Slemmigt svalj.

Sicket sköjeri, vad trött jag är idag. Sovit en och en halvtimme i natt. Varför söver han inte den sköjaren kanske nån tänker. Svaret är att jag inte somnade såklart. Har drabbats av slem som fastnar i svaljet. Låter konstigt och aningen otrevligt kanske. Det vägrar släppa och känslan blir att man inte kan svälja rent. Det kryper i kroppen när jag tänker på det. Ju mer man harklar sig desto värre blir det. Då går det ju naturligtvis inte att somna.

Det är vid såna här tillfällen som man blir nervös över om man håller på att bli sinnessjuk. Troligaste orsaken till symptomet tordes vara rökningen läste jag, så det kanske är dags att sluta röka snart…

Gick till slut upp. Klockan var fem på morgonen. Knäckte en öl och rökte två cigg. Gick och lade mig efter en timme. Då hade slemmet släppt. Kände tröttheten slå en knölpåk i hodet på mig. Somnade. Drömde att någon hade klippt sönder alla mina kläder. Märkte detta när jag skulle klä på mig. Satte på mig plagg efter plagg i hopp om att något plagg skulle vara helt.
Sen ringde klockan. Den var halvåtta och det var dags att gå till kneget.

En annan bieffekt när man är så här trött, som jag har berättat här innan, är att jag blir enormt lättrörd.
Min brukare tittade på filmen ”Grabben i graven bredvid” för en stund sen. Ja, jag blev alldeles rörd. ”Oh så vacker kärleken är” tänkte jag och började huttra lite grann. Snacka om att vara ute på hal is. Detta gällande en film som jag i normala fall brukar spy galla över.

Livet är fullt med överaskningar.
Trubbel som sköjeri.

Bland butchar och råttor och avsugningar.


Nyvaken. Det hör väl till saken…

Jag röker en cigg och dricker en kaffe vid frukostbordet i mitt nya smala kök i min nya lya. Jag drömde att jag fick mig en rejäl avsugning i natt. Eller om det var på tidig morgonkvist. Naturligtvis var det bara en dröm. Jag vaknade nämligen ensam i sängen. Funderar på om det var en vacker kvinna eller en hårig neandertalare som utförde jobbet. Jag hoppas på den förstnämnde.
Det bodde ett lesbiskt par här innan jag flyttade in. Den ena tjejen, ganska blyg och mjuk till sättet och hennes partner, mycket riktigt raka motsatsen. Macho och butchig. Skrattade och rörde sig som en sjörövare. Jag var nere i förrådet i källaren för att stuva in tomkartonger för några dagar sen när miss Butch plötsligt uppenbarade sig från ingenstans. Hon passade på att påpeka att det har varit problem med råttor i källaren tidigare vintrar. En fet råtta hade obekymrat suttit och tittat på henne när hon hängde tvätt i torkrummet. Med uppenbar skräck i mina ögon frågade jag om det hade varit problem med råttor den här vintern. Hon log, sen sa hon: ”Nej inte hittills. Men du kan vara lugn…” Hon pausade sig. Jag utrönte något halvsadistiskt i hennes ögonvrå. Sen sa hon: ”De kommer med all säkerhet komma tillbaka och hälsa på snart igen!” Hon bullrade igång sitt sjörövarskratt. Hon skrattade hela vägen upp från källaren och jag fick bråttom upp till min lägenhet. Nåväl, Butch och Timid har flyttat ner till första våningen.
Själv bor jag på tredje. Trippar omkring med passgång i mittt 35 kvadratiga palats. Sovandes på ett loft. Drömmer om saker som jag inte berättar för mamma.

God Jul och såna grejor.

Ska om en stund ner till mordstan, nordsatan och handla julklappar. Jag ska bara njuta av den här koppen kaffe först och den här perfekt rullade cigaretten. Det är en viss charm att göra allt i sista stund. Har alltid varit en styrka hos mig. Åtmindstonde när det kommer till julklappar (och att skicka in olika papper till olika myndigheter). ”Man måste vänta lite också” som en vän sa när vi vaknade upp dagen efter milleniumnyåret och tittade på alla ölburkar och vinflaskor som stod och låg överallt på bord och golv. ”Nu städar vi lite här” sa jag. ”Vänta lite.” sa han. ”På vad?” undrade jag. Då förklarade han medan han tände en cigg att man måste alltid vänta lite också. Sen satt vi där och tittade på misärinstallationen och väntade lite.
Har nog aldrig haft så lite julkänsla som i år. Känner mig lite kass att syrran och hennes böyfriend svettas och fixar hela julen, men samtidigt är det så de vill ha det så det är inte mycket jag kan göra. Förutom att vara tacksam. Och det är jag. Så puss på dig syrran och kram på dig Andreas.
Min mage är helt platt, ser nu ut som jag gjorde när jag var trettio, typ. Räknar dock med att dess omkrets, radie, omfång ökar när jag intar, våldtar sillsektionen på julbordet…

Nej det är dags att resa sig upp och ge sig ut i the palace of commerse.

