Brak och stånk.

Sitter här och nyser som en häst. Har nog fått ställningsbyggar & byggjobbar-allergi. En back öl och öronproppar kanske är den bästa kuren.
Hela huskroppen är nu insvept i ett blått nät. Som en liksvepning eller en gigantisk säng med nät runt omkring. Får mig osökt att tänka på den där Bukowski-novellen. När han vaknar upp någonstans i Orleans utan att förstå var han befinner sig och i en säng omgiven med något bögigt nät som även får honom själv att känna sig lite bögig.
Han somnar dock om. Det gör inte jag längre.

Har skrivit ner på ett tomt kuvert, utbildningar och jobb som jag skall ta reda på mer om. Min semester är slut om en vecka och att bara råka tänka på att man skall börja jobba igen kan få en att önska att man var en toad på rymmen. Det är man ju förvisso. En toad på rymmen från att bli ihjältrampad av samhällets gigantiska och leriga gummistövel.

Har rensat balkongen. Var ute i sista stund. Eftersom byggnadsställningarna redan var uppe fick jag fiska upp balkongtrall genom en femton centimeter bred glipa genom balkongdörren, eftersom den inte gick att öppna mer. Eftersom jag var ute i sista stund. Eftersom, eftersom, eftersom.
Lyckades sträcka mig efter flest trall genom att ligga på mage på vardagsrumsgolvet och skicka ut handen genom springan. Armen nådde även lite längre om jag kved och stånkade. Hälften av trallen fick ligga kvar. Den räddade trallen badar nu i badkaret.
Jag blev så slut av hela dumheten så jag var tvungen att öppna en öl efteråt och fundera över om livet verkligen skall vara så här.
Svar uteblev, så jag ringde och beställde en pizza.

Imorgon skall de börja hugga ner betongplattorna till alla balkonger. Inklusive min balkong. Det kommer låta och vibrera så bedrövligt, så stridsplan som flyger förbi på för låg höjd och brakar genom ljudvallen skulle förefalla som ljuv pianomusik. Det kommer inte gå att vara hemma. Och hela dårskapet sätter igång som en rave-hangar prick klockan sju. Hela härligheten är insvept i ett blått bögnät. Kanske man ska ta med sig ölbacken upp på loftet…
Ibland känner till och med jag att jag vacklar när jag med bräcklig röst uttalar mantrat:
Jag älskar världen…

Sing halleluja!

Nada, nada, nada…

Skrev inte här igår. Hade inget att säga. Samma sak idag, fast jag skriver ändå…

Försov mig igår. Sämsta tänkbara start på dagen. Fick ringa till arbetsgivaren och säga ”det kom ingen buss. Den bara kom inte???” Att komma försent på grund av att försova sig bestraffas nämligen med sura miner i en veckas tid framåt.
Knegar idag också. Stod ute på balkongen och rökte. Tittade på två vildkaniner . Den ena kaninen åt gräs medan den andra kaninen försökte sätta på henne. Smaklig måltid!

Kämpar på med mina glasögon. Det har slutat gunga i synfältet nu. Däremot känner man sig inkapslad och blir trött i snoken. Kommer bli linser direkt när jag får lön.

Min brukare har någon slags Disneykavalkad här. Skönheten och odjuret och Lejonkungen. Fullkomligt jättesvårt att stå ut.

Nej, fyfan vad lite jag har att säga. Ber om ursäkt till mina trogna läsare – it’s all bad news, be careful when you bend over…

Får bli en dagens dikt istället:

IMG_0502.JPG

Och en dagens låt: Bergman Rock – Jim

37 timmar.

Har nu varit vaken i 37 timmar. I sträck. Naturligtvis finns det en bakomliggande orsak till varför, men det känns för privat för att tas upp här och nu. Såklart är det ihopkopplat med ett visst huvudbry.
Sedan jag gick upp i morse (utan att ha sovit alltså) och då varit vaken i 24 timmar i sträck har jag ändock hunnit med en del. Som följer:

-Dricka kaffe
-Äta havre fras
-Läsa biografi
-Försöka somna
-Sortera strumpor
-Sortera övrig tvätt
-Städat
-Druckit folköl på balkongen och läst en diktsamling med Bukowski.
-Sett en dokumentär om moderaterna (blä)
-Strökollat en dokumentär om de olika kungafamiljernas tiarer i Europa (som fan höll på i 90 minuter. Var på väg att slänga ut Tv:n).
-Ätit en korv med rostad lök.
-Varit på väg att äta en korv till.
-Försökt somna.
-Tagit en timmes promenad i sjukt snabbt tempo. Genom Johanneberg, Chalmers, Landala egna hem, tillbaka genom Chalmers och tillbaka till Johanneberg och hem.
-Duschat i sittställning i 45 minuter samtidigt som jag drack en bärs.
-Suttit på balkongen. Igen.
Ett par öl till har intagits och är inte med på listan. Detsamma gäller nikotinintaget.

