you’re someone that i can really get along with, because i love to talk to you, you’re never boring and full of life…

IMG_0591.JPG
… och nu sitter man här och inte fattar ett skit vad som hände…

Har fikat med May idag. På något nytt ställe på tredje lång. På innergård. Det finns för lite innergårdar i denna lilla stad.
Igår var vi ute och sköjade lite…

Har precis tagit en jättepromenad. Från järntorget till Gullbergs kaj och sen tillbaka in till stan. Blåsten var så förbannad så håret höll på att lossna från skallen.
-Johan var är ditt hår någonstans?
-Äh, det ligger och flyter i älven någonstans.

Tar en öl på Cheers innan jag ska hem. Det har varit fotbollsmatch med IFK. Folk verkar glada för att de vunnit. De spelade Joel Almes ”Snart skiner Poseidon”. Originalet är ju från Hästpojkens första skiva. Den är mycket bättre. Speciellt refrängen i texten. Så härligt positiv på något vis.

Jag spelar utan insats här.
Det är sand emellan fingrarna.
Och att våga hoppas på nåt fint
är att skjuta sig i huvudet.

Var på bilutflykt igår med morsan och syrran och Kirre. På Tjörn. Skönt att se andra vyer svisha förbi från ett bilfönster.
På hemvägen klev vi in i en gigantisk sportaffär. XXXL heter den. Det vet väl alla utom Johan. Inte min miljö direkt. Skrikfärgade plagg på väggarna och typ bara barnfamiljer med skrikande barn. Fick ångest och mådde lite dåligt. Detta förstärks om man tar en paus från sömntabletterna som jag har gjort. Jag blir orolig och nervös. Fick ett märkligt tryck i hjärtat. Det fanns personal överallt. Tänkte att om jag måste stödja mig mot en klädställning och det kommer fram någon och frågar om jag behöver hjälp med något? Då svarar jag på rekyl:
-Ja absolut! Har du numret till psykakuten?

Äh jag känner mig lite sugen på lite kloka ord:

People are no good to each other
perhaps if they were
our deaths would not be so sad.

Nej, jag vet inte. Jag skriver ju inte här så ofta just nu. Den enkla förklaringen är att jag inte mår så bra helt enkelt. Inte alls bra för att vara ärlig. Att vältra ur mig mina tankar här för tillfället sker under viss begränsning.

Trodde ungefär så här denna gång: Love is the law
instead it turned out to be a dog from hell…

Ovisshet kan vara en av mina största fiender…

Nej, nu ska jag åka hem. Funderar på en pizza. Eller så kan man göra som farsan gjorde en gång: Ringa och beställa en halv pizza och sen be om hemkörning.
Hästpojken – Utan personlig insats

The Queen & The Prince.

20131210-190121.jpg
Har gått en promenad. Längs Avenyn och Vasagatan. Mörkt och fuktigt. Sen tröttnade jag på att promenera.
Nu sitter jag på the queen och dricker en bärs. Tv-apparater överallt på väggarna. Fotboll var man än vrider skallen. Sportkommentatorn är helt rosslig i rösten. Förstår inte riktigt varför jag gick hit när jag hatar sportbarer.
Förutom ett original som tydligen heter Anders vilket jag har förstått av bartendern, är jag ensam gäst här inne. Varken jag eller Anders följer fotbollen. Originalet Anders har basker, glasögon och ytterrock på sig och sitter och läser tidningen och mumlar ibland något på spanska för sig själv. Ibland ropar han till bartendern att han vill ha en helstekt gris på bordet. Ibland tänker jag att smärtgränsen för vad som förefaller helt normalt är ganska hög…

Har nu flyttat över benarslet och svällhodet rakt över gatan till Cheers. De spelar Purple Rain med Prince nu. Kom ihåg när jag var tolv år. 1984. Vår familj var först i hela området med kabel-tv. Music Box och Sky channel. Jag var tagen av den där låten och videon. Det kändes inte helt okej eftersom det inte var hårdrock. Speciellt slutsolot och prince ”oh-ande” i slutet av låten . Det kändes äkta och som han var helt ledsen på riktigt. Samtidigt tyckte jag han verkade, lät och såg helt knullig ut på något vis. När det gäller musik, artister och kläder var 80-talet helt enkelt jävligt knulligt. Tjejerna gick runt i tröjor som det stod Boy-toy på. Hade för övrigt en polare i högstadiet som fick ett par mjukisbyxor av sin mormor i julklapp. Hon kunde inte engelska, men tyckte de var fina. På en ena benet stod det BOY TOY med stora versaler. Han kunde engelska och blev väldigt arg varje gång hans mormor påpekade att han aldrig hade byxorna på sig.

Nu ska jag hem till morsan och käka middag.
”Det är Tisdag idag. Då äter jag alltid fisk!” underströk hon lite när hon ringde, som att det var ett faktum som jag fick finna mig i vare sig jag ville eller inte.
”Det är väldigt gott!” lade hon till med samma bestämda ton, som om jag aldrig skulle ha ätit lax med räksås och potatis hemma hos henne innan. Vilket jag har gjort väldigt många gånger.
Själv har jag ingen bestämd pizzadag i veckan. Kanske man skulle ha. Eller inte. Pizzadagarna kommer och går lite som de vill. Som ganska mycket annat i mitt ganska obestämda liv.

Öl och en dokumentär till.

Ölrunda i Vasastan med Maja igår. Vi drack kaffe först, men insåg ganska snart att det var rätt trist. Cheers, Källarn och skål. Det verkar vara en ny trend från vakter och bartenders att fråga hur många öl Johan har druckit. Det brukade aldrig hända förr. Bad bartendern att sluta sköja med mig. Då gav han mig tillåtelse att dricka en öl. Promenerade hem trots att det gick bussar fortfarande. Satt på en bänk och lyssnade på musik innan jag fortsatte promenaden hem.
Idag: Huvudvärk och körv och pommes till brunch. Fika hos syrran. Fläskfile hos morsan. Kom även på ett otroligt bra inlägg jag skulle skriva här. En halvtimme senare hade jag glömt bort vad det var för bra inlägg jag skulle skriva. Blev det här istället.
Jag har även sett en dokumentär till. Bombay beach. Fantastiskt bra. Ska nu se en dokumentär om Carl-Ivar Nilsson. Jag känner mig helt enormt upplyst som människa.
Jag kanske aldrig mer behöver gå utanför dörren mer, eftersom världen finns i mitt vardagsrum.