Klappar och lite pang och pung i granen

(Skivet igår, ons den 17:e, men worldpress låg nere. Känn ingen press in the wörld)
Blev så akut braknödig innan. Var tvungen att springa in på kära Köttbullekällarn och brumma loss. Var nämligen i närheten. Precis när jag hade låst dörren och satt mig till rätta på porslinsstolen för att bränna av raketen så ryckte det i dörrhandtaget. Helvete, så typiskt. Nu står det säkert en jättesnygg donna och väntar på att få komma in i detta stinkande paradis, tänkte jag. Jag kämpade på. Spolade och började om. Öööhh! Det ryckte i handtaget igen. Jag tvättade händerna noggrant och pustade ut.
Jag öppnade dörren. Jesus! Där stod en vresig typ. I ryggsäck, vindställ, cykelglasögon och hjälm.
”Varsågod, kliv in din djävel” tänkte jag.
Jag blev kvar på en bärs. Bara för att visa min goda vilja, för mig själv.

Har varit ute och handlat klappar (men ingen ville klappa mig på maggen). De först klapparna. Till brorsbarnen. Pannå och penslar till den äldsta och små detaljrika plasthästar till den minsta. Gillade själv och måla och teckna när jag gick i mellanstadiet. Den enda tavla jag har kvar från den tiden föreställer en elefant på stäppen. Stäppen ser man inte så mycket av, men elefanten är ganska lik en elefant. Var dock inte så mycket inne på hästar, men jag hade ju Big Jim-docka. Otrolig status i mellanstadiet.

Nu har jag lämnat över klapparna till broshan. Vi har suttit på John Scott och snackat en stund. Några timmar. Trevligaste gången på länge. Sist på en krog gick det ju inte så bra. Det kan ha varit jag. Det hela är oklart.
Klart är att jag har en pung. Bägge kulorna är kvar. Hänger i granen jag inte har. Äh, nu vet jag inte…

Nu sitter jag på Tullen och sköjar med mig själv.
Sköja inte me maj!

Det här inlägget var tänkt att bli längre och mer detaljerat, men nu har jag inte tid med er mer era jävlar!
Genouft!
Skickat från min iPad

En måndag i november.

Det är måndag. Det är svart ute. Det är november. Det regnar. En dag som perfekt gjord för att ta en bärs på Köttbullekällarn. I övrigt finns inte mycket att säga. Änderna fryser. Fölk hoppar på ett ben och letar efter något att skratta åt. Annars ljugs det och hittas på massa dumheter i sedvanlig ordning. Sitter och funderar på om jag ska äta köttbullar eller fiskpinnar när jag kommer hem. Det är alldeles tomt i hodet. Som om någon har blåst in en rökridå genom mina öron.
Gräset är inte grönare på andra sidan, utan där hundarna har pissat.
Det här är det märkligaste inlägg jag skrivit på länge. Jag erkänner.
Bakom tapeten en annan tapet. Det gör mig ingenting.
Hej!

En dag på stan med morsan.

Har varit ute och promenerat på stan med morsan idag. Tänkte att det kunde vara bra för mitt antågande diskbråck. ”Vi kan ju kolla in kulturkalaset lite” sa jag till morsan. Vilket är högst otroligt att jag skulle säga med tanke på hur mycket jag älskar stadskalas eller stadsfestivaler eller klungor med jeppar med feta hoden och feta läppar. Men! Jag älskar världen!
Vi promenerade runt, jag klagade på ryggont och morsan smågnällde över lite allt möjligt annat, sen bestämde jag mig för att visa henne köttbullekällarn. Stämningen var så där.
Efter att ha visat henne lokalen med alla göteborgsmotiv på väggarna och berättat att det här är minsann ett ställe som är lika mycket cafe som matställe och ölställe och inte som alla andra ställen utan själ, berättade hon för personalen det första hon gjorde att alla bakverk var överdrivet stora. Jag hummade lite. Kvinnan bakom disken tittade på min mor en stund och meddelade sen att man lever bara en gång. Morsan hummade lite. Själv beställde jag en bärs.
När morsan hade ätit upp sin äppelkaka var kaffet kallt… Precis när vi skulle gå övertalade jag morsan att ta ett glas vin. Det ville hon absolut inte. Efter en stunds betänketid ångrade hon sig. Efter två klunkar vin tyckte hon allt var riktigt trevligt. Sen började det ösregna. Vi gick in. Plötsligt tyckte hon stället var riktigt mysigt. Och det var sååå mysigt att vi satt här.
Så här är mötena med morsan ibland. Det tacklas med lite markerande röst och en hög grad med tålamod från min sida. Oftast är det inte så här. Ska väl tilläggas för att det hela ska hamna i ett rättvist dager.
Nu sitter jag på en sylta på kungsgatan och dricker en flaska hof för 19:-. Tycker jag är sköj! Ska gå på hästpojken om en stund. De spelar på jippot kallat kulturkalaset. Har inte fått med mig någon dit. Alla är väl mätta på konserter efter wow, vad fan vet jag.
Ryggen har värkt hela dagen. Har som sagt promenerat ner till stan eftersom att jag tänkte att det kunde vara bra. Nu värker det knappt något alls. Det kan vara promenaden. Det kan vara ölen.

