En planlös promenad.

Kom på något enormt bra igår som jag skulle skriva här idag. Nu har jag suttit här koncentrerad och tänkt på vad det var för något slags pangigt jag skulle skriva. Helt bortblåst.

Åt en kebabrulle innan. På en bänk. Hela tiden var jag noggrann med att inte spilla ner mina braxor. Lyckades. Jag knycklade ihop foliet lite nöjd och undrade över vad haken kunde tänkas vara. Jag satt och stirrade en stund. När jag skulle resa mig för att kasta skräpet i papperskorgen tittade jag ner. All sås som legat kvar i botten av foliet hade runnit ner på byxorna.
Det är sådana där små förtret som kan driva dig till vansinne om de upprepas tillräckligt många gånger och med för kort intervall.
När jag var klar skulle jag tända en cigarett. En kvinna hade precis satt sig på andra sidan bänken. För att slippa tjat och visa hänsyn reste jag mig för att leta upp en annan bänk.
Hittade ett gäng bänkar en bit bort. En bänk ledig bredvid en gubbe som satt och antecknade något på ett papper. På cykeln som stod bredvid hade han ett flak bärs på pakethållaren. Verkade ofarligt. Jag satte mig ner. Hann njuta av ungefär tre bloss innan gubben studsade upp från bänken. Han vek ihop sin dyna som han satt på. Sen ställde han sig en bit bort och muttrade och svor.
Jag frågade honom om det var rökningen som hade stört honom, i såna fall kunde jag flytta på mig. Han muttrade fler svordomar till svar och något om ”om jag hade sett vinden blåsa.”
Vinden ser man inte, den känner man ditt dumma helvete, tänkte jag. Fick dock ur mig mig något muttrande i form av ordet ”gubbhelvete” innan jag reste mig och gick.
Vart man än vänder sig är man älskad överallt…och ändå känner man sig inte tillräckligt älskad. Märkligt.

Efter detta så har jag bara planlöst promenerat omkring. Druckit kaffe på Södra vägen. Suttit på en bänk på Götaplatsen. Lyssnat på en snubbe som förklarade på mobil var rödvinssåsen stod i kylskåpet. Promenerat vidare. Druckit en cider i Vasastan. Promenerat lite till. Köpt en pizza på Vickis. Åkt buss.

Och nu är jag hemma i Johanneberg igen. Dricker en öl på en bistro. Skall snart gå hem med min pizza. Okej en öl till.
Ingen lust att bli sköjarfrisk eller träffa någon. Ensamheten som jag kände tidigare idag och som fick mig att känna mig…ensam har gått över för ikväll. Om någon skulle försöka få ut mig nu får de släpa ut mig med grävskopa.
Och nu kom det ut tre råräliga gubbar i 60-årsåldern från en port bredvid. De höll varandra om axlarna för att de var bästa pals men också lika mycket för inte dråsa omkull. Sådant sköjarfriskt beteende ser man väldigt sällan i den här stadsdelen. En av dem pekade in här på stället och sa:
”En dag ska jag bjuda er på en bärs på det här stället!”
”Det behövs inte!” sa den minst berusade. Stort…
Han som skulle bjuda på de där bärsen hade ett linne på sig som det stod ”I was going wild at Rio Carnival 2001” på
…och nu kom de tillbaka igen. Med en påse med tre pizzor i mer lodrätt än vågrätt vinkel. Hoppas det inte är massa goda såser och såna grejor på pizzorna. Då kan de ju i och för sig alltid slicka i sig götteriet från botten av påsen.
Slutkontenta: Åk till Rio på Carnival. Helst 2001, om ni äger en tidsmaskin. I annat fall. Bär hem pizzor stående i påsen. Det blir mer lattjo så!

Övrig slutkontenta: Ställ vinsåsen så den syns, underskatta aldrig ensamhet och tänd aldrig en cigg bredvid någon som har ett helt flak med bärs på cykelns pakethållare, det slutar oftast med en avhyvling för att man inte ser vinden.

Tvättråd och lite snick snack om bloggen (Eggande titel på rubrik, nu blev jag i extas!).

Ojdå, bröt mitt nyårslöfte att skriva här varje dag. Och nu har det gått tre dagar sen jag skrev här, sicken lufferstajl.

Tvättat idag. Spänningen var olidlig hela tiden.
Kommer den här tröjan bli ren? Kommer den här kalsongen bli torr?
Funderade på att svepa in mig i ett lakan och rulla ihop mig och hoppa in i tvättmaskinen för att känna hur det känns att vara tvätt.
Har snart även följt tvättrådet att inte tvätta mina svarta byxor på ett halvår. Sicket filth.
Det är rätt illa det där. Att jeansföretaget inte bemödar sig med att kosta på en riktig färgning av braxorna. Istället uppmanar de konsumenterna att gå runt som smutsbykar för att behålla färgen på byxorna. Sicket jävla sätt.

