Snökaos och ny Tv.

Det var ju snökaos i Tisdags. Gick ut klockan sex på morgonen för att åka till jobbet. Alla bussar vid min hållplats var inställda. Det blev bara till att traska ner till korsvägen. Traska på gatan och i snödrivor på trottoaren.
Blev stående på korsvägen i två och en halvtimme. Inga spårvagnar och bussar någonstans. Bara en röst i högtalarna som sa att det var kraftiga störningar i kollektivtrafiken. Människor överallt som traskade runt överallt.
Två spårvagnar passerade på de två och en halvtimmarna. Helt enormt överfulla med folk. Ändock försökte fler pressa sig på. När de sen försökte stänga dörrarna följde snödrivor med in i vagnen så att inte dörrarna gick igen. Sicket spektakel. Och hela tiden den där rösten i högtalarna.
Tog en buss som dök upp och som gick till brunnsparken. Mest för att värma mig en liten stund och se om de passerade några spårvagnar i Brunnsparken. Det var lika dött där. Blev stående i en och en halvtimme till. Till slut kom en vagn.
Var på jobbet klockan elva…istället för klockan sju. Hade spenderat fem timmar ute i snökaoset när jag väl kom till jobbet.Förlorade dessutom halva dagens lön på detta lilla äventyr.
Några centimeter snö på spåren räcker för att hela den här stan ska kapitulera.

Har köpt en ny Tv. Har aldrig ägt en platt-Tv innan. Jag har kört den så kallade tjöcksmöckiga varianten i alla år, men nu är det alltså slut på det. Har heller aldrig köpt en splitter ny Tv. Jag har alltid övertagit andras kasserade Tv-apparater.
Från 28 till 40 jävla tum. Tv och filmfrossan är total. Kanske man inte kommer se till mig något mer. Gick förvisso ut dagen efter jag hade köpt min Tv. Långt från min Tv firade jag min nya Tv med fem öl.
Kanske skulle köpa till ett jättestort ljudsystem också. Sen kan jag spela upp ljudet av filmer för ALLA grannar i huset.

Jobbar helg igen. Rena mentala självmordet i ärlighetens namn.

Heja, heja, heja!

Har jobbat helg. Längre helg än vanligt. Började en timme tidigare idag. Och slutade en timme senare. Jag är köttad i det jättestora hodet.

Klockan åtta på morgonen, en söndag, i Brunnsparken. Det är ingen vacker syn. Skulle gissa på att 80% procent av alla som sitter, går eller står är fulla. En tredjedel av denna skara har knullrufs. En tredjedel har somnat på Mc Donalds. Den sista tredjedelen håller kanske på att nyktra till. De resterande 20% har sömnproblem eller är på väg till jobbet eller ingenstans för att ta död på tid.

Sitter på Tullen i Johanneberg. Tar en städad öl. Eller nu tar jag en till städad öl.
Anledningen att jag gick hit istället för Tullen på Andra lång är att jag ville förhindra att dras in i nåt stökigt efter-att-jobbat-i-32 timmar-sköjeri. Det brukar ofta ske på andra lång. Sen stöter jag på någon och sen är det bara roligt.
Och så slinker det ner en gammeldansk och sen en öl på det. Och en gammeldansk och en öl och en öl och en gammeldansk till för djävulen och sen drägglar jag i baren och tappar mobilen på toalettgolvet och vrålar att jag älskar världen.
Detta förhindrar jag alltså nu. Genom att sitta här själv och sippa på en öl som en handelsresande från Tråkmåla.
Här är alla två eller mer vid varje bord. Förutom jag. Som är en eller mindre.