Benfri kotlett, tiggare och byxdressar.

Den här dagen har inte hållt sig till ursprungsplanen som jag hade från början. Den blev liksom knappt ingenting. Problemet var att först efter två timmar efter att ha gått upp så började jag ifrågasätta om det verkligen var fredag. Innan hade jag varit helt säkert. Jag hade kollat upp lunchmenyn på Galliano. Fredagsflottig mat bestående av benfri kotlett, pepparsås och stekt potatis. Lät ju klockrent. Det var när jag stod där i duschen och fredagslöddrade in kroppen som det började slå mig att jag måste ha hoppat över en dag. Faran med att ha semester. Jag tittade upp Gallianos lunch meny igen: Torsdagstorr kyckling proppad med soltorkade tomater. Jag har aldrig förstått mig på soltorkade tomater. Lika lite som att äta lösgodis samtidigt som man lite käckt promenerar fram i urban miljö.

Eftermiddagen har istället spenderats med att kuta runt i försök att byta en jacka som jag köpte igår. Till en storlek mindre. Tänkte inte på att 52 betyder large. Och jag är ju en typisk medium-medel-average-guy. Helt vanlig är jag dessutom. Precis som alla andra. Jag älskar världen!

Okej, hur som helst. Nu sitter jag på köttbullekällarens uteservering. Druckit en kaffe och nu en öl som dessert. Snart ska jag äta hos min mor. Under de fyrtiofem minuter jag suttit här har fyra tiggare kommit fram till bordet. Det finns snart lika många tiggare som fiskmåsar. Vet inte riktigt vad man ska säga om det. Kanske att de som tror att ligor ligger bakom nog ska tänka om. Hur fan skulle det gå ihop sig ekonomiskt i slutändan om varje tiggare får ihop kanske max 100kr om dagen? En liga brukar väl, om inte jag har missuppfattat det bestå av ett gäng personer. Ska ligan sen plocka åt sig stålarna och sen köpa sig en kanelbulle var.

Däremot är det en hel liga med hjärnceller som ligger bakom den här bloggen. Ca 12-13 stycken. Det där tänk efter före-snacket som farsan alltid försökte pränta in i mig fungerar fortfarande sådär…

Nu är det fan tredje personen jag ser passera här som har en leopardmönstrad byxdress på sig. En utav dem var en man på kryckor. Vad fan är grejen? Spelar det där banangänget med Lasse Åberg i stan eller?

Hela stan är ett jippo på två räliga ben.

Imorgon är det fredag!

Statistiska centralbyrån och köttbullekällaren.

Dom håller på att ringa från statistiska centralbyrån. Minst två gånger i veckan. Jag svarar inte. Dom vill väl kartlägga mina porrvanor. Jo, jag svarade förra veckan. Jag sa att jag hade tid om det tog någon minut. Hon svarade att det tar nog bra mycket mer tid än så. Jag sa till henne att jag hade otroligt mycket att göra. Diska och piska mattor och baka surdegsbröd. Sen gick jag ut i köket. Drack kaffe och rökte. Beskådade pissvädret utanför fönstret. Funderade på mina p-vanor.
Sitter på köttbullekällaren. Hoppade över köttbullarna och tog en öl istället. Förra gången jag var här beställde en halt gubbe en fyra vodka med en fyra kaluha i. Servitrisen tittade på sprithyllan. De hade ingen kaluha. Inget annat sött heller. Bara riktig sprit. Den halte mannen suckade, sen sa han att han fick väl ta en fyra vodka med en fyra vodka i. Han bad henne hälla en skvätt ljummet vatten i den också. Absolut ingen is underströk han.
Var inne på dass för en stund sen. Ränder av kletigt bajs uppenbarade sig på ringen. Har aldrig fattat det där. Står människan upp och skiter?
Kanske det hade varit inbördeskrig i tarmarna?

Köttbullekällaren och rep.

Sitter på köttbullekällaren och tar en bärs. Klientelet är dominerat av gamla gubbs och gumms. Det här stället har funnits sen jag flyttade hit och har stått intakt medan mycket av stan blivit förändrad. Känns som en trygg oas.
Vi ska repa om en stund. Jag hoppas på ett glädjerus. Borde egentligen dyka upp i replokalen en timme försenad och redlös och skälla ut alla och tala om för dem att de kan dra åt helvete och är dåliga musiker. Bara några problem med följande scenario: jag dricker mig inte full för tilfället, jag är hyfsat punktlig och mina medmusiker är väldigt vassa på sina instrument. Dessutom väldigt trevliga pojkar. På det hela taget verkar iden ganska dålig, så jag skiter nog i det.
Dessutom är jag en ganska ödmjuk man numera.