En bror och syster-dag.

Yo böy!
Det var längesen jag skrev här alltså. Skulle skrivit här igår, men jag käkade panerad ost med Emma på Tullen istället. Man gör sina prioriteringar här i livet…

Jag och syrran hade en bror och syster-dag i Lördags. Vi inledde den med Majornas bakluckeloppis. Förutom en jacka som jag hittade så var det loads of junk som man inte ville ha.
Eftersom det var utlovat vackert väder var tanken att ta några premiärbärs på uteservering. Tullen i Majorna. Jämnt och ständigt detta Tullen. Tullen på Landvetter är den enda Tull som vi inte har druckit öl på ännu…
Nog satt vi där…och frös både hode och skinka av oss. Vinden var av sådan där göteborgsk och hemtrevlig art. Svinkall.
Efteråt gick vi till Majornas krog. Där var hemtrivseln stor med stora tantgäng som käkade, beställde in helkaraffer med vin och gick ut i stora klasar och rökte.
Efter det gick vi till Café Publik och käkade. Och efter det gick vi till Kafemagasinet och drack öl. Och efter det gick vi till Tullen (Alltid Tullen) och drack öl. Och efter det gick vi till Dansken och drack öl. Fattar ni poängen? Vi drack alltså öl. Har jag glömt något ställe? Ja just det, innan Dansken gick vi till Street life och drack öl…
Här någonstans, på Dansken, tyckte vakten se sig en inbillad onykterhet hos undertecknad. Rena tramset och påhittet.
Han ville inte släppa in mig igen. Orättvist tyckte jag. Så jag blev väl lite otrevlig. Det gjorde väl inte honom trevligare. Det ökade väl inte heller på mina chanser att få komma in. Där stod vi och delade ut diverse förtret till varann.
Efter att jag hade skjutit från höften och rakt ner i min fot var det bara att promenera hem…eller till vagnen.
På det hela taget hade jag och syrran dock en fantastisk bror och syster-dag.

Söndagen var inte helt befriad från ångest. Herr Ågren satt och sjöng gäckande valser i köket…och jag låg på loftet och…andades.

Nu får det bli lugna gatan här ett tag. Stilla dagar i Göteborg. Stilla dagar på Mölndalsån.
Ska käka pizza hos morsan om en stund. Hon har redan berättat hur gott det skall bli.
Här sitter jag tålmodigt och väntar på att pizzorna skall bli färdiga. Majoriteten här inne bryr sig inte om maten. De koncentrerar sig på ölen.

Sköjeri, sköjera och det är bara roulit osv.

Jag har sovit. Alltså så ända in i saltpastillens havsorkan vad jag har sovit. Vaknade klockan tolv efter tio timmars sömn. Det har inte hänt på några veckor. Brukar annars vakna runt fem och sätter mig upp på loftet som en förvirrad tysk och tror att någon sköjar med mig. Hade smackat i mig en sömntablett igår innan jag la mig. Brukar bara ta en halv annars.
Här har ni mig nu. Lite smådegig i hodet, men hyfsat utvilad och med en blick som sätter eld på en buske. Hallå, hallå!

Att jobba heltid för mig är helt nytt. Visst fan har jag haft heltidsjobb förr, men säkert inte på över tio år. Det tar ut sin fulla rätt inom att man blir helt slaktad. Dessutom avverkar jag en heltidsvecka på fyra dagar istället för fem.
Tycker det är väldigt roligt att praktisera i datoraffären. Man får anstränga hodet med problemlösning och greja och trixa och fixa. När man går därifrån är man trött i huvudet, fast på ett skönt sätt eftersom man har använt hodet. Efter mitt vanliga jobb är hjärnan sönderskrynklad och uppbränd av alla oönskade ljud och av att göra invanda rutiner på stand by läge. Det luktar skogsbrand om mig.
Att ha arbetskamrater är också en grej som jag hade glömt bort hur det är. Här gäller det ju såklart att man inte jobbar med ett gäng mongolojder och nemesisar. Då kan det bli jobbigt. Så är som tur var inte fallet. Kan ibland märka att jag blir lite översocial av hela prylen. Trevligheten vet alltså inga gränser.

