Ett bord och artighetsfraser.

Tar en bärs på Tullen i Johanneberg.
Exakt vid det här bordet satt jag exakt för två år sedan, med den där turkiska kvinnan. Hon åt fisk och jag åt pannbiff med löksås. Innan maten kom ringde hon ett telefonsamtal och som fick henne att gråta. Jag gav henne en servett innan jag gick ut och rökte en cigarett.

Hon dök upp från ingenstans en kväll och jag mådde fantastisk. Sen när hon efter några dagar av oskiljbart sällskap hade åkt tillbaka till Turkiet för att aldrig mer komma tillbaka mådde jag bedrövllgt dåligt. Under en ganska lång tid. På det där sättet som man är helt säker på att man aldrig vill må eller må igen.
Först var det ”Rock my world” och därefter ”Fuck my world” skulle man kunna säga.

Allt det där slog mig alldeles nyss. Jag satte mig alltså inte vid samma bord exakt två år senare för att plåga mig själv. Det var alltså den gamle goda slumpen som hjälpte mig att minnas.
Och nu nyheter och väder…

Vissa bartenders säger ”Ta hand om dig” när man går. Själv brukar jag säga ”Ha det fint” som svar. ”Ta det lugnt” kan slinka ur mig vid ovanliga tillfällen.
Ta hand om dig säger jag aldrig. Det skulle inte kännas som det var jag som sa det. Skulle jag ändå säga det skulle det kännas som jag menade att ”man inte ska ta ut sig i onödan och inte jogga sju dagar i veckan. Eller att man skall duscha när man luktar svett.
Ta det lugnt är ju roligt att säga till någon som lämnar stället och som har druckit tio bärs och är redlös, för det är ju precis vad personen i fråga inte har gjort.
”Vi ses” kan jag säga där jag är stammis och när jag går. Det funkar, för saken är högst trolig att vi gör det. Hur trevligt eller otrevligt det än må vara.
”Skit på dig” kan man också säga. Funkar bäst om man har fått kass service eller ett dåligt mottagande.
”Må din fru vara otrogen med en eunuck och må din tvåplansvilla ramla ihop till en enplansvilla och din morgonfil sakna klumpförebyggande medel!” kan man lägga till om man vill vara lite salt.
Då måste man dock veta att man aldrig mer kommer sätta sina håriga fötter där igen. Annars kan det bli lite jobbig stämning nästa gång.

Ska gå och handla snart. Funderar fan i mig på någon slags stek av något slag. Svinhode-stek. Har inte ätit en köttbit på över ett halvår. Kanske det bara blir en styltbralla-sallad. Svårt att säga det där…innan man handlar. Kanske jag får makaroni-ångest och skär av mig stortån och haltar hem och lägger mig på lofta med en skrikande mage. Ibland är ju livet lite småhaltigt.
Kanske, kanske, kanske. Alltid alla dessa jävla kansken!

Att traska vidare.

Kan inte beskriva denna trötthet som breder ut sig som giftig rök eller dimma.
De flesta skulle skylla på årstiden och klimatet, men det känns som ett billigt sätt att komma undan. Visst, det här vädret tar ju död på en. Grått och mörkt på dagen och svart och mörkt på eftermiddagen och kvällen. Och så regn och blåst på det. Det uppmuntrar ju inte en att dra på brallorna och springa ut och skutta ner sig! Möjligtvis lägga sig en pöl som kan fungera som aktiv dödshjälp… Nja nu var jag lite för positiv för att vara Johan.
Minns att det var så här för ett tag sen. Ett år sen, eller två år sen, eller tre. Jag var helt enkelt dålig på att ta mig utanför dörren (förutom när jag skulle jobba). Då var jag tvungen.
Folk ringde och frågade om jag skulle komma ut och ta en öl (vilket oftast betyder mellan åtta och tolv öl i min vänkrets).
-Kanske imorn, svarade jag. Eller:
-Inte ikväll.
-En annan kväll.
-Nej, jag orkar inte.
Hur som helst. Jag tänkte gå ut i eftermiddags. Fixa några grejor (bara skum skit såklart). Promenera. Släppa en brakskit inne på NK om jag kände mig uppåt. Kanske ta några bärs.
-Måste bara lägga mig på soffan lite.
-Eller, jag kanske inte orkar.
-Eller så gör jag det, kanske. Senare…
-Fan vad klockan blev mycket. Jag skiter i det. Men vad i helvete, jag behöver ju tobak.
Nu sitter jag alltså här sex timmar senare från det att jag skulle ta mig ut, i en bar och dricker en öl och tittar på två bartendrar som fipplar med sina mobiler och trycker sina trutar fulla med lösgodis.
-Nej nu slutar vi att gnälla över detta såsiga faktum. Du är ju utanför din dörr nu. Det är väl roligt Johan?
-Roligt? Vad är det för prat?

