Internationella sjukdomssöndagen.

Tar en söndagsbärs på Publik. Hela den här dagen har varit ett spadtag i frusen jord.
Vid ett av borden pratas det om tvångsbeteenden och i baren pratar de om demens. Själv dementerar jag mitt tvångsbeteende att ta en bärs till.
Det hela kan beskrivas som muntert värre.
De spelar Nick Drake här inne. Söndagen då det bara spelas musik av döda människor.

Snön kom. Vitt och fint. Den enda ansträngning jag tog mig för igår var att gå och köpa en pizza. Jag pulsade mig fram i snön i uppförsbacken på väg hem. Sen var lungorna helt rensade. På skräp. Och luft.
Nu spöregnar det ute. Inch by inch, så försvinner snön och mörkret är här igen.

Det börjar kännas överskattas att leva ensam igen. Gå och lägga sig ensam. Vakna allena. Plöja runt utan att någon ifrågasätter ens invanda rutiner. Att dela ens egna tankar med sig själv. Att bara distraheras av sig själv och tänka för mycket.

Nej, alltså. Nu satte sig två donnor bordet bredvid. Den ena har nu haft en lång utläggning om depression. Den andra har nu kort efter en utläggning om ett virus som slog ut hela hennes kropp. Hon är nu på bättringsvägen.
Jag måste härifrån innan jag drar ner kalsongerna på Jesus eller börjar gråta.
Och där gick jag…

Allright, en sista bärs på Dansken innan jag går hem. Oh, nya väggar och kanske inte fullt lika mycket prat om sjukdomar.
Där fick jag min öl. God faktiskt. Kanske stannar på en till. Men vad hör jag för ord?
”Cancer?”
Jaaa, man skulle kunna tro att jag sitter här och hittar på. Det gör jag inte.
Nej, nu hörde jag det igen. Har jag missat något? Är det internationella sjukdomssöndagen? Finns det en sån?
Det finns ju kanelbulledagen och black friday, så det borde ju inte vara något konstigt.

Själv känner jag mig okristet låg. Som om någon har smetat in tartarsås i mitt skägg eller förgäves försöker lyfta upp mig. I öronsnibbarna.

Sedlar och mynt.

Kom promenerande på andra lång igår kväll med chiefen. Och där låg den. På gatan. Praktikanten hittade sig en pengasedel. En femhundralapp!
Jag plockade nervöst upp den och tittade mig omkring. Inget practical joke. Inte någon tandlös buse som kom springande bakifrån med yxan i högsta hugg vrålandes:
”Hit med min femhundring din jävel!!!”
”Nu går vi till dansken”, sa jag till Ed.
Hur ofta händer det? Att man går till dansken? Nej, jag menar att man hittar en femhundralapp. Låt mig tänka efter…det har aldrig hänt.

Däremot hittade jag och ”sopan” som jag delade den blåmålade källaren med 285 kronor en gång. De låg i en prydlig hög i närheten av Vasaplatsen. Tajmingen kunde varit sämre. Vi var bägge sura och sen länge panka och ölsugna. Vi gick genast med uppiffat humör till närmsta krog.

Hittade även en tjuga en gång. Den låg nerpressad i ett spårvagnsspår vid brunnsparken. Den var nästan helt svart av smuts, men jag betalade med den utan att skämmas, eftersom jag föddes utan skam i kroppen. Skammen kom med åren. Nej nu vet jag inte vad jag säger.

Sen var det en period när man kunde hitta enkronor lite här och var. Fölk verkade inte bemöda sig med att plocka upp dem. Sån var inte Johan. Jag plockade upp alla mynt jag såg. Mynten la jag i en burk. När jag hade tillräckligt många köpte jag en Ferrari som jag senare sålde på blocket för 55 kronor. Bara växelspaken saknades. Annars var den röd och finer. Fan nu ljuger jag ju igen.

Kontentan eller sensmoralen eller dubbelmoralen i detta inlägg är alltså denna: Gå och var butter så ofta du orkar och titta ner i gatan. Ty då finner du pengar!