Satt och googlade hur man skulle tvätta böxorna på bästa sätt för att behålla färgningen.
Brothers hade ett tvättråd på sin hemsida som slog det mesta.
Man kunde bada i sina braxor. Alltså i badkaret. När man sen hade legat där tillräckligt länge för att fråga sig själv vad fan man pysslade med kunde man kliva upp. Den frågan borde ställas redan när man plumsar ner i karet.
När man klivit upp ska man helst, för bästa resultat ha på sig byxorna tills de har torkat.
Okaj, tror jag sätter mig lite i soffan.
”Oj då, vad blött det blev. Det här var ju strålande!”
”Men hoppsan hela parketten är ju blöt. Är jag lite dum i hela huvudet?” Kanske jag skulle stått på balkongen eller badrumsgolvet i två timmar och huttrat. Eller sköjas det bara aprillo mafioso med mig mitt i Januari?

Här är alltså summa-sumo-somalia-summario: Gå runt som en lortig staketräv med stinkande byxor eller plumsa ner i badkaret som en brinnande tok med brallorna på dig!

Undrar även över en annan sak: Hur tvättar man sina genitalier med braxorna på sig? Hmm, knäppa upp gylfen? Och är det i det läget man verkligen börjar ifrågasätta vad fan man håller på med?

Nej, nu kände jag att frågorna blev alldeles för många. Jag blev alldeles yr.

En helt annan sak. Min älskade syster tycker att jag ska plocka bort min adress till bloggen på dejtingsidorna som jag är med på. Alternativt inte skriva diverse urartade inlägg mellan varven (detta är dock inget alternativ, då bloggen skulle förlora sin sans och dans mellan vansinne och…mindre vansinne) Emma tycker samma sak. Troligtvis har de rätt bägge två. Personen som går in på min blogg från dejtingsidan tänker troligtvis:
”Oj, oj, oj, vilken pajaskomét. Han kommer ens inte kunna smeka mig på fittan utan att sköja till det.”
Själv tänkte jag när jag lade ut bloggadressen:
”Fan det är ju skitbra! De generar massa nya läsare på bloggen. Och om de gillar min blogg, då kommer de garanterat gilla mig.”
”Ja, kanske det.” svarade syrran. ”Men om vi säger att jag inte kände dig och med tanke på hur du skriver ibland så skulle jag aldrig ta chansen, hur rolig du än verkar, att träffa en sån dåre.”
Illa nog, så förstår jag precis vad hon menar.
Kanske jag plockar bort bloggen från dejtingsidorna och i efterhand visar upp dårskapen när vi lärt känna varann.
Eller inte… Jag vill ju egentligen träffa någon på riktigt och där ute i den riktiga världen. Och inte någon hubot på wörld wajd wäb.

Nej, fack this. Nu måste jag sortera strumpor!

Att prova braxor.

Angående det förra inlägget har tydligen någon tysk brutit sig in på bloggen och sköjat ner sig. Det blir bara värre och värre med dessa spökskrivare. Jag står helt oskyldig.
Det är väl någon utbytesstudent från Dortmund eller nåt.

Letade jeans igår. I aningen bakfullt tillstånd. Svettades i omklädningsrum. Som en tok. Rena terrorn.
Har tröttnat på att gå runt med braxor där gylfen inte går att stänga. Kan ju dessutom bli haffad för förargelseväckande beteende för sånt snusk.
Fick erfara att man såg ut som en lantis i 99 procent av byxorna som jag provade.
De flesta modeller ser ut som följande för tillfället: Jättestor påse (alltså röv och framsjärtsektionen) nedanför midjan med jättelåg gren. Bara för att man troligtvis ska få plats med genitalierna om de skulle väga mellan sju och tio kilo.
Byxans lårparti är pösigt och oformligt. När man sen kommer ner till vaderna är byxorna råtajta ända ner till anklarna där byxorna tar slut.
Man ser ut som en clown på rymmen.
Gick först in på Carlings i ett mycket svettigt tillstånd. Tittade och blev stående. Hörde en expedit som var så överdrivet övertrevlig och på käckt sköjhumör, så jag vände och gick ut.
Gick in på JC. Hittade ingen att fråga i clownbraxjungeln så jag gick ut. Hela tiden lika svettig. Gick tillbaka in på Carlings igen. Frågade den övertrevliga snubben på sköjhumör om han hade några modeller som liknade byxorna jag hade på mig (fast med hel gylf).
Han letade som en djävol bland alla sköjarbraxor. Hittade till slut ett par utan pungsäck. In och svettas i omklädningsrummet igen. Öööh!
Expediten visade sig vara så trevlig så jag var på väg att köpa två par braxor, men jag hejdade mig och nöjde mig med ett par.

Knegar helg. Fantastiskt tråkande.

1:a Augusti imorn. Sicket drag i detta sommarväder. Skall bli mysigt med sex månaders regn och rusk och totalt mörker när sommaren är över…