Brukar säga att alla dagar går fort. Även när jag har tråkigt. Får nog revidera det lite grann. Den här dagen har nog varit den längsta på länge. På alla vis. Mitt huvud fortsätter att jobba hela tiden…
I övrigt vet jag inte. Eller det gör jag…men jag vill inte prata om det. Känner mig ledsen.
Annars blir man väldigt skör utan sömn. Räcker att få lite smör från mackan på fingret för att antingen bryta ihop eller få ett utbrott.

Har lovat att jobba imorron. Tänk om jag inte somnar (just den tanken är jätteeffektiv om man ska somna)? Då blir jag en dubbelt så bra assistent som jag hade varit idag.

Ett besök.

Blir väldigt lite skrivet här för tillfället. Har ju semester. Detta innebär att det sköjas runt. Att man har sköj. Sköjeri är tidskrävande. Har en gammal polarkompis från Växjö på besök.
Vi har vart i skivaffärer varvat med krogbesök. Vi pratar litteratur och musik. Bukowski, Ace Frehley och Entombed.
Värmen har hållt på att ta död på det mesta. Ens inte spermier överlever i sån här hetta. Eller det kanske de gör. Eller kanske inte mina. Definitivt inte kungens.

20140721-203730-74250619.jpg

Två bilder.

Ibland när man promenerar runt i stan eller sitter på en uteservering kan man få se konstiga eller sköjiga grejor hända eller finnas runt omkring en. Det är helt gratis. Bara att öppna ögonen. Detta är det fantastiska (och ibland enormt påfrestande om vansinne dyker för nära inpå när man inte är upplagd) med stadsmiljö. Jag menar en skogspromenad kan ju vara fin och sådär. Man kanske ser ett rådjur på sin höjd med ledsna cornelisögon eller så blir man biten av en onödigt stor broms.
Har två vänner som är väldigt bra på att se och lägga märke till det som händer runt omkring. Det där som många bara går förbi. Den ena personen är min syster. ”Äj, broshan såg du den snubben! Han bara…”
Den andre är Putte. Trummisen i bandet. ”Hahaha hahaha hahaha! Ah fyfan!”
Vissa, som sades om Bukowski bland annat: tittar, andra ser.
Äh föck nu blir jag långrandig som ett blötdjur. Vad jag tänkte komma fram till är att, när dagarna tillåter sitt sköjiga vansinne eller bara sköjiga normaltillstånd så lägger jag upp det här med bilder. Förutsatt att jag har tagit en bild.
Ett liten breddning av bloggen.
Berätta gärna om ni tycker det är en sköjig idé. Om ni tycker det är en dålig idé kan jag istället lägga upp bilder på mina använda kalsonger i kronologisk ordning, en gång i månaden.
Allright, Jag börjar på stört.

De där elefantsnablarna som sticker upp ur marken på varje gata i en stad har målats om på Gibraltargatan i Johanneberg.

20140626-173806-63486243.jpg
Tur att den här stadens befolkning håller humorn vid liv. Den knastertorra humorn.

Bild nr.2

20140626-174002-63602425.jpg
pensionärernas medborgargarde på Ashebergsgatan 37 håller koll på gatans inflöde och utflöde av droger (eller så dealar de själva). Det händer och nu. Mitt i vårt samhälle. Keep your eyes open, your friends close & your enemies closer, kära medborgare!

Nåväl och änyhö. Två inlägg per dag, två dagar i rad. Istället för ett inlägg varannan dag.
Jag tror jag svimmar av!

Munro, Buck och gurka.

Tänker ibland att jag kanske borde skriva på något annat än den här bloggen också.
Tänker att jag kanske borde skriva små längre noveller eller större kortare noveller. Använda betraktelseförmågan som ni ser här. Och jag ser där. Innan jag skriver ner det här, och ni läser det här, nåväl för helvete!