Helfestligt.

Sitter på balkongen. Dricker uppvärmt, sönderbränt kaffe som är ljummet. Tycker jag är gött. Man måste ju bjuda lite på sig själv också.

Fikat med siss idag. Vi var på Köttbullekällarn. Det var väldigt mogen publik där. Skulle gissa på att mediantalet var 83. Klockan var halvtvå och det dracks vin och öl. Helfestligt.

Utanför systemet kom en riktig buse med sjögång gående. Ut med näven och ett bröl i form av ”Uuuhööööö!” Det är primitiva brölet som egentligen kan betyda lite vad som helst. Rakt in på bolaget gick han. Någon minut senare, rakt ut från bolaget gick han. Tomhänt.

Siss var på Dansken igår. Bartendern gjorde tricket med servetten som ni ser på bilden nedanför. Eftersom inte jag var där och syrran saknade mig ritade bartendern mig på servetten.
-Men varför har han mössa, undrade syrran.
-Din bror har alltid mössa, sa bartendern.
Jaha? sa syrran.
Nåväl, ibland har jag mössa rättar jag.
Vidare berättade bartendern något som han fann pinsamt.
-Alltid när din bror är här kallar mig för Anders. Jag heter ju inte Anders. Jag heter Thomas. I början sa han alltid Thomas, men helt plötsligt började han kalla mig Anders. Nu har han gjort det så länge så det har blivit en grej och jag vill inte säga till honom.
Jag medger att detta är ett väldigt skumt beteende från min sida och aningen pinsamt. Ber så hemskt mycket om ursäkt.
Vi kanske ses ikväll, Thomas!

Nu måste jag kamma mitt tjocka hår. Skall hem på middag hos Emma. Jag skall dricka öl till maten. Helfestligt tycker jag.

(null)Här är jag på servett, i mössa, på Dansken. Egentligen skall man ju aldrig avslöja ett trick, därför gör jag det. Man lägger en lime under servetten. När limen sätts i rullning ser det ut som servetten svävar ovanför bardisken. Första gången jag såg det kunde jag inte för mitt liv begripa vad som pågick. I detta fall är det jag som svävar ovanför bardisken. Det kan ju ha hänt innan. Alltså jag svävat ovanför en bardisk utan lime och servett.

En sträckt nacke, en tatuering och en grannes fest.

Har sträckt nacken. Gör det ibland. Smärtan fortsätter ner i vänster skulderblad och ner längs halva ryggen.
Är tröttare än din morsa och din svärmor. Sover, men vill hela tiden lägga mig ner och vila ännu mer. Kan ha med mitt superöveraktiva liv som innehåller bergsklättring, djungelexpeditioner, sprinterlöpning och kitesurfing.

Drack en kaffe på Järntorget innan.
Det satt en kille vid ett annat bord. Satt och tittade storögt på hans tatuering. Han hade täckt hela underarmen med flames. Mitt i dessa flames stod det med stora bokstäver och i skrivstil: ”Carpe diem”. Undrar om han ångrar sig. Säkert inte… Eller snarare, vad tänkte han när han gjorde den där tatueringen? Gjorde han flames första omgången och gick sen runt och funderade ut vad han skulle ha för cool text. ”Carpe diem”, det är ju skitbra!”
Han kanske är jättenöjd med sin tatuering. Då ska vi ju självklart vara glada för hans skull och inte sitta här och negga som nån sur gammelfarfar.
På den andra överarmen hade han, helt överraskande en…tribal.
Han hade en kvinna med sig också. Ser deras hem framför mig: lite shabby chubby chick tjockt sådär. Trämöbler målade i vitt. I sliten struktur. Massa texter på väggarna i hall och sovrum: ”Lycka”, ”kärlek” och förstås ”carpe diem”.
Christ, okej, allright.

