Lofthelvete.

Nu har jag öppnat en folköl. Bara för att jag är fräschast i hela min stadsdel. Jag är alltså nyduschad. Till kvällsmat ska jag äta två kilo rå broccoli. Kanske även gör 250 armhävningar (på en arm) om jag kommer i stämning…

Åt köttfärssås och spagetti idag. Efteråt borstade jag tänderna. När jag nu dricker den här folkölen (fortfarande fräschast i stadsdelen) så blir blandningen av alla smaker ”gammal taskspelares stödstrumpa”.

Har varit på väg ut hela dagen, men jag blev kvar här inne. Känns som det har hänt förut. Och jag lurar mig själv i sömnen. Vaknade klockan åtta helt övertygad om att jag skulle någonstans, men somnade till slut om. Sittande. Tror inte jag har sovit en hel natt på ett halvår utan att vakna och sätta mig upp på lofthelvetet.
Drömde även att jag skulle skjuta någon, men jag hade glömt pistolen hemma. Kanske var den jag skulle hämta när jag satt där uppe på loftet.
Och loft är en jävla uppfinning. Man sätter sig upp när man skall sova och det duger knappt att knulla på utan att få bulor i huvet när man slår i taket.
Vem fan uppfann loftet egentligen? Var det den Kamprad eller?
Och det är ju knappast så att jag njuter av utrymmet som skapas under loftet. Jag sitter ju inte där på en stol och läser bibeln. Nej där under står en byrå med kläder och ett skrivbord som jag aldrig sitter vid.
Nej, nu blev jag så upprörd så jag måste knapra på en broccoli och göra 125 armhävningar.

Borde verkligen gå ut en promenad. Kanske ta en bärs någonstans. Måste bara sträcka ut mig på soffan lite först…

En dokumentär, träningskläder och ny layout på blögga!

Har precis sett en dokumentär om Syrien och staden Homs och dess rebeller. Krig, död och total förintelse och ett overkligt mod från rebellerna som vägrade överge släkt och familj och sin stad.
Tänker på Jimmie Åkessons prat om att man ska hjälpa till på plats. Tycker han skulle ta sig en resa till något krigshärjat land och… tja, just hjälpa till på plats.

Är annars helt sönderjobbad. Och trött. Gudars så jävla trött.

Så var jag ju handlade efter jobbet. Det är sånt vi människor gör.
Tycker dock det verkar bli allt populärare att gå och handla energidryck och broccoli i träningskläder. Undrar om de alltid går runt i träningskläder. Hemma. Äter de sin broccoli i träningskläderna också? Sover de med joggingpjucksen på sig? Startar knullakten i joggingtrikåer…
Ibland är det väldigt många träningsmänniskor på bussen också. Lite som att alla har sprungit i gemensam trupp till busshållplatsen. Ibland kan man känna en unken doft bolma upp av gammal gymnastiksal på bussen, eftersom ingen verkar duscha efter träningen. Inte så trevligt hälsar jag,som alltid luktar ros över hela kroppen.

Som ni ser har jag fått ny layout på bloggen. Det är Johnny som spelar in mina videoinlägg som grejat till tjuseriet. Fantastiskt fin, eller hur?
Bakom orden står dock samma sköjfriska Pelle-Jöns som vanligt. Vare sig man vill eller ej. Just det är inte mycket att göra åt.

Bärs, frukt, grönsaker och anskrämlig musik.

Tar en bärs på Landala krog igen. I snitt kan man säga att jag dricker en till två öl varann dag. Om man bortser från sköjeriet som bara råkar hända då och då. Varannan dag då jag inte dricker dessa en till två öl äter jag ett äpple, alltså förutom den övriga mat som jag slungar i mig. Ibland slänger jag in en clementin också. Helfestligt! Banan har jag tröttnat på fullständigt och Mango har jag aldrig varit särskilt förtjust i. Plommon blir jag dålig i magen av. Vindruvor är gott ibland. Öl tycker jag är gott. Broccoli är äckligt och squash är helt meningslöst. Spännande fakta om Johans mat och dryckesintag.

Det var ju inte det här jag skulle prata om med mig själv. Skulle egentligen bara nämna att musiken den korta stund jag suttit här har varit rent vanvetto-anskrämlig. Först ut var någon slags 50-talslåt. Texten handlade om att om man gick runt och log så skulle man må bra. Man skulle le hela tiden. Då skulle man må bra och vara glad hela tiden. Det är ju skönt att må bra och vara glad, ställer mig ändock lite tveksamt till budskapet. Och sångarens trötta inlevelse övertygade sådär. Den andra låten var någon slags blueslåt sjungen av en kvinna som sjöng på japanska. Japansk blues. Funkade inget vidare. Sen kom en annan japansk låt. Den var så ledsen, så det var lite hopplöst att andas. Och nu… Spelar de en låt med en saxofonslinga som aldrig upphör. Kan lätt vara det knulligaste jag hört. Om jag blundar, ser jag framför mig hur folk knullar på borden och smetar in varandra i sötsur och currysås. En rysning går som ett spett genom hela kroppen (av obehag).
Jag tvingar till mig ett leende. Jag kanske borde le oftare…

Förövrigt, när jag stod ute och rökte nyss gick det förbi ett gäng kids i tio-års åldern kanske. En av dem berättade för de andra:
”Om man ägde femtusen spänn så skulle man kunna köpa 100 hamburgare!”
Det gick någon slags våg av whooo, som svar från resten av gänget.
Nu spelar de Brubeck här. Ingen ordning alls.