No more byggnadsställning and no more porrnät.

Ojojoj. Vilken vecka jag har haft. Den har varit så händelselös så den redan är bortglömd. Eller så har den aldrig varit påkommen.
Den har bestått i att jobba. Och gå och hämta paket på Willys och efteråt sätta sig på Tullen och dricka några bärs. Och i att inte gå till Willys eller Tullen och istället dricka kaffe eller glögg vid köksbordet. Att stanna hemma. Allt i själv-är-bäste-dräng-tappning. Inte träffat en kamrat. Och trots all oändlig tid som sköljt över mig har jag ändå inte tänkt ut något överdrivet smart som gör att jag får nobelpris nästa år.
Sovit alldeles för lite har jag också gjort. Somnat och sen vaknat två timmar senare av att benen har dansat polka. Sen har det varit svårt att somna om. Vilket har resulterat i att jag har vaknat sent på förmiddagen när jag varit ledig eller sovit alldeles för lite de dagarna jag har jobbat. Helt jävla fäb asså!
Tonåringen frågar sin pappa:
-Är livet alltid så här jobbigt?
-Nejdå, från och med nu blir det bara värre, svarar pappan.

Skall hem till syrran ikväll och umgås. Kanske har jag glömt av hur man gör. Kryper runt på alla fyra och skäller som en hund. Hoppas inte…

En förbaskat trevlig sak är att byggjobbarna har dragit åt fanders för alltid. Good bajos forevos. Inget mer dansande på ställningarna. Ingen mer Hit Rix Mix Fixidé FM 97,6 Radio-Knulla med hjärndöd musik på högsta volym. Inget mer gapande och skrikande. Inget mer brötande.
Ställningarna är borta. Det blå porrnätet är försvunnet. Jag sitter och tittar ut genom mina nya fönster utan blått porrfilter på en värld som tydligen har funnits där hela tiden. Som om det aldrig har funnits några ställningar eller nät här utanför. Jag hör suset av den tungt trafikerade leden långt långt där borta igen.
Känns enormt bra.
Nu kan jag börja skriva om helt andra saker igen. Istället för att beklaga mig över denna brötiga vardag som pågått i ett halvår kan jag istället beskriva tystnadens vakuum i detalj.

Nu ska jag gå ut och bränna ner parken här utanför, så kan jag skriva om det nästa gång vi ses här. Kanske med en häktningsorder hängande runt min hals. Kan man ju kosta på sig nu när man har varit skuldfri så här länge. Kan skapa lite nerv i tillvaron.

Auf wienerznitchshchel som en riktig tysk säger!

(null)”Ah, du vackra värld!”

Ah men det var väl roulit Johan!

Har käkat lunch med Emma. Sushi. I Slottskogen. Sköjaren har börjat digga sushi. Det är aldrig försent med något egentligen. Detta säger de som vet. Därför tänkte jag satsa på att bli fullfjädrad narkoman vid 48 års ålder. Sen är det ju nyttigt med Sushi också. Omega3 och massa annat jox. Bra för ett snevridet hårfäste och fula tår.

Igår efter jöbbet var jag så slut så jag var tvungen att ha en öl. Jag intalade även mig själv att det var värt att fira att jag är ledig i sex dagar. En öl för varje dag. Alltså sex öl blev det.
Kände mig lite porös och uppfluffad i kanterna i morse när jag vaknade. Lite som om jag hade varit ute på krogen och druckit alldeles för mycket oboy med Rickard Sjöberg.

Nu sitter jag på gamla Persikogården på Stigberget. Nu heter det Majornas Wok. Jag dricker en Mariestad.
Persikogården var en kinakrog med klass. Redan på tidig eftermiddag låg stammisarna utslagna i gräset utanför krogens dörr. Jag och ett ex skulle köpa hämtmat där en gång. Vi vände i dörren när vi såg lagren med damm som låg som en hinna över fönstren.
En annan gång skulle jag dricka en bärs där. 19 spänn för en Andersson verkade okej.
-Jag kan ta en Andersson, sa jag till snubben bakom baren.
-Va, Andersson? Andersson?
-Ja, en Andersson!
-Andersson? Vem är Andersson?
-Ja, men bärsen för 19 kronor!
-Aaaah…okej en bärs. Jag fattar!