På jobbet tidigare idag satt jag och tänkte på att man måste fått frågan ”Vad man ville bli när man blev stor?” ganska ofta när man var liten.
”Så, lille pöjk! Vad vill du bli när du blir stor?”
Tänker att alla ansträngde sig för att säga det tuffaste yrke som man kunde komma på. Polis kanske. Då fick man ju sy in bovar. Brandman. Då fick man ju rädda brinnande spädbarn ur brinnande hus. Eller agent. För då kunde man smyga runt med en tyst pistol (alltså med ljuddämpare, det kanske man inte visste att atteraljen hette då). Och bara döda lite runt omkring sig som man vill och få krama snygga bruttor som James Bond(e).
Själv vet att jag svarade att jag skulle bli rockstjärna. Som Peter Criss i Kiss eftersom jag skulle bli den bästa trummisen i världen. Ibland svarade jag även att jag skulle bli ”högtalarlådebyggare” eller ”kassetbandfixare” (jag var nämligen grym på dessa två professioner i tidig ålder).
Kan tänka mig att reaktioner och ovationer över dessa tre yrkesval var blandade.
Kanske jubelropen hade blivit högre om jag sagt helikopteråkare eller porrskådis.
Svårt att säga…men nu är jag personlig assistent och jublen slutar aldrig skalla. Speciellt inte mina egna.

”Heja! Heja! Heja”
”Ööh, ööh, ööh…”

Goodbajos kneg-hagga-helg!

Rumänier, eller tiggare om ni hellre vill brukar åka samma vagn som mig på morgonen när jag jobbar helg. De kliver alltid av vid Brunnsparken. Det sägs att de samlas där för att samla ihop sina pengar och skicka dem till sina familjer och släktingar. Ett av alla de få rykten och snack, som faktiskt känns som det kan stämma…
Hade även en tuggumiklafsande människa i sätet bakom mig. Lät som människan hade proppat i sig ett helt paket Hubba bubba och råsmaskade med öppen trut. I mitt öra. Hallondoften låg kväljande i hela vagnen.

Vaknade tjugo över fyra i morse. Satte mig upp i sängen. Tänkte att nu är det dags att släpa sitt beniga arsle till kneget. Satt så en stund. Tittade på klockan sen och insåg att jag kunde sova tre timmar till.

Slutar om en timme. Sen är jag en fri man. En fri man som tänker ta sig några kalla nu när jobbhelgen är över. Belöna belöningssystemet eftersom jag har varit så duktig och stått ut med att jobba denna svåååra helg… Kanske jag till och med bjuder mig själv på en Gammeldansk. Efter tre öl brukar det brinna under hatten. Gud nåde den som brukar sätta sig bredvid mig, vad den stackars människan brukar bli nedpratad.
Äter ett jättelass med nudlar, med biffsmak. Fast utan biff. Äter även en mjuk macka, som har blivit hård. Till detta dricker jag kolsyrat vatten. Självklart utan bubblor, men det fattar man väl.

Nej, nu måste jag diska. Sen är det bara Ausgeen, auf wiederseen till kneget och Guten tag och tjüss till krogen. Yeäää!!!

Gräv upp, gräv ner er.

IMG_0399.JPG

Sitter på Kineserian China Palace i Brunnsparken och dricker en öl efter jobbet.
De har gjort om stället. Piffat till det…
-Du ska alltså bara dricka öl? frågar han mig.
-Ja, det här är väl en Kineseria och på såna dricker man väl öl, om man inte äter?
Det sa jag inte. Men jag tänkte det. Jag lugnade honom med att jag skulle köpa hem mat också.
De vill nog ha bort sådana här öldrickande typer som mig. De gör sig dåliga i uppiffningen.
Hela stan är i en piffa upp-fas just nu. Gamla ställen som fanns när jag flyttade hit för 16 år sen släcker ner ett efter ett och nya putsade, själlösa ställen slår upp portarna. Parker och gator och stråk grävs upp. Hela jävla stan är en byggarbetsplats. Som om Göteborg inte trivs med att vara Göteborg och vill vara något annat. Som om Göteborg själv aldrig har bett om att bli helt uppgrävd och förnyad, men blir det ändå. Mot sin vilja eller som en stad som plötsligt inte duger till.
Faktum är att det är ett jävla storhetsvansinne. Vad är det tänkt att den här staden skall bli? Jag är förbaskat trött på denna byggarbetsplats till stad och att behöva gå på andra sidan gatan, för den sida jag hade tänkt att gå på är uppgrävd…

Att gamla ställen försvinner ett efter ett känns väl bara sorgligt och det svider lite i hjärtat. Det sker i periodvis. Idag är det väldigt få av de ställen som fanns när jag flyttade hit som finns kvar nu.
Det är tidens tempo.