Läste lite ur Munroś bok som de säljer lite överallt. Aldrig läst något med henne innan. Kanske jag har en hel värld framför mig, som de säger. De där recensenterna och kritikermöngolöjderna. Otroligt fint och kortklippt språk iallafall. Inte ett onödigt ord att plocka bort.
Kan känna en viss sorg att Bukowski blev i många fall missförstådd. Mest tagen för fitta och knulla samtidigt som hans enormt talande, direkta och många gånger vackra språk aldrig nådde fram. Läs någon av hans diktböcker. En direkt käftsmäll från gatan eller från lakanen när kärleken skriker som högst. Och många andra tidlösa trubbels som vi fajtas med än.

Min polare Johnny tycker jag ska skriva nåt mer förutom bloggen. Petra tycker jag ska skriva krönikor.
Jag funderar lite, tänker att jag kanske skriver en inköpslista på Willys där det står:
Inlagd gurka
Vanlig gurka
Utlagd gurka
Hej baberibbagurka!
Skev gurka
I said yeäh gurka!

Bukowski och storfrämmat.

Fruktansvärd trötthet idag. Sköjade över några bärs med Emma igår. Vi pratade Bukowski. Läste novellen ”Horhusliv i Texas” när jag kom hem. Skrattade så jag grät. Gick upp tjugo över fem i morse. Som en riktig knegare. Kolsvart mörker slickade mig i örat när jag gick utanför dörren. Det är mycket orala brötläten här på jobbet idag. Uppblandat med ljud från filmer och musik som jag har hört en miljon gånger innan. Ibland blir man smällfet i hodet.
Johnny är på väg till Götet. Min gamle polarkompis. Vi ska filma lite videoinlägg till bloggen. Det kommer bli sköj och troligtvis smått fantastiskt.
Nu måste jag diska. Det ingår i mina arbetsuppgifter.

Tillbaks ute i världen och lite tankar i salig röra.

Jag är tillbaks ut i världen. Jag dricker en öl på Landala torg. Försöker intala mig att jag är friskare än vad jag är. Genom ett öppet fönster mitt på torget dånar musik som jag aldrig skulle sätta på i min egen stereo. Mellan varven hör man en röst gapa i tokvansinne: ”Kom igen då!!! Nu kör vi!!!” Det är friskis och svettiga svinis musiken kommer ifrån. De flesta under 60 skulle säkert tycka det är jättetreeevlit att få massa musik dånande över sin fredagsöl. Nåväl, inte jag. Jag är en avig jävel och tillbaks ute i världen. ”Koooom igeeeen nuuuu, rör påå det där jäääävla squaaaat-arslet!!!”

Tänker att man tänker oerhört många tankar när man är ensam mellan fyra väggar i för många dagar i streck. Tror på Buks tes att det kan vara rent skadligt att tänka för mycket. De flesta människor verkar på något vis vara överens om att man inte ska se tillbaka på det som har varit. Jag gillar att reflektera. Att se tillbaka. Från då till nu. Det kanske är skadligt. Då må jag vara otroligt skadlig för mig själv. ”Dont look back in anger” sjöng väl Oasis på nittiotalet. Det kan jag halvköpa. Trots att det kan vara svårt ibland. ”Titta inte tillbaka, det finns ingen framtid där” var ett citat som dök upp i Tom Alandh-dokumentären om Ingemar Johansson som gick på TV idag. Det verkar helt enkelt vara en dödssynd att reflektera, se tillbaka eller gud förbjude ångra ett beslut som man tog någon gång tidigare i sitt liv.

Efter all TV igår såg jag sex avsnitt av Weeds. Gillar serien även fast den ibland är ganska ojämn i handlingen, och ja det har varit samma manusförfattare till alla avsnitt hitills om nu någon trodde att det kunde vara orsaken. Roligast är karaktärerna. Känns faktiskt enormt starka och trovärdiga.

Har även och slutligen funderat varför jag hatar måsar så mycket. De är gapiga och oharmoniska och råffar åt sig som svin med vingar. Såg en mås som formligen tuggade i sig en kvarts lång pizzakant i ett sug. De utmärker sig på samma sätt som äckelgrisiga människor på avenyn en fredagskväll. Man kan jämföra måsar med en viss typ av människor. De som är allmänt störiga, oharmoniska och ska höras mest. Jag har kommit på att jag gillar duvor. Otroligt lugna och laidback. De går runt och pickar. Har ett ganska trevligt och kurrande läte. Det ser ut som de tager dagen som den kommer. Om jag hade fått vara en fågel, så hade jag valt att vara en duva direkt.

Alla intryck den här veckan har sugits in från TV. Tur att jag ALDRIG tittar på reklamkanaler.

Mås och duvpratet har jag kommit fram till alldeles själv.