Fritt flödande tankar på en svårgissad kineseria.

(null)
Fy fack asså. Nu börjar det bli tröttsamt med detta gråa och mörka och dassiga väder. Allt utspelar sig som en grovkornig, svartvit film. Mörker sen Oktober. Regn och slask som spys ut vågrätt från en dyngsur himmel.
Trött på att dra på sig tunga och skrymmande jackor och gå runt med mössa som en jävla kofösare när man bara vill gå runt i kalsonger och bjuda tjejor på sängfösare.
Mitt liv är så fantastiskt lättsamt, som ett fluffigt sommarmoln, så jag har minsann råd att klaga på väder.
Trött på mycket annat också i tider där mycket är ur funktion. Men jag älskar jordgubbssylt, stjärngossestrutar, bautasten, men framför allt älskar jag världen. Det skall ni veta!

När jag åkte bussen till kneget igår morse såg jag en snubbe komma joggande vid Kungsportsplatsen. Framför sig sköt han en barnvagn. I barnvagnen satt det en liten människa. Han sprang som en tok och girade in på en gågata. Kanske han hade stulit barnvagnen och glömt plocka ur ungen.
Lärde mig för ett tag sen att det finns specialdesignade barnvagnar för detta ändamål. ”Springbarnvagn”. Vet inte riktigt vad jag ska säga…kanske att multitaska verkar vara en dygd och att göra avkall på vissa saker kan vara en synd.
Ser hur som helst vansinnigt ut. No öffäns asså. Och om man nu ska ägna sig åt detta pajaseri så kanske det är bättre att springa runt med barnvagn i Slottsskogen än i stadsmiljö med bilar, cyklar, bussar spårvagnar och girande dårar.

Nej, han är lite gnällig idag. Den däringa sköjaren.
Det kliar på överkroppen och käften är torr som en sandlåda. Tröttheten saknar gränser. Skulle kunna tänka mig att sova middag hela tiden. Kläderna sitter trångt och körvar sig. Uppåt mot armhålorna. You fat fuck!

Jag var inne i en skivaffär för en stund sen. Det var 182 grader därinne. Kändes det som. Fick en svettattack. Sen var det så att säga för sent att ta av sig mössan eftersom det redan rann floder på hodet. Hade sett ut som en levande fontän. En svettfontän skulle man kunna säga.
Butiken är en lång smal gång. Plötsligt var jag instängd där av en gubbe med en enorm dalmatiner som blockade utgången. Kan lätt ha varit den största dalmatiner jag sett. Gubben hade ingen som helst koll på jyckchabraket som efter en stund lade sig mitt i gången. Såg genast framför mig hur byrackan skulle nafsa ballarna av mig och svinga runt mig som en liten tygtomte medan ägaren till detta odjur stod helt oberörd och bläddrade i Roger Pontare-backen.

Nu har jag satt mig på en kineseria. Jag var tvungen att smörja upp munhålan lite med en bärs. Lite lotion för gommen. Lite balsam för själen. Lite gulligull för hodet.
I vanlig ordning skickade jag en bild till min kompis Erik som också besöker kineserior med perfekt intervall. Trodde jag gav honom en svår gåta inom vilken kineseria jag satt på. Han gissade rätt direkt. Imponerande, då varken han eller jag brukar besöka detta place.
Sun Wall, var det rätta svaret om någon bryr sig… Utsikten från andra våningen är lika magnifik som deprimerande. De har buffé här. Det är väldigt mycket par som äter här. Buffépar som kanske tycker det roligare med friterad räka än att ha sex.
Jag är inte så mycket för buffé längre. Inte efter de där besöken på den där råsunkiga kineserian i Majorna. Där gäster stod och harklade sig och hostade och snöt sig i händerna över buffén. Och den där snubben som tog allt man kunde ta. På samma tallrik och sen rörde om alltihop till en odefinierbar sörja…och satt och dödsflåsade medan han tryckte in berget genom läpparna…och sen backade om och gjorde exakt samma sak en gång till.