Nu verkar de ha shejpat upp lite här. Den här gången känns det faktiskt som en bra idé.

Igår morse vaknade jag av att tre byggjobbares hoden stack upp i mitt fönster. Guten morgen era schweinpärrots!
De fyllde cement till den nya balkongen. Den gapiga byggjobbaren stod naturligtvis i mitten och…gapade.
Just då tänkte jag intensivt på att livet är en gåva…i form av en bajsklump utan bytesrätt…inslagen i fult omslagspapper.

Idag är livet som en diamant i en koblaffa.
Behöver jag säga att jag älskar världen?

Ah, men det är fantastiskt!

Vaknade prick sju i morse. Fantastiskt med tanke på att jag somnade klockan tre i natt och egentligen hade sovmorgon till klockan nio och att jag jobbar elva timmar idag och inte kommer vara hemma förrän halv elva ikväll. Ännu en rolig dag på jobbet…
Och vad vaknade jag av? Ett ankommande världskrig koncentrerat i Johanneberg trodde jag.
Nej det var ingen fara…bara en enormt brötande cementbil som pumpar ut cement till de nya balkongplattorna. Där till lite harmoniskt kapande av stål och…den där gaphalsiga byggjobbaren som har hamnat i någon slags sinnessjuk gaphalsextas. Han har nu bara gapat rätt ut i en och en halvtimme i streck, till ljudet av pumpande cement och kapning av stål.
Av någon jävla anledning uppehåller de sig utanför just mina fönster typ 90 procent av tiden. Varför? undrar jag. Huset har åtta våningar, men de har sitt jävla party på min våning hela tiden. För bövlars gubbar! Det här är ingen grillfest eller någon jävla hej babberibba-skiva.
Och nu lagom till att jag ska traska iväg till jobbet körde cementbilen iväg och byggjobbarna gick på rast. Det blev alldeles tyst. Overkligt tyst. Som ett vakuum.

Håller jag på att bli galen?

Äh, det är lugnt. Det här lilla halvstökeriet skall ju bara hålla på fram till årsskiftet. Sen kan jag sitta på min nya balkong och behandla min posttraumatiska stress i lugn och ro.

Livet är fantastiskt och jag älskar världen och jag bor mitt i den.
Det här är en kärleksförklaring till alla byggjobbare världen över som ser till att man inte sover bort sitt liv.

Kyss i räva!

(null)Det fantastiska.

Mer bröt och film och mer film.

Har varit ute och sköjat två kvällar i rad. En kväll med Emma och Ed och en kväll med Siss och Emma. Av sådant beteende blir man svag. Och nervös. Men nu är det färdigsköjat.
Har även vaknat klockan sju tre dagar i rad av att de river balkongerna. Det brakar och dånar så obeskrivligt högt att det inte går att vara i lägenheten. Hela huset skakar. Igår gick jag ut och lade mig i gräset för att sova och idag lånade jag morsans soffa. Ofrivilligt bostadslös mellan sju och fyra.

Har kollat på första Smurfarnafilmen. Alltså den från 1976. Den förtrollade trollflöjten. Tyckte ju om smurfarna då. När man var liten. Samlade på smurfar. Klippte av fötterna på dem senare, när man blev äldre…och tuffare. Vet egentligen inte var fascinationen låg i smurfarna när man var liten, mer än att de var små, blå och smurfade hela tiden. Filmen var ganska seg och händelselös.

Har precis sätt en annan film av helt annan art. Ett franskt drama som utspelade sig i ”värvning till armé-miljö”. Kärlek vid första slaget, hette den. ”En kärlekskomedi med otrolig feel good-känsla” stod det på omslaget. Just den meningen fick mig nästan att spy. Höll inne kräket och såg filmen ändå. Den var bra och den där meningen måste varit menad för en annan film. Det var ju bra…

Ska sova om en stund OCH inte vakna till bygg-gubbs-helveten som brakar ner sig. Fast helt säker kan man inte vara. En annan Lördag hade de dykt upp och jobbat lite extra klockan 8 morgonen för att de tyckte att det var fint väder.

Bröt, kaffe, Hjo och loppisar.

