Att steka körrrrrrrrv.

I veckan när jag stod och lagade kvällsmat tänkte jag att äta något gott är som att slå tomheten på käften.
Jag hade ålat mig till Willys och köpt en påse bratwurst. Dagens enorma äventyr.
Man skulle bo i Tyskland, tänkte jag när körven var klar. Jag spetsade en körv med gaffeln och skakade av stekfettet i vasken. Sen spetsade jag den andra körven. Jag skakade av stekfettet, kanske med lite mer schvung denna gång. Körven for av gaffeln och studsade i kaklet och plumsade rakt ner i det smutsiga diskvattnet.
-Vilken superklant man är, mumlade jag för mig själv.
Jag stod och tittade på körven en stund där den flöt omkring i det mörkbruna vattnet som en kanot. Inte en chans att jag kommer bli mätt på en körv. Jag försökte spetsa den jäveln med gaffeln men den guppade bara runt som en sprallig tok i flytväst. Till slut tog jag tag i den med hela näven som om jag ville strypa fanskapet. Jag sköljde av den under kranen med ljummet vatten. Sen daskade upp den på tallriken bara för att visa vem det var som bestämde. Ett gäng makaroner lämnade tallriken i ren avsky.
När jag äntligen satte mig framför Tv:n stod den där danske bonnröven och skröt om någon komocka. Han greppade en högaffel och vände den fram och tillbaka och njöt. Sen berättade han.
-Den här komockan är den mest fantastiska jag har sett. Doften är skiegooo! Den har legat här i två år och jobbat till sig.
Jag bytte kanal.
Längst ner i den där högen med lyxmocka skulle man ligga…och vänta på den där högaffeln likt en bratwurst som väntar på att bli spettad i januarirusket…

Torsdag V.23. En minnesvärd dag att ta med sig till ålderdomshemmet.

(null)
-Chao Bello!
-Macchiato, Bolognese!
-Maniana mozarella!!
-Ahh, Chao Bella!

Jag har varit italienare när jag städade ordning i köket idag. Maffiaboss med skrövlig röst.
Ibland är jag tysk när jag diskar. Då är jag oftast en arg tysk i läderkeps som kanske är förbannad på att min påhittade bratwurst inte var tillräckligt genomstekt.
Men nu när jag sitter här igen så är jag svensk. En svensk med dagens nysattack.

Något av det trevligaste jag vet är att efter frukost sitta och dricka kaffe i köket. Om det regnar ute blir känslan ännu bättre. Jag sitter här inne och därute regnar det. Regndropparna smattrar som små sköjiga bömber på fönsterbläcket. Allt därute är vått och sköljs rent. Härinne sitter jag torr som ett fnöske och njutningen är till fullo.
Så här hade det kunnat vara om det inte vore för dessa jävla byggjobbare som nu och för månader sen tillbaka intagit sin knullfest med att rusta upp huset mitt emot mitt hus.
Just nu håller de på att rengöra taket med någon slags bauta-högtryckstvätt. Ingen sån där löjlig liten manick som vissa går och köper för sina skattepengar på något löjligt byggvaruhus. Nej, den här maskinen verkar vara tillverkad i helvetet. Maken till att föra oljud när det ekar mellan husen går knappt att beskriva. Ljudet av det njutfulla regnet som småpiskar mot fönstret sväljs av ett helvetesvrål från denna helvetesmaskin. Jag ger mig fan på att den kan blåsa bort Göran Persson från en Midsommaräng. Och precis när de slutar och man blir lite hoppfull…så börjar de igen. Det låter som man sitter i maskinen.
Så där brakade den njutningsfyllda kaffestunden åt fanders.

Och nu blev det en rejäl dipp.
Efter att ha duschat och varit sugen på att gå ut, kanske klippa mig och ta mig en sköjarkväll blev jag sittande i köket. Ett otal gånger när jag reste mig för att gå ut kom en ny störtskur som fick mig att stanna hemma.
Och efter en kebabrulle inlindad i ett bröd som smulade sönder och med såsen rinnande ner på handlederna så sitter jag nu på Old Town och dricker en bärs.
Regnet öser ner därute. Lågvatten ända upp till kulorna. En dolk i nacken.