Var ute och firade chiefens 40-års dag i torsdags efter jobbet. Alltså gamle kompisen Ed som alltså numera är min chief, fast bara på arbetstid.
Han blev bjuden på bärs och gammeldansk och mat på Dansken. Praktikanten fick även bartendern att spela ”Hodet e jättelitet” med Meduza. Som födelsedagslåt. Kan ha varit den finaste födelsedagspresent jag har gett bort. I låtform. Meduza är ju inte direkt högfrekvent spelad krogen. Åtminstone inte vad jag vet.
Sen blev det brygghuset på gammalt vanligt manér. Och sen Eddie Meduza i köket. Gå och lägga sig klockan tre och gå upp tjugo över fem för att åka och jobba som en väldigt urvriden personlig assistent.

Plånboken ekar tom och höstlöven faller. En grop i gatan ser ut som ett trevligt tillhåll att vila upp sig i.

Skall hem till May ikväll. Jag ska fixa hennes dator. Får betalt i mat och bärs.

Ju mer man knullar desto mer villa man knulla. Ju mer kläder man sätter på sig ju mer kläder måste man ha på sig för att inte frysa. Om man dricker en eller två öl, vill man oftast ha fler. Följer man en serie, så kan man titta på bara ett avsnitt till. Behoven är outtömliga. Vad jag försöker säga är att ju mer man sover desto mer vill man sova. Att få smak för något. Det är bäst att man får smak för något som är bra och inte rent destruktivt…
Jag tänker därmed nu lägga mig på soffan en stund för att lätt slumra till och bort från den här fula och vackra världen.

/Bis bald, så att säga.

Helfestligt.

Sitter på balkongen. Dricker uppvärmt, sönderbränt kaffe som är ljummet. Tycker jag är gött. Man måste ju bjuda lite på sig själv också.

Fikat med siss idag. Vi var på Köttbullekällarn. Det var väldigt mogen publik där. Skulle gissa på att mediantalet var 83. Klockan var halvtvå och det dracks vin och öl. Helfestligt.

Utanför systemet kom en riktig buse med sjögång gående. Ut med näven och ett bröl i form av ”Uuuhööööö!” Det är primitiva brölet som egentligen kan betyda lite vad som helst. Rakt in på bolaget gick han. Någon minut senare, rakt ut från bolaget gick han. Tomhänt.

Siss var på Dansken igår. Bartendern gjorde tricket med servetten som ni ser på bilden nedanför. Eftersom inte jag var där och syrran saknade mig ritade bartendern mig på servetten.
-Men varför har han mössa, undrade syrran.
-Din bror har alltid mössa, sa bartendern.
Jaha? sa syrran.
Nåväl, ibland har jag mössa rättar jag.
Vidare berättade bartendern något som han fann pinsamt.
-Alltid när din bror är här kallar mig för Anders. Jag heter ju inte Anders. Jag heter Thomas. I början sa han alltid Thomas, men helt plötsligt började han kalla mig Anders. Nu har han gjort det så länge så det har blivit en grej och jag vill inte säga till honom.
Jag medger att detta är ett väldigt skumt beteende från min sida och aningen pinsamt. Ber så hemskt mycket om ursäkt.
Vi kanske ses ikväll, Thomas!

Nu måste jag kamma mitt tjocka hår. Skall hem på middag hos Emma. Jag skall dricka öl till maten. Helfestligt tycker jag.

(null)Här är jag på servett, i mössa, på Dansken. Egentligen skall man ju aldrig avslöja ett trick, därför gör jag det. Man lägger en lime under servetten. När limen sätts i rullning ser det ut som servetten svävar ovanför bardisken. Första gången jag såg det kunde jag inte för mitt liv begripa vad som pågick. I detta fall är det jag som svävar ovanför bardisken. Det kan ju ha hänt innan. Alltså jag svävat ovanför en bardisk utan lime och servett.

Att äta lunch och att inte äta middag.

Känslan över att hata sitt jobb har aldrig varit mer överhängande än nu…
Är nu tillbaka efter att ha varit sjukskriven en dryg vecka. Spenderat en timme på jobbet och känner hur mitt tålamod redan börjar svaja. Det går inte…

Käkade lunch med morsan igår. Vi tog den nya sträckan med spårvagn längs kajen och bort till Järntorget. Vagnen var sönderknullad med fölk.
Jag ville vara snäll mot en tant som klev på. Ingen reste sig från sin plats så jag gick fram och knackade henne försiktigt på axeln för att erbjuda henne min plats.
-NEEEEEJ, DU RÖR INTE MIG DIN JÄVEL, vrålade hon.
Jag suckade lite lätt. Det är så här det går när man skall vara hygglig. Morsan satt på platsen närmast där tanten hade ställt sig. Morsan satt där småförskräckt och stel i ryggen. Jag tittade mig runt i vagnen och folk log välmenande mot mig som om de sa:
”Bra försök grabben…”

Vi käkade på Hops, gamla Galliano. Pannbiff med gräddsås kokt potatis och lingon och gurken. Hela baletten. Kan tydligen inte äta sån där mat längre. Gräddiga såser. Magen sväller upp som ett svinos. Sen blir allt ganska stånkigt.