Nej, nu måste jag dra hem snart. Jag har ju viktiga saker att göra. Skrapa disktrasa och smula pulver och baka strudel och svälla knödel och piska strumpor. Det är ju ingen hejd på vad för sorts dumheter en man som reder sig själv måste utföra för att skapa ordning i vardagen.
Blir det en liten stund över kan jag alltid i avslappningssyfte borsta Rickard Sjöbergs tänder…

Att försova sig från ledigheten.

Hade planer för den här dagen. Men den turned out to be a pannkaka. Pangkaka hade varit bättre, för då hade det jävlar i mig smällt i knutarna.
Hade tänkt att gå upp i tid. Skriva lite här. Sätta mig ner och fixa till lite foton och ta lektioner i Adöbe Lightroom. Gå ut och käka lunch…
Ställde klockan på halvtio i morse. Den ringde som utlovat. Snööze, vem fan behöver det? Somnade visst om. Vaknade från en resa i Thailand, mitt på loftet, kvart i tolv.

Återigen, tiden. Den jäveln. Ska börja gå runt med en väggklocka runt halsen så jag inte blir lurad på en jävla sekund!

Somnade i tjugo minuter till i den klassiska skräddarställningen med hakan mot bröstet. Jag är väl ingen skräddare? Tvingade mig upp.
Satt och blängde vid köksbordet ett tag. Tittade ut: grått. Tittade ut över diskbänken: Förbövlig kakafoni av sketen disk med ingrodd lort i drivor. Blev förbannad och ställde mig och diskade. Fyrtio minuter senare satt jag och mummlade vid köksbordet igen.
Käkade frukost kl.13.30. Och nu…sitter jag här. Klockan är strax tre. Dricker kaffe och tittar ut på en grå himmel igen. Det står två hundägare ute på gården. Hundarna springer runt och skäller som tokar och hundägarna står och pratar med varandra lomhörda över faktumet att det faktiskt är deras jyckar och ett jävla liv på de där byrackorna. Funderar på att gå ner på gården. Springa runt på alla fyra. Bita hundägarna i skinkorna och slutligen strypa mig i deras koppel.
Jajamän, här sitter jag och älskar världen igen. I sedvanlig ordning.

Nu kanske det är dags att ta hand om de där bilderna…

En liten sköjare på fyra ben.

20140611-233804.jpg
Ska ta hand om den här lilla sköjaren i helgen. En förtjusande liten kompis på fyra ben.
Vi ska promenera. Vi ska äta hundmat. Vi ska tugga dentastiks, och bli dåliga i magen tillsammans. Vi ska åka luftballong och hoppa bungyjump!
Tycker iallafall att det ska bli fantastiskt sköj och trevligt.

Lucas har varit och provat mitt hem nu på eftermiddagen. Ägaren som är min gamle flyttkompis Erik har skrivit en lång lista (på min begäran) över hur den lille parvelns vardag och behov ser ut. Promenader, inföding (nej nu skrev jag ju fel. Lät som Jimmie Åkessons partikamrat), föda. Alltså när Lucas ska ha föda och inte. När han ska pissa och inte. När han ska bajsa och inte.
Johan känner enormt ansvar och byrackeägaren känner sig lite ängslig, fast ändå trygg samtidigt… och kommer plåga mig minst en gång i timmen med kärleksfullt/kontrollerande sms varje dag när han är bortrest.
Vi har flyttat fokus från flyttkartonger (min Tv-hylla i svartmålat stål Erik då, känner du inget ansvar över den? Att den mår bra och är rak och att du får bära den trappa upp och ner? Va?) till ett ansvar över en annan varelses liv. Känns fint.
Men som Erik själv sa idag ”Det kommer vara bra för er båda två. Lucas får annan miljö. Du får en kväll från krogen och slipper ångest och huvudvärk dagen efter.” Fint sagt, och nästan helt sant…
Erik själv, får en nästan helt avslappnande resa till Stockholm

Naturligtvis, kommer bloggen från och med fredagseftermiddag och troligtvis ett tag därefter uteslutande handla om en liten rufsig sak på fyra ben, som polar med bloggaren