De spelar en indisk låt här. Den går så här:
-Sun, sun, sun sun aaahaaha!
-Dum, dum, dum, dum aaahaaha!
-Chop, chop, chop, chop aaahaaha!
-Hun, hun, hun, hun aaahaaha!
Om man sitter här i mer än i en timme så kommer den alltid en gång till. Den har en verkligt glädjande effekt den där låten. Fast inte idag.
Skall nog vare indier imorrn när jag torkar diskbänken.

Fan, man skulle åka till Magaluf och fråga nån:
-Ska du ha en flaska vin din jävla bluff?
Kanske ställa sig i kö till någon öde ö.
Vilket helt saknar logik…för är det kö, så är den ju inte en öde ö längre. Då bor det såna som mig och dig där och då är det ju lika bra att stanna här.

Blev ingen öde ö. Gick hem i regnet. Blöt som taskspelare. Kom hem med ett sexpack och en påse frysta grönsaker.

En skedposition med en halvgalen donna och ett redigt hästaklafs så loftet skakade hade satt tillvaron i lite gungning.

Får nog bli en folköl och La Isla Bonita med Madonna istället…
För den som väntar på nåt gott väntar väldigt ofta för länge.

Ajöko kockobollo barna knudelhös!

Tvättdag, mal och tyskar.

Vaknade i morse av att det ringde någon från okänt nummer. Eller numret stod ju där, men för mig var det alltså okänt.
Googlade på det. Numret visade sig vara tyskt. Nog för att jag vill bli tysk, men jag känner väl inga tyska tyskar i Tyskland?
Kanske han eller hon ville sälja en biljett till en tysk ölfestival. Eller sälja ett par läderhorsen i storlek XXXL. Kanske han eller hon (vägra hen) bara ville fråga hur jag mådde. På tyska.
-Wie gets?
-Prima in die rumpehorsen! skulle jag svarat då.
Och lagt på. Smått obehagad…

Och hur gick det förresten med mina planer att bli tysk och leva på apfelstrudel?
Nej, det gick ju inte alls. Som så mycket annat…
Här sitter jag. Svensk i mitt svenska kök, i min svenska stadsdel, i denna svenska stad, i detta svenska avlånga land och grymtar och vaknar svettig på ett svensktillverkat loft.
Nu måste jag gå ner i den svenska tvättstugan och hänga upp mina nytvättade kläder som till största del är tillverkade i Bangladesh.
Strax tillbaka…

Ööh, sicket slit va. Insåg när jag hade slängt in omgång två att jag hade glömt lakanet i lyan. Fick springa ett extra varv upp och ner för trapporna. Eftersom maskinen redan startat fick lakanet en hel tvättmaskin för sig själv. Heja mig och heja miljötänk. Det vill jag slå ett slag för!
När jag kom upp i lägenheten igen såg jag att det var flera plagg som jag hade glömt att jag skulle tvätta, men nu skiter jag i det för jag är en riktig tvättäkta tvättrebell!
Varför berättar jag ens det här.
De trevligaste inläggen på den här bloggen är när jag har tvättdag. Där har ni svaret.

När jag rotade i min gardin och duklåda (ja, Herrijivlar jag har en sådan.) för att hänga upp en gardin i köket och skymma solen så trillade en mal-larv ner på köksbordet.
De som har följt denna bloggen under längre tid kanske kommer ihåg vilket helvete jag hade med mal i garderoben (sorten som livnär sig på alla ullplagg) .
Då följde jag hela regelboken med att frysa ner varenda plagg och såpa sönder hela garderoben. Det hela tog månader. Det ligger fortfarande en vinterkeps i frysen som souvenir. De små larviga jävlarna är näst intill outrotningsbara.
Numera när jag ser en mal blir jag helt ledsen. Jag blir helt tom i kroppen och tänker: Nu är en ny invasion på gång. Det är ungefär samma känsla som när man zappar på Tv. Man zappar bort en idiot för att mötas av en annan ännu större idiot. Mal och idioter kommer ta över hela världen. Eller så har de redan gjort det.
Nej, jag orkar inte tänka på det.
Jag tänker på påskliljor istället. Soliga uteserveringar. På trebenta hundar som morrar i skuggan. På Rickard Sjöbergs vita tänder…Nej, det gör jag inte alls!!! På glass och på århundradets knull som brakar genom himlen.