Efteråt tog vi en promenad längs andra lång. Visade morsan var jag brukar hänga.
-Dit brukar jag gå. Hit brukar jag gå. Där ligger Tullen och Dansken och Streetlife…och där ligger en porrklubb. Dit brukar jag inte gå.
-Jaha, jaha, jaha, svarade morsan.
-Hallå…tjena…hejsan svejsan.
-Det var väldigt vad du känner folk på den här gatan, sa morsan.

Kvällsmiddagen var inte lika sköj… Hade en burk Findus köttfärssås. Väl när superdishen var serverad hällde jag permesan över för att sköja till det lite. Grön och möglig permesan som luktade som en gammal militärs strumpor efter att inte tagit av sig kängorna på två veckor. Sicket nedköp.
Leverpastejmackor är ju förvisso okej också…

Imorgon ska jag gå upp hyfsat tidigt. Gå ut och leta upp något fik och käka frukost. Kolla jobb och kanske boka en enkel resa till Mongoliet.

En sträckt nacke, en tatuering och en grannes fest.

Har sträckt nacken. Gör det ibland. Smärtan fortsätter ner i vänster skulderblad och ner längs halva ryggen.
Är tröttare än din morsa och din svärmor. Sover, men vill hela tiden lägga mig ner och vila ännu mer. Kan ha med mitt superöveraktiva liv som innehåller bergsklättring, djungelexpeditioner, sprinterlöpning och kitesurfing.

Drack en kaffe på Järntorget innan.
Det satt en kille vid ett annat bord. Satt och tittade storögt på hans tatuering. Han hade täckt hela underarmen med flames. Mitt i dessa flames stod det med stora bokstäver och i skrivstil: ”Carpe diem”. Undrar om han ångrar sig. Säkert inte… Eller snarare, vad tänkte han när han gjorde den där tatueringen? Gjorde han flames första omgången och gick sen runt och funderade ut vad han skulle ha för cool text. ”Carpe diem”, det är ju skitbra!”
Han kanske är jättenöjd med sin tatuering. Då ska vi ju självklart vara glada för hans skull och inte sitta här och negga som nån sur gammelfarfar.
På den andra överarmen hade han, helt överraskande en…tribal.
Han hade en kvinna med sig också. Ser deras hem framför mig: lite shabby chubby chick tjockt sådär. Trämöbler målade i vitt. I sliten struktur. Massa texter på väggarna i hall och sovrum: ”Lycka”, ”kärlek” och förstås ”carpe diem”.
Christ, okej, allright.

Min granne ovanför mig hade fest igår. Dramat var rätt spännande att följa. Rent dialogmässigt. För varje gång jag gick ut och rökte på balkongen så hade de blivit fullare. Är ju förvisso en ganska vanlig effekt om man dricker mer och mer som även jag har råkat ut för någon gång här livet…
Speciellt en snubbe blev mest packad och hamnade i upprepningsfasen och oförmågan att bli klar med sin berättelse. Den verkade aldrig ta slut och handlade om någon thaiboxningsfight han hade deltagit i. Någon timme senare hördes enorma smärtvrål uppblandat med orden ”Sluta…aaooaaa min tåååå.”. Han fortsatte och skrika och skrika i smärta säkert i en halvtimme. Av vrålen att döma lät det mer som han hade blivit skjuten i benet eller knivskuren i stjärten.
Plötsligt och lite senare, när jag satt ute på balkongen och åt en ostmacka hördes en stor suck följt av ordet ”fan!” Antar att det var min granne som var något nyktrare.
Den fulle snubben brakade också ut på balkongen. Han fick sig en avhyvling.
”Fan nu har du spytt ner hela balkongen. Det här får du fan torka upp!”
Jag såg ett regn framför mig av spyor som skulle rasa förbi mitt balkongräcke. Jag flyttade in min stol mot väggen.
Spyregnet uteblev. Sen hörde jag min granne pusta och stånka och svära medan han uppgivet torkade upp spyan.
Sen började skriken plötsligt om och pågick säkert i en halvtimme till.
Jag bryr mig inte om folk har fest, vilket dessutom nästan aldrig händer i mitt kvarter. Tycker det är trevligt. Men att bara vråla rakt ut i vånda verkar inget annat än sinnesrubbat.
Jag tänkte att nu promenerar jag fan upp i mina pyjamasbyxor och frågar vad fan som försiggår.
Just då hörde jag en specifik mening uttalas:
”Eyh! Nu drar vi ner till Avenyn!”
Jag var bara tvungen att se spektaklet när jag hörde hur porten till trapphuset öppnades. Två av snubbarna småvinglade ut lite. Den tredje killen drullade ut med ordentlig sjögång. Åt sidorna och mot och med vågorna. Att småtrilla framåt och stanna upp igen för att inte förlora tyngdlagen.
Kan tänka mig att min granne har hälsat ganska lågmält om han nu mött nån annan granne i trappen idag. Något jag själv gjort några gånger. Speciellt efter min 40-årsfest. Ett diskret kort hej, ett bortvänt huvud helt utan ögonkontakt.