Var tvungen att lämna det där stället efter den där ölen. Ensam därinne, förutom en tjej som satt längst upp i lokalen. Bartendrarna var så uttråkade så de gäspade och visslade om vartannat. När sen den ena bartendern satte sig på en stol ifrån mig och blängde in i ölkylen med öppen mun fick jag nog och reste mig upp och gick.
Jag skulle gått upp till den där tjejen som satt där uppe i hörnet. Hon satt och skrev ner massa saker på små lappar och tittade mystiskt på mig varje gång jag vände på mig och gluttade på henne.
-Får jag slå mig ner? kunde jag frågat.
-Bara om jag får slå ner dig först, kanske hon hade svarat.
-Vad skriver du på de små lapparna?
-Att din säd smakar vitlökspulver.
Då hade jag skridit till verket…sen kanske vi hade varit ihop och firat jul ihop i något gammal skjul vid riksgränsen

Tog en promenad från Kungsportsplatsen till Valand. En promenad på tio minuter. Luvan på jackan blåste av från hodet hela tiden. Det sviniga grisregnet sprutade mig som en duschstråle i fejset. Två bloss, sen var det bara att slänga den nytända cigaretten. Jag trillade ner i en gatubrunn också förresten. Passade på att språka lite med en dude som bodde där nere. Han bjöd på schampo så det var lika bra att tvätta skalpen och vaska av pungen. Ingen att gnälla över.
Bara att kravla upp och traska vidare…
Det är det livet handlar om mellan varven.

Att vaska av det där dåliga och traska vidare…
För ty, det kommer tusend gånger åter.

Rebellen.

Har precis varit jätterebell. Skruvade loss handtaget till vardagsrumsfönstret. Satte i handtaget i hålet i balkongdörren till min avstängda balkong. Rebellyah. rebellyell!
Sen satte jag mig på min avstängda balkong och drack kaffe och rökte en cigarett. Sen kom solen och stekte sönder min glada, nuna så jag gick in igen.
Kan tänkas att den där förbjudna zonen blir en kort lycka om hyresvärden får syn på mig eller min balkongdörr som står på glänt. Har dock sett att det är två andra grannar som gjort samma sak. Rebell yell grannar!
Dessutom har de mage att höja hyr-djävvolen samtidigt som de stänger ner balkongerna. Sugaluvor! Vi borde ju fan få avdrag på hyran istället. Sköjarsamhälle!

Våren hoppade över sig själv och så kom sommarvärmen direkt. I lördags drack jag öl på uteservering i solen. Både solen och ölen arbetade på bra. Rumlig i sinnet och solbränd i fejset.
Två par i knappa 30 års-åldern satte sig vid mitt bord. De frågade faktiskt först. Istället för att vända sig ifrån mig vände de sig mot mig. Och sköjaren har ju aldrig varit omöjlig. Efter några bärs tyckte de att jag skulle följa med till Henriksberg. Det var varmt däruppe på Terassen. De bjöd på öl och sköjaren bjöd tillbaka.
De undrade varför en så trevlig och snygg kille inte hade någon kvinna. Just den frågan lät jag strö ut i vinden och rättade till mitt skägg och kammade till mitt hår. Nej, just det jag hade ju hatt på mig.

Sent bjuden hamnade jag senare på en väns 40-årsfest. Trevligt till en början, men det var någon släkting där som inte gillade mig. Jag var dålig karma för honom redan när jag klev över dörrkarmen, sa han. Han drygade sig och analyserade sönder allt jag sa. Rotade och vred på allt på något slags psykologiskt skitsätt. Sånt snack kan man inte ta hur som helst, så det blev väl lite otrevlig stämning och plötsligt tyckte födelsedagsbarnet att det inte alls var så trevligt att ha mig där längre. Man kan inte vinna jämnt…
Var dock hemma tio på morgonen igen så det var väl ändå trevligt på något vis.