(null)
Det är Lördag. Inget konstigt med det. Jag är vaken. Inget konstigt med det.
Den makabra humorn fortsätter i mitt hyreshus. Byggjobbarna hade bett oss hyresgäster via en lapp i trappuppgången om vårt överseende att de var tvugna att greja lite med fasaden idag också…
Klockan åtta i morse satt jag spikrakt upp i sängen med huvudvärk och lyssnade hur de drog igång sitt brötande… Det är fan inte okej alltså och inte det minsta sköj.
Åk hem igen. Bjud era fruar på frukost på sängen eller ett redigt Lärdags-hästaklafs. Ta en promenad i parken. Gör vad andra gör på lediga dagar, men gör det långt, långt härifrån så jag får sova vidare för bövlars. Det är Lööördag för i helvete!

Sitter här och njuter av en köpp från den nya moccamastern till brötiga toner av bygghissen. Uppe på hyllan står nu tre sorters kaffe. Det är ett riktigt meck att hitta rätt kaffesort eftersom den här apparaten plockar fram alla aromer jämfört med en fattig luffarbryggare.
Zoegas ”Intenso” smakade inget vidare. Köpte ett dyrt lyxkaffe på ett café också. Kaffebönor som de malde ner. Etiopiskt. 70 spänn för 250 gram. Smakade heller inte jättebra. Nu dricker jag Arvid-kaffe. ”Svea”. Bäst hittills faktiskt. Och nu blev yr och klibbig av allt kaffe och kaffesnack.
Det absolut sämsta med denna moccamaster är att den inte går att torka av. Har använt en mjuk trasa för att torka bort damm. Den är nu full av tusen smårepor som glänser i solen. Man kan tro att jag har använt svinto för att få den ren. Totalt under all kritik. Till och med när jag packade upp den ur låddan fanns det redan smårepor här och var. Stör mig otroligt på detta. Känns trist helt enkelt.

Har varit i Hjo i veckan och repat med bandet. Druckit öl. Ätit Sticky ribs och hemgjord pizza och kollat på romantisk komedi och sovit i ett utrymme under en trapp. Åkte från mitt brötiga hem till en livlig barnfamilj för att åter komma hem till mitt brötiga hem. Det är för tillfället väldigt mycket ljud i mitt liv just nu. Kan ibland önska det där paketet med tystnad som min farsa ville ha när jag frågade honom vad han önskade i julklapp.

Skall träffa siss och hennes man. Vi ska ha en Majorna-dag. Vi brukar ha det någon gång om året. Det betyder att vi går på Majornas bakluckeloppis. Sen brukar vi käka någonstans. Kanske vi dricker några bärs också…

I Hjo finns det en loppis som har en erotikhörna. Basisten har varit där. Detta nämnde han flera gånger. Vi pratade intensivt om att besöka den. Tyvärr blev det inte av.
Man kan köpa massagestavar och analpluggar som är använda endast ett fåtal gånger. Möjligheten att göra klipp verkar total. Det låter helt fantastiskt!

En kaffe ute i verkligheten.

Sitter på Johannebar och dricker en kaffe. I solen. Det sitter ett gäng kvinnor 50-års åldern bredvid.
Dem låter så här: Guuuuud vaaaa treeeevligt vi har! Guuud vaaaa braaa vi har!
En av kvinnorna frågade sina andra kompisar om de trodde hon kunde ta ett glas vin. Hon skulle nämligen köra om en timme. Hon smakade en jätteklunk. Sen konstaterade hon att det kommer gå jättebra för att vinet var så lättdrucket.
Märklig filosofi. Trodde det hela hade att göra med alkoholhalten i glaset huruvida man sätter sig bakom ratten eller ej.
Nej, men vet du vad säger jag: drick två glas och plocka upp några joggare på huven i farten.
Det gåååååår jäääääättebraaaa!!!
Nu har jag även fått lära mig att man ska strunta i alla måsten. Det är jag jättebra på och tror kanske tvärtom, att det kanske är en orsak till att jag mår kass ibland.

Idag ville jag stanna hemma hela dagen, men byggjobbarna borrade och brötade så jag trodde jag skulle kollapsa. Sen slutade dem. Det blev alldeles tyst. Då gick jag ut.

Kan ibland känna att diskbänksrealismen breder ut sig på denna blogg.