Grevefimpen.

I morse när jag satt på korsvägen och väntade på spårvagnen kom en gubbe fram till mig och frågade om jag hade en cigg. Jag hade ingen mer färdigrullad cigg en den jag hade i truten, så jag sa nej. Han gick fram till sin kompis som satt en bit bort från mig på den långa bänken och frågade honom om han hade några cigg. Gubben svarade att han letade fimpar på gatan. Sen rullade min spårvagn in. Gubben som letade fimpar frågade nu mig om jag hade en cigg. Jag sa nej först, sen sa jag att han kunde ta min nytända cigg eftersom jag ändå skulle med vagnen. En riktig grevefimp. Han lös upp och tog den under orden ”Ja, för fan!”
Jag hoppade på vagnen. Eller hoppade var ju en överdrift. Det var ju faktiskt på morgonen. Då kan man ju inte hålla på och hoppa.
Nåväl, när vagnen var framme i Brunnsparken såg jag gubben komma gående. Tydligen hade han åkt med samma vagn som mig. Med min cigg i munnen gick han där med blicken i marken. Troligtvis tittade han efter fler fimpar på gatan. Min cigg satt fint i hans mungipa. Han hade inte tänt den ännu.
Kanske han tänkte spara den till en speciell stund.

Självmordsbombaren.

För några nätter sen drömde jag att jag var självmordsbombare. Nu är ju självmordsbombare inget att sköja om. Och andra sidan så väljer jag ju inte själv vad jag ska drömma.
Man kan tänka sig att detta borde vara en väldig ångestdröm. Det var det inte. Jag hade inga som helst problem med att jag skulle spränga mig själv och massa andra människor. Det som var jobbigare däremot, var att promenera runt med sprängladdningen runt midjan i solen. Det var tungt och svettigt. Den största huvudbryn rörde sig dock om vilken plats som jag skulle låta sprängladdningen skulle smälla av på. Brunnsparken kändes för trist. Nordstan för förutsägbart. NK kändes bättre, med tanke på mitt förakt för allt snobbigt folk och alla fjompiga butiker. I slutändan valde jag Pustervik. De har ju en skara vakter där… Tyckte ändock det kändes lite trist på den trevliga personalen.
Planerade att sätta mig på trappen till entrén. När vakterna skulle säga till mig att jag inte fick sitta där skulle det bara säga… POFF!!! och BANG!!! och BRAK!!!
Trött och svettig och lättad gick jag och satte mig på trappan och väntade på vakternas ankomst…

Här någonstans vaknade jag, så jag fick aldrig uppleva smällen. Vilket jag såklart inte heller hade fått göra om jag hade hunnit detonera sprängladdningen. Lika bra…

(Jag är ju ingen självmordsbombare i verkliga livet och det här vara bara en dröm. Känns bäst att understryka det så ingen får för sig att jag går runt med såna här tankar i skallen till vardags.)

Dolly Dynamo

Träffade en gammal bandpolare för en stund sen. 25 meter från Vickis pizzeria. Han hade med sin dotter Alma. Försökte hälsa på Alma, men hon ville inte hälsa på en skäggig gubbe i pälsmössa. Kan vara ett klokt beslut. Hon gömde sig istället bakom sin pappas rygg. Tiden går… Tiderna förändras.
”Brukar du inte dricka öl på Vickis?” undrade min polare.
”Jo, jag tänkte faktiskt ta en bärs där nu.” svarade jag.