Min granne ovanför mig hade fest igår. Dramat var rätt spännande att följa. Rent dialogmässigt. För varje gång jag gick ut och rökte på balkongen så hade de blivit fullare. Är ju förvisso en ganska vanlig effekt om man dricker mer och mer som även jag har råkat ut för någon gång här livet…
Speciellt en snubbe blev mest packad och hamnade i upprepningsfasen och oförmågan att bli klar med sin berättelse. Den verkade aldrig ta slut och handlade om någon thaiboxningsfight han hade deltagit i. Någon timme senare hördes enorma smärtvrål uppblandat med orden ”Sluta…aaooaaa min tåååå.”. Han fortsatte och skrika och skrika i smärta säkert i en halvtimme. Av vrålen att döma lät det mer som han hade blivit skjuten i benet eller knivskuren i stjärten.
Plötsligt och lite senare, när jag satt ute på balkongen och åt en ostmacka hördes en stor suck följt av ordet ”fan!” Antar att det var min granne som var något nyktrare.
Den fulle snubben brakade också ut på balkongen. Han fick sig en avhyvling.
”Fan nu har du spytt ner hela balkongen. Det här får du fan torka upp!”
Jag såg ett regn framför mig av spyor som skulle rasa förbi mitt balkongräcke. Jag flyttade in min stol mot väggen.
Spyregnet uteblev. Sen hörde jag min granne pusta och stånka och svära medan han uppgivet torkade upp spyan.
Sen började skriken plötsligt om och pågick säkert i en halvtimme till.
Jag bryr mig inte om folk har fest, vilket dessutom nästan aldrig händer i mitt kvarter. Tycker det är trevligt. Men att bara vråla rakt ut i vånda verkar inget annat än sinnesrubbat.
Jag tänkte att nu promenerar jag fan upp i mina pyjamasbyxor och frågar vad fan som försiggår.
Just då hörde jag en specifik mening uttalas:
”Eyh! Nu drar vi ner till Avenyn!”
Jag var bara tvungen att se spektaklet när jag hörde hur porten till trapphuset öppnades. Två av snubbarna småvinglade ut lite. Den tredje killen drullade ut med ordentlig sjögång. Åt sidorna och mot och med vågorna. Att småtrilla framåt och stanna upp igen för att inte förlora tyngdlagen.
Kan tänka mig att min granne har hälsat ganska lågmält om han nu mött nån annan granne i trappen idag. Något jag själv gjort några gånger. Speciellt efter min 40-årsfest. Ett diskret kort hej, ett bortvänt huvud helt utan ögonkontakt.

En bärs på Dansken nu.
Om jag hade haft en tatuering hade jag kanske haft en liten duva på insidan av kinden. Eller en bärfis på öronsnibben.

Hoppsan det var ju dumt, säger hälsoexperten Johan.

Hälsoexperten Johan får nog ta tillbaka lite av gårdagens kloka ord nu.
Hittade jag mina träningskor? Nej, det gjorde jag inte eftersom jag inte gick upp på vinden. Tog jag hissen upp? Nej, det gjorde jag inte heller…
Gick ner till stan för att träffa Emma istället. Vi skulle promenera och inte synda i alkoholens tecken. Emma hade fått plötsligt magont och stannade hemma och kved så jag gick och drack kaffe själv. När jag tröttnat på detta tog jag en promenad på Andra lång för att…EN öl kan jag ju alltid ta, tänkte jag.
Det var helt överbefolkat överallt. Hade glömt att det var helgdag dagen efter. Alltså idag. Satte mig på Tullens uteservering. I påhittat solsken. Det pågick någon filminspelning på galleriet mitt emot. Filmfolk överallt.
Snart kom Ed och Suz promenerande. De tyckte vi skulle gå till Queens head men jag hade öl kvar. Och blev kvar. Sen gick jag över till Dansken. Visste nämligen hur det annars skulle gå med kombinationen sällskap och öl.
Precis när jag druckit upp min öl och skulle gå kom Suz promenerande igen. Ed hade gått hem.
På något väldigt raffinerat sätt i kombination med mitt näst intill obefintliga ölmotstånd lyckades hon beställa in tre öl under kvällens gång. Pang! Pang! Pang! sa det, så stod där en ny öl igen. Drack fem bärs sammanlagt och avslutade kvällen med att gå och äta en Big Mac på Donald-jäveln. Tog ingen sömntablett och blev pigg av öl och sockrad mat, så lyckades bara sova i tre timmar.
Idag har jag varit enormt sugen på en flottig pizza och Coca cola, men jag har stått emot.
Hellre smal och olycklig, än fet och lycklig som Emma säger. Skrik när du brinner säger jag.
Idag har ångest, leda och massa andra känslospektran spridit ut sig som giftig rök och dimma. Huller om buller. Om vartannat.