God jul Kära vännerrrrrrrr!

Ett hål i gatan och ett i själen.


Dom gräver ett hål i gatan. Utanför syrrans köksfönster. DOM jävlarna. Sen står DOM och tittar på hålet. Sen gräver DOM igen hålet och står och tittar. Nu gick DOM på lunch.

Jag var ute och promenerade igår. I gamla nejder och på kyrkogårdar. Satt på bänkar och rökte cigaretter. Det är något visst med söndagar. Promenerande par överallt. Med eller utan barnvagnar. Jag gick och tog en kaffe på Halta Lotta. Nästan uteslutande ätande par överallt. Jag var den enda enstöringen på hela stället. Par som skrattade. Par som höll varann i handen. Par som smekte varann på organen, eller kanske inte… Par som slutat prata med varann för längesen och som delar såsen till potatisen och som delar notan. Broderligt. Systerligt. För att sedan resa sig och gå därifrån under tystnad. Tystnaden är det enda de tar med sig. Dom har delat den lika. Precis som med såsen och notan. Fuck, jag har varit där… och jag längtar inte tillbaka.

Nu är DOM jävlarna tillbaka från sin lunch. Tro det eller ej, men nu börjar DOM fan gräva upp samma hål i gatan igen. Vad har den stackars gatan gjort DOM för ont? Jag bara undrar.

Gubbar och kärringar.

För några dagar sen var det en kvinna i  55-årsåldern som bommade en cigg av mig på pizzerian där jag själv satt och rökte på uteserveringen. Hon var alkad och hennes man hade deckat över sin bärs. Hon försökte charma offret, lammköttet framför sig (det vill säga mig) med sargad kvinnlig och sexighet. När hon hade fått ciggen frågade hon om jag var norrman. Jag sa nej. Sen frågade hon om jag hade suttit i finkan. Jag berättade att jag inte hade gjort det. Då sa hon att hon hade träffat en snubbe en gång som både var norrman och som hade suttit i finkan. Hon tyckte det var skoj, så nu frågade hon alla män samma sak som hon bommade cigg av.
Hennes man vaknade plötsligt till och vrålade bort till mig och mitt bord där hon fortfarande stod och tjöta:
”Ska du ge tillbaka mig min kärring!!!”
Min pizza var färdig så jag gick in och betalade och räddades på detta vis från ett saftigt triangeldrama.

Idag på Angereds torg hörde jag två gubbar som stod och drog anekdoter för varann. Den ena berättade för den andra om en spårvagnschaufför som hade läst upp hållplatserna själv istället för den automatiska datorrösten. Inget konstigt med det. När vagnen närmar hållplatsen Domkyrkan säger chauffören: Nästa domkyrkan-babylons tempel!
Sen stod gubbarna där och guppade av garv i takt.

Föda för ett dåligt humör.

Jag blev på bedrövligt dåligt humör plötsligt. pascifisten i mig känner att jag måste slå ner någon. jag känner för att välta en elefant eller slå foten genom en brevlåda. Att jag har ont i nacken gör inte saken bättre. eller att jag gick till den där råsunkiga kineserian för att käka lunch, trots att jag svor på att aldrig gå hit igen efter sista besöket. Varför? För att de har buffe och snubbar och snubbor som äter av den hostar i salladen och snyter sig i händerna. Nu är jag dock säker. detta var sista besöket. Snubben jag såg idag hade ris och sötsursår runt HELA munnen. det såg ut som ett kinesiskt tomteskägg. han satt och harklade sig och när han hostade flög det ut riskorn ur munnen på honom som landade på heltäckningsmattan. Nu sitter jag på uteserveringen och dricker en kaffe. Kaffet är över förväntan. Jag försöker tänka på rosor, kvinnoben, en iskall öl i öknen, lejon, glittrande hav i solnedgången…. Jag tar en klunk kaffe och ett ljuvligt bloss på ciggen. Snart gosse, blir det bättre tänker jag. men det blir det inte. För i ena hörnet av korsningen står en man lutad mot en lyktstolpe. han svär och hostar och harklar sig. I andra hörnet står en hund och skiter. Ägaren visslar och går vidare och lämnar den rykande klumpen på gatan.
Snart blir det bättre tänker jag, reser mig och lämnar helvetessyltan.

Published with Blogger-droid v1.6.8