Ett flummigt hus.

(null)
I huset på bilden hade jag chans att hyra ett rum när jag var nyinflyttad i Göteborg. För 17 år sen. Huset ligger hundra meter från där jag bor nu.

Jag ringde på annonsen och fick komma och titta. So far, so good…
Rummet som hyrdes ut låg på övervåningen och strax bredvid låg badrummet. Perfekt tyckte jag.
Huset var flummigt inrett med heltäckningsmattor och hela hallen på övervåningen hade röda sammetstapeter och dunkel mysbelysning.
Jag var den första som tittade och skulle jag bara sköta korten rätt så skulle rummet var mitt.
Vi gick runt och tittade och jag skötte korten rätt. Blev mer och mer exalterad av vad jag såg. Donnan som visade mig runt verkade tycka jag var en hygglig kille ungefär fram till att jag skulle skriva ner mina uppgifter på ett papper. För då öppnade jag truten.
Jag ville uttrycka mig och visa hur schysst jag tyckte huset var.
Ärligt talat påminde det lite om en bordell, ett lusthus, ett brothel. Verkade inte hitta något av de där ovanstående orden för tillfället så jag klämde till slut till med något klatshigare:
-Fan vad flummigt hus (redan den meningen kunde hoppats över). Jag gillar det asså! Det påminner väldigt mycket om ett…om ett…äääh, ja om ett…HORHUS!!!

Hennes léende försvann på stört. Efter chocken lagt sig sa hon bara trött och aningen resignerat:
-Jaha jaaa…jag hör av mig.

Inte fan hörde hon av sig. Jävla dålig stil asså.
Det tyckte jag faktiskt på fullaste allvar i några dagar efter.
Herregud…

Lite drag i fläkten. Eller under fläkten. Eller inte…eller…eller fläkten?

IMG_0413.JPG

Har vågat mig till Tullen i mitt område igen efter sista ”diskreta” besöket. Håller lägre profil idag. Än så länge…

Har varit nere i Nordstan idag. På Clas Ohlsson. Handlade en värmefläkt. Blev trött på att frysa i mitt kök. Kan ju alltid ställa värmeljus framför fläkten så blir det dubbelt så varmt. Eller så kan jag bete mig som en normal människan och sätta på fläkten när det kallt i köket och sluta och jönsa mig. Eller inte…kanske jag kan ta med mig den upp på loftet och låta pungen fladdra i fläktdraget…eller så kan jag ta med den till badkaret om jag skulle tröttna helt. På allt.
I Nordstan frös jag inte. Jag svettades som en blöt nakenhund på rymmen. Fantastiskt hopplöst.

Var med i en dröm inatt. Det var ju min dröm!
Jag spelade i ett rockband och var runt 20 år. Det brann i min iver. Allt i drömmen var som när jag var runt tjugo. Livet, på liv och död och på riktigt.
Kan bli otroligt nostalgisk över den tiden ibland. Ibland och nu för tiden. Att se tillbaka. Tror många kan relatera, trots att få skulle välja att göra det…
-Det är väl jättebra nu?! Vad klagar du om?
Trots det dog inombords. Med tiden. Dog och är oåterkalleligt…en känsla som gick förlorad.

Hela känslan förstärktes så klart av att följa serien ”Viva Hate”. Om man nu kan relatera till serien, så har man levt. Åtminstone på det sättet. Jag kan relatera. För jag har levt på det sättet. Och det känns ju bra, såklart, samtidigt.
En reflektion, mitt i alltihop. Det brukar ju inte alltid gå hem. Men jag tycker det är viktigt att se tillbaka… Det både, som sagt, svider och värmer…enough!
I övrigt tycker jag Peter Birro är fantastisk på att gestalta de unga människorna. (Han gör samma fantastiska sak i ”Upp till kamp”). De, som jag på utkanten, i 20-årsåldern. Outsidern som inte ville leva som den gemena. Och jag, som kanske fortfarande inte lever som gemene Jönsson. Dock och tyvärr inte med samma ihärdiga tåga och glöd.
Det är tidens tempo…(och den är rå).
Ett resonemang på min blogg. Inte min starka sida.
Enough igen. Back to the same standard-bullshit…

Alltså, det här med värmefläkten. Kommer inte över att jag har köpt den. I sommar kommer jag vara glad då den funkar som kallfläkt.
Kanske ens uppgift är att använda den till att tina glass. Eller ha den under vintermössan och bränna upp hodet.
En ganska fin tanke hade varit att ställa den framför en faktumsäljare, uteliggare eller tiggare så här i vintertid. Om någon hade haft viljan att låna lite ström.
Tror jag är ganska fascinerad över att jag har köpt en värmefläkt.
Min familj hade en värmefläkt när jag var liten. Klädd i fuskmahogny. Den var helt tyst. Efter tjugo minuter så glödde hela innanmätet på fläkten. Som en ugn i en skräckfilm. Naturligtvis stod det med stora, tydliga bokstäver att den inte skulle övertäckas med en filt (skotsk-rutig).
Helt värt att testa. Det lös fint genom filten. Som en gammal lampa på en gammal 1800-tals bordell. Jag var dock inte tuff nog att ha kvar filten till det uppstod en korvbrasa.
Annat var det med den övertäckta hårfläkten och brödrosten.
För att inte tala om skogen jag lyckades bränna upp när jag gick i mellanstadiet. Okej, halva skogen brann upp. Det räckte vill jag lova. Där kunde man grilla korv. Glöden var fin.
För att inte tala om den skogen, så kan vi tala om en annan skog eller något annat…en annan dag….i ett annat klimat …på en annan planet…i ett annat universum…

Adjössos och goodbajos!