En bärs på Dansken nu.
Om jag hade haft en tatuering hade jag kanske haft en liten duva på insidan av kinden. Eller en bärfis på öronsnibben.

Hoppsan det var ju dumt, säger hälsoexperten Johan.

Hälsoexperten Johan får nog ta tillbaka lite av gårdagens kloka ord nu.
Hittade jag mina träningskor? Nej, det gjorde jag inte eftersom jag inte gick upp på vinden. Tog jag hissen upp? Nej, det gjorde jag inte heller…
Gick ner till stan för att träffa Emma istället. Vi skulle promenera och inte synda i alkoholens tecken. Emma hade fått plötsligt magont och stannade hemma och kved så jag gick och drack kaffe själv. När jag tröttnat på detta tog jag en promenad på Andra lång för att…EN öl kan jag ju alltid ta, tänkte jag.
Det var helt överbefolkat överallt. Hade glömt att det var helgdag dagen efter. Alltså idag. Satte mig på Tullens uteservering. I påhittat solsken. Det pågick någon filminspelning på galleriet mitt emot. Filmfolk överallt.
Snart kom Ed och Suz promenerande. De tyckte vi skulle gå till Queens head men jag hade öl kvar. Och blev kvar. Sen gick jag över till Dansken. Visste nämligen hur det annars skulle gå med kombinationen sällskap och öl.
Precis när jag druckit upp min öl och skulle gå kom Suz promenerande igen. Ed hade gått hem.
På något väldigt raffinerat sätt i kombination med mitt näst intill obefintliga ölmotstånd lyckades hon beställa in tre öl under kvällens gång. Pang! Pang! Pang! sa det, så stod där en ny öl igen. Drack fem bärs sammanlagt och avslutade kvällen med att gå och äta en Big Mac på Donald-jäveln. Tog ingen sömntablett och blev pigg av öl och sockrad mat, så lyckades bara sova i tre timmar.
Idag har jag varit enormt sugen på en flottig pizza och Coca cola, men jag har stått emot.
Hellre smal och olycklig, än fet och lycklig som Emma säger. Skrik när du brinner säger jag.
Idag har ångest, leda och massa andra känslospektran spridit ut sig som giftig rök och dimma. Huller om buller. Om vartannat.

Någonstans mellan gnistregn och fosterställning.

Jag sitter på språkcaféet och dricker en kaffe. Solen gick i moln precis när jag satte mig och nu gick alla och jag hela uteserveringen för mig själv. Antar att man ser smått löjlig ut när man sitter som enda person på en uteservering. Speciellt om det är grått ute och man har en cigg i näven.
Fast jag tycker ju klungan med segwayåkare ser omåttligt töntiga ut när de kommer rullande ner för gatan, så det jämnar ut sig. Speciellt när ledaren för hela sällskapet vrålar: Och så håller vi ihop gruppen!
Där kom den hårda, kalla vinden. Och där kom regnet. En promenad. Gatorna känns utnötta.
Nu sitter jag på Dansken istället. Solen lyser genom regnet som faller där ute. Gnistregn

Skrev en dikt i helgen. Jag hittade för tillfället tillbaka till språket. Blev nöjd. Den handlade om kärlek såklart och är alldeles för privat för att hamna här på bloggen.
Dagboksanteckningarna fylls på dagligen. Svårast är nog att skriva här just nu. Kan egentligen säga att jag skriver två bloggar nu. En opublicerad och en publicerad. Eller en logg och en blogg.