Någonstans mellan gnistregn och fosterställning.

Jag sitter på språkcaféet och dricker en kaffe. Solen gick i moln precis när jag satte mig och nu gick alla och jag hela uteserveringen för mig själv. Antar att man ser smått löjlig ut när man sitter som enda person på en uteservering. Speciellt om det är grått ute och man har en cigg i näven.
Fast jag tycker ju klungan med segwayåkare ser omåttligt töntiga ut när de kommer rullande ner för gatan, så det jämnar ut sig. Speciellt när ledaren för hela sällskapet vrålar: Och så håller vi ihop gruppen!
Där kom den hårda, kalla vinden. Och där kom regnet. En promenad. Gatorna känns utnötta.
Nu sitter jag på Dansken istället. Solen lyser genom regnet som faller där ute. Gnistregn

Skrev en dikt i helgen. Jag hittade för tillfället tillbaka till språket. Blev nöjd. Den handlade om kärlek såklart och är alldeles för privat för att hamna här på bloggen.
Dagboksanteckningarna fylls på dagligen. Svårast är nog att skriva här just nu. Kan egentligen säga att jag skriver två bloggar nu. En opublicerad och en publicerad. Eller en logg och en blogg.

Fick kramp i vänsterfoten tidigare idag. Brukar uppkomma om man har druckit för lite vatten. Jag började dricka massa vatten medan jag var tvungen att dansa runt i någon slags ofrivillig afrikansk regndans samtidigt som jag stampade foten hårt i golvet och skrek massa vackra könsord och svorddomar. Till slut släppte det. Bara krampen i huvudet är kvar…

Är sjukt sugen på att bli redlös, plakat, tokfull, smällfull, pangfull. Och ändå inte. Tror jag har varit ordentligt full en enda gång under hela april.
Somnade på soffan när jag kom hem.
Ångesten var enormt svårartad dagen efter. Som om jag hade hittat på något oförlåtlig dagen innan, vilket jag inte hade gjort.
Jag hade kunnat stå och stirrat ner i ett tomt corn flakes-paket i flera timmar. Gömt mig i städskåpet eller lagt mig i fosterställning under vardagsrumsbordet eller gjort en halspassande ögla av duschslangen.
Istället tog jag en lång promenad i snabbt tempo och tänkte ”Där är en vägg. Den springer jag in i allt vad jag orkar och stångar huvudet i.” Gjorde inte det heller. Fortsatte bara att promenera.

Bartendern här är en sköjig prick. När folk kommer fram till baren och säger att de ska ha en öl till svarar han: ”Jaså, ska du ha det? Det tycker jag var roligt!”
Ibland när han har varit ute med någon beställning i lokalen spring-hoppar han tillbaka till baren. Ibland står även och hoppar i baren.
Nu hoppar han igen!

IMG_0538.JPGTypisk svensk hos typisk dansk. Två öl. Nu går jag hem…

Sprit, kebab och köttbullar.

Har fått en vagel i ögats underkant och en finne på näsan. Bägge blämmorna förskönar mitt yttre avsevärt.