Strax ska jag ner till stan och hämta min cykel. Den står på en innergård till en krog vid andra lång. Jag frågade bartendern om jag fick ställa cykeln där och det fick jag alltså. Det var i Torsdags och nu är det Måndag och strax skall jag hämta den, som jag sa.

Solen, lunchen, humöret och Tv:n.

Solen visade sig i en kvart i förmiddags. Längesen man såg den suckern. Blev alldeles till mig. Så jag skrev en dikt.

”Bruna bananer som en gång var solgula
Men jag känner en doft:
Fan! Hundbajs under min sula.”

Och nu kom molnen tillbaka igen och allt blev som vanligt.
Kom ihåg att jag blev väldigt upprymd då jag var liten och solen visade sig för första gången på länge och våren började komma.
Idag har jag lärt mig att behärska mig…

Igår käkade jag och Ed lunch. På Le Pub, yö knö! Någon slags pocherad firre med potatis och vitvinssås. Fisken smakade ingenting. Såsen smakade ingenting och potatisen var överdrivet al dente. Alltså icke genomkokt.
Ett jädra skämt kan jag säga.

Jobbar idag. Min brukare är på ett jävla humör. Kan inte säga att mitt humör blir bättre av det. Tidigare idag frågade han om jag gick ut och rökte bara för att jävlas med honom.
Nej jag går ut och röker för att rensa huvudet och fylla lungorna med giftigt skräp.
Varje gång jag har gått ut för en cigarett efter att frågan ställdes, så har jag låtit hälsa att jag skall gå ut på balkongen och jävlas lite.

Annars handlar det väldigt mycket om att komma hem efter att ha jobbat. Beundra de 40 tum till Tv-apparat som nu finnes i vardagsrummet. Förundras över dumheterna som spelas upp på screenen, ända tills man bestämmer sig för att sätta på en film.

Tre snabba från min arbetsdag

Fick höra av min brukare idag att rökning är skadligt om man har MS. Hans neurolog hade sagt det. Jag själv trodde rökning var skadligt för ALLA människor. Min brukare skrattade åt det och kontrade med att ”Det är farligt att leva, man kan dö…” På detta tog vi varsin cigarett.

När vi åkte färdtjänst idag stannade föraren på kungsportsplatsen för att plocka upp en passagerare till. När föraren kom tillbaka gav han mig ett frågande påstående. ”Inga böter?”. Antar att han undrade om det hade varit någon p-vakt i närheten. Så jag svarade honom att han kunde ge mig femhundra spänn istället när han nu hade sluppit böter. Han skrattade. Sen sa han ”Javisst, om du sen ger mig en tusenlapp så delar vi på den och tar femhundra kronor var… Det tyckte han var sköj.

Väl tillbaka hemma hos min brukare läste jag en medlemstidning om olika sjukdomar. Där var en kille som både var CP-skadad och hade fått MS. Snacka om taskigt läge. Det mest absurda i det hela var att han hette Frisk i efternamn.

Att cykla nr.2 (Poem på begäran av Andy Boy.)

Jag cyklar.
Upp för backar.
Ner för backar.
Som en dåre med
solen i mitt fejs och med
en knuten hand i fickan och med
vinden i min rygg.

Förbi gula hus och
vrålande alkisar,
kärringar med gångstavar och
glassätande män i hattar.

Förbi skitande hundar och
smackande tjackpundare,
uteservering, torg,
skuggbeklädda skogspartier och
kvinnor med
breda arslen och barnvagnar.

Mot hela stans omfamning.
Mot grönt och rött.
Mot våren, sommaren och
bättre tider.

Mot ditt blonda hår,
dina frusna händer och
dina framdrejade lår.

Jag cyklar till
benen gråter och
lungorna blöder.

Jag cyklar till
röven svider och
själen lider.

Sen sätter jag mig
på en bänk.
Flåsar och pustar ut.
En man med skev mustash
och för korta byxor
frågar efter eld och
sen efter min plånbok.
Till sist frågar han
efter min själ.
Jag tänder hans cigarett.
Jag lyckas tända hans cigg
på första
utan att lågan släcks.
Triumf
i Svedalas Windy City.

Jag tänder en egen.
Röker den, sen
har jag foten på
pedalen och
cyklar jag snart igen.

Published with Blogger-droid v1.6.8