Fick kramp i vänsterfoten tidigare idag. Brukar uppkomma om man har druckit för lite vatten. Jag började dricka massa vatten medan jag var tvungen att dansa runt i någon slags ofrivillig afrikansk regndans samtidigt som jag stampade foten hårt i golvet och skrek massa vackra könsord och svorddomar. Till slut släppte det. Bara krampen i huvudet är kvar…

Är sjukt sugen på att bli redlös, plakat, tokfull, smällfull, pangfull. Och ändå inte. Tror jag har varit ordentligt full en enda gång under hela april.
Somnade på soffan när jag kom hem.
Ångesten var enormt svårartad dagen efter. Som om jag hade hittat på något oförlåtlig dagen innan, vilket jag inte hade gjort.
Jag hade kunnat stå och stirrat ner i ett tomt corn flakes-paket i flera timmar. Gömt mig i städskåpet eller lagt mig i fosterställning under vardagsrumsbordet eller gjort en halspassande ögla av duschslangen.
Istället tog jag en lång promenad i snabbt tempo och tänkte ”Där är en vägg. Den springer jag in i allt vad jag orkar och stångar huvudet i.” Gjorde inte det heller. Fortsatte bara att promenera.

Bartendern här är en sköjig prick. När folk kommer fram till baren och säger att de ska ha en öl till svarar han: ”Jaså, ska du ha det? Det tycker jag var roligt!”
Ibland när han har varit ute med någon beställning i lokalen spring-hoppar han tillbaka till baren. Ibland står även och hoppar i baren.
Nu hoppar han igen!

IMG_0538.JPGTypisk svensk hos typisk dansk. Två öl. Nu går jag hem…

En promenad och ett kärleksfullt samtal.

Tog en tokpromenad igår. Genom Johanneberg och Chalmers. Förbi Sahlgrenska. Ner till Linnéplatsen. Upp för Sofiagatan och sen hela Vegagatan ner till Andra lång. Målet var att köpa tobak. När jag kom fram var affären stängd.
Jag gick och satte mig på Holy Molys uteservering. Det var nån trubadur där inne som sjöng om Arkansas. Den unga tiggarkvinnan som brukar gå fram och tillbaka på Andra lång kom fram och frågade mig om pengar. Som vanligt hade jag inga på mig. Hon fick några cigaretter istället.
Plötsligt blev det kallt. Jag sänkte ölen och promenerade bort till Dansken. Halvfullt. Mörkt. Jag satte mig vid ett bord för två. Tittade ut på gatan och in i en lägenhet. De lagade mat därinne. En hon och en han.
Det brakade plötsligt in en familj på fem personer på Dansken. Det gick att se väldigt tydligt på deras ansiktsdrag att de var en familj. Dessutom hade alla fem glasögon och samma smått överviktiga kroppsform. En av kvinnorna gick runt barfota inne på krogen. Gick in på dass och gick ut på gatan och rökte barfota. Fräscht.
Drack en bärs till. Sen gick jag hem. Kom hem klockan tio och somnade på soffan.

Knegar idag. Känner mig slaktad. Utmattad. Är nog ingen bra personlig assistent för tillfället. Lättirriterad, disträ, förvirrad. Inte här.

Går förbi ett dagis på väg till jobbet. I förmiddags satt det två ungar i fem-års åldern i gräset och hade ett kärleksfullt samtal med varandra. Det lät så här:

-Jag älskar dig!
-Jag älskar dig!
-Ja, men då älskar jag dig mer!
-Ja, fast då älskar jag dig mest!

Barn verkar ha ett ganska okomplicerat förhållande till de där tre orden. Tyngden i orden har inte satt sig i deras små hjärnor ännu. Blir ändå fint på något vis.
Kan inte minnas att mina föräldrar har sagt det till mig en enda gång under hela min uppväxt. Kanske jag minns fel. Känns förvisso ganska typiskt för min föräldrargeneration.
Syrran och jag brukar bryta in med de orden då och då till varandra. När vi känner oss kärleksfulla, efter en sådär 10-12 öl.
-Brorsan!!! Jag älskar dig!
-Jaaa, jag älskar dig med siss!
Vi kanske vänder en trend som pågått i generation efter generation.