Det är filmfestivalen igen. Har ännu inte gått på en enda film i år heller, trots att det är Japanskt filmtema i år. Jag är ju väldigt förtjust i japansk film.
Däremot var jag och May ute och sköjade i krokarna runt Järntorget och andra lång. Vi var på Folk som ligger i anslutning till Folkteatern och biograf Draken. Förväntade mig att minst få se Tom Cruise eller Loffe Carlsson, men vi trängdes bara med massa glosögda cineaster.
Sen blev det hela paketet. Notting hill, Dansken, Streetlife och Jerntorgets brygghus. Bärs, Gammeldansk, Gin o Tonic och Irish Coffee. Herre gudars så trevligt det blev.

Vaknade vid lunch dagen efter. Helt glosögd. Tog en promenad i stan för att skaka av mig gårdagens sköjeri. Försökte promenera ligger förvisso närmare sanningen. Inte en enda gata där jag gick var sandad. Folk dansade runt som fylletrattar på de hala gatorna.
Stannade till på en pizzeria. Åt kebabpizza för första gången på länge. Kebabköttet var blött. Inte saftigt, utan just blött och hade en konstig eftersmak. Påminde väldigt mycket om pulled pork. Har ätit pulled pork två gånger och det har varit jätteäckligt bägge gångerna. Antagligen gillar jag inte pulled pork.

I övrigt har jag käkat köttbullar tre dagar i rad. Varför vet jag inte riktigt. Köttbullar med makaroner, köttbullar med pommes, köttbullar med potatismos. Köttbullar hit och dit. Köttbullar i lass. Köttbullar med brunsås och glass.

Gick ut och rökte för en stund sen. På jobbet. Uppe i skyn seglade ett par hundra fåglar i grupp runt. I cirklar. Mycket mäktig syn. Efter några minuter bröt sig en tredjedel av fåglarna loss sig från den övriga gruppen och flög iväg och försvann. Efter en stund gjorde en tredjedel till av fåglarna likadant och flög iväg i motsatt. De återstående pippisarna cirkulerade ett tag till innan himlen var tom på fåglar.
Varför gör ni så pippijävlar?

Slutar om en dryg timme. Helt köttad i hodet. Säger därmed ajöken

IMG_0430.JPG
Irish Coffee och Gin o Tonic och Gin o Tonic och Irish Coffee

Bläng-ögda vakter och andra sköjare.

Så var julhelgen över. Haft så trevligt och sköj så jag har glömt att skriva här. Två, tre ögonblinkningar och helgen var över. Ofattbart hur fort tiden går. När jag var liten gick tiden långsamt när jag hade tråkigt. Nu går tiden fort, hela tiden, oavsett.

Snön är här. Äntligen. Det blir ljusare så. Kylan är här. Det blir kallare så. Nio minus i morse. Frost i skägget. Mustaschen tinade av min andning. Det droppade ner på cigaretten jag försökte röka.
Inne i lägenheten är det kallt som i ett kylskåp. Elementen står på fullt blås. Det verkar inte hjälpa.

Gick ut och skojade med min syster på annandagen. Som avslutning på natten gick vi till det ganska nyöppnade Trappan i Folkets hus på Järntorget. Det gamla stället Trappan låg upp för en trappa. Det nya Trappan ligger nedanför den trappa som man gick upp för, för att komma till gamla Trappan, jaaaa… Konstigt att kalla ett ställe för Trappan när man inte går upp för en trappa.
Nåväl. Det blev en kort visit. Syrran råkade spilla ut min öl. Detta uppmärksammades av en sur och blängande vakt och syrran åkte ut. Jag gick ut och rökte och fick inte komma in igen. Samma bläng-ögda vakt. Då hade jag plötsligt druckit för mycket, trots att jag inte hunnit ta en klunk av min utspillda öl. Med mitt lagom utspädda förakt mot vakter blev jag lite smått förgrymmad.
Efter en stund sa han att han inte hade lust att diskutera mer med mig. Han gick in och stängde dörren. Jag slet väl upp dörren igen…sa till honom att gå hem och läsa Äcklet av Sartre. För säkerhets