Nu måste jag gå ner och hänga lite i tvättstugan. Kanske jag träffar min drömkvinna där. Hon är tysk och älskar bratwürst.

Guten nacht!

Film och film och film.

Det är helgdag igen. Mitt i vardagen, mitt i Johanneberg, världen. Det är så mycket helgdag hela tiden så man undrar om det någonsin blir vardag igen. Och mitt i den sitter jag i ett kök vid ett kvadratiskt köksbord med ett stort hode och försöker lista ut…något smart.

Jag drömde att jag var i Tyskland inatt. När jag vaknade undrade jag vad mitt sängloft gjorde i Deutschland.
Jag gick upp klockan elva och jag har fortfarande inte vaknat till riktigt.

Gårdagen spenderades med att titta på film. Jag såg en fransk, en dansk, en tysk film. Sen såg jag tjugo minuter på en japansk innan jag stängde av. Två avsnitt av weissensee lyckades jag även klämma in. Jag avslutade seansen med ännu en dansk film. Hann dock bara se halva filmen när datorn plötsligt bestämde sig för att uppdatera windows. Sen var det guten nacht med hela prylen. Det är då man vaknar i Tyskland.
Jag har Netflix och Viaplay stream. Svtplay och två andra streamingtjänster till förfogande.
Jag kan ladda frysen full med wiener-knicker-dicken-schnitzel-bratwurzt och kartoffel unt gulashen.
Jag behöver inte gå ut på 14 dygn, om jag inte vill.

Helt fantastiskt!

Tysken tappar lite gaist.

IMG_0416.JPG

Fy sätan vad tysk jag börjar bli.
Wir trinken das wasser. Har suttit och övat tyska i en timme. Det sägs vara hyfsat lätt grammatik i tyska. Jag vet inte… Repetition känns som A och O. Och jag repeterar som en stollig tysk i tyrolerhatt. Ihr trinkt das wasser. Skulle man dricka allt det där vatten som sägs skulle man ju få stå på toaletten hela tiden och vara tysk.
Det är smått fantastiskt det här med appar ibland. När de verkligen fyller en funktion. Varje gång den tyska haggan är där med sin röst är jag där som ett släptåg ala härmapa.
Nej, nu är jag nästan för tysk. Måste ta en promenad. Kanske gå och köpa en knackwurst.

Tog en promenad förbi där det nya Tullen ska öppna på Utlandagatan. Det har varit snack om att det ska öppna i December. Det hade inte öppnat så jag tittade in genom fönstret hos indiern bredvid. Tänkte att jag kunde ta en öl. Det kan man ju faktiskt få göra för en gång skull. Därinne satt det två fylledrasuter som just skakade hand med varann över bordet. Som att de svor en fylle-ed att alltid dricka en öl till med varandra. Jag gick vidare.
Nu dricker jag en öl. Jag sitter på ett ställe som är anslutet till något stort bostadsområde för studenter. Ett studentställe. Jag låtsas att jag är en tysk utbytesstudent. Det är en jättestor lokal. Den är tom förutom tre snubbar som sitter och äter pizza. Nu gick dem. Nu är jag ensam här inne. De har på radion. Någon slags energykanal. Alldeles för högt, så att man kräks lite i munnen. Det smakar filth i mun. Nu blev jag mörkrädd. Nu blev jag lite ledsen. Nu fick mina tyska nerver punktering.
Jag måste nog dricka upp min öl fort.
Nu längtar tysken hem till Tyskland där knackwurst och bratwurst växer på samma träd…