upp om ett ex antal timmar. Sicket dilemma, men jag tänker inte stanna hemma. Anledningen till att jag ska åka till kalmar (där jag förövrigt fick en evighetslång nysattack en gång, inne på en bokhandel, mitt framför författaren Björn Hellberg som satt och signerade böcker. Han såg väldigt nervös och uppjagad ut. En story som jag gärna delar med mig av en annan gång…) är för att jag ska vidare till Böda på Öland. Där ska jag spendera några dagar med Esset, hans donna och deras lille pöjk. Kommer bli trevligt tror jag.
Ush, nu blev jag lite hungrig och bajsnödig och alldeles pigg.
Tjohej och tjofräs!