Dolly Dynamo hette bandet. Bandnamnet var en kombination av att någon i bandet höll på laget Dynamo Dresden. Dolly var taget efter min farmor som hette Dolly. Min kusin var sångare i bandet. Jag spelade trummor. Vi spelade rock med lite gamla punkinfluenser. Vi var ganska bra. Lyssnade på några inspelningar för ett tag sen. Jag måste säga att jag gjorde en rätt bra trumminsats.
Vi gjorde en rolig spelning en gång. För KPMLR. Mitt i Brunnsparken, mitt på dan. För den som inte känner till Brunnsparken, så skulle motsvarigheten kanske vara att spela på plattan i Stockholm. Publiken var av otroligt svajig karaktär. Kids som stod och hängde och rökte. Människor som stannade upp någon minut i sitt shoppande och sen gick vidare. Alkisar som satt och söp oberörda på bänkar, en del vänner och en del okända som faktiskt stod och diggade. Minns speciellt en tant i sjuttio års-åldern som var riktigt tjusigt klädd. En fashionista som dansade så NK-kassarna svängde omkring. Helt själv.
Efteråt blev vi bjudna på en båttur i kanalen. Vem som bjöd på turen minns jag inte. Minns iallafall att lyckan var total där i båten, efter en lyckad spelning. Att glida fram på vattnet med en bärs i handen. Vi blev avsläppta vid Rosenlund.
Resten av kvällen minns jag inte. Sannolikt blev vi fulla någonstans på andra lång.

Att tänka tills det värker.

Står i brunnsparken igen. 24 timmar senare (stor knutpunkt för att ta eller byta buss eller spårvagn om någon utsocknes undrar. Det är alltså inget rolig krog eller tyskt jättedisco.)Otroligt att jag står här igen. Och deprimerande i sig med tanke på att bussen kommer först om tio minuter. Tänkte att tiden går fortare om jag skriver ner nån skit när jag väntar. Tänker att samma trubadur som står här i kväll igen och ekar ut sin skit borde få en pil i huvudet. Från ett armborst. Och dö som… Tänker att den här sköjarkvällen var planerad sen flera dagar tillbaka. Vilket är sant. Gårdagen var det inte. Därför borde jag ha stannat hemma. Igår alltså. Enormt tröttsamt att vara ute två kvällar i rad. Känns som jag inte har varit det sen jag fick krasse runt snoppen. Sett min portion av människor under den här helgen fram till att jag fyller 50 år. Tänker att jag kommer se dem vare sig jag vill eller inte innan jag fyller 50.
Tänker att jag har en 180säng på ett loft där det saknas 180 damer. Tänker ibland att jag inte borde tänka så ofta. Att det kanske är rent skadligt.

Om ett land är 24 timmar före oss. tidsmässigt. Eller efter. Hur mycket är klockan där just nu?
Tänker ibland att jag borde knipa käft… eller flytta någonstans.

Triumfen.

Efter att ha sovit tre timmar föregående natt, gått upp halvsex i morse för att jobba och sen haft en ganska lysande kväll, hamnade jag avslutningsvis i brunnsparken. Där var det jävligt otäck stämning. Fullt med snutbilar och stinna och fulla kids. Påsklov. Gubben blev illa till mods.
Den lugna kvällen var annars klockren. Johan har sippat på bärs och kollat på sina vänner som blev dubbelt så fulla som han själv. Tillbringade kvällen med finaste Maja.
Största behållningen var ändå att träffa gitarristen Haning i vårt bandet. Inte för att han är trevlig, för det är han. Snarare för att han var mycket mer packad än mig. Vilket alltid brukar vara tvärtom varje gång vi ses ute. Johan är redlös och sluddrar. Näst sista gången vi sågs vill jag (inte) minnas att jag stod jag på podiet på Lassasino och slet upp alla knappar i skjortan och visade kaggen för publiken och vrålade YEAA tills vakten kom fram och diskret bad mig att knäppa skjortan igen! Men, den här gången, när Haningen tröttnade och inte hittade någon stol satte han sig helt sonika på golvet och drack upp sin öl. ”Äh, vad fan jag sätter mig här”, sa han. Bevis nog för mig. Tyckte jag var fint. Han steg otroligt i mina graders ögon. Ombytta roller. 
En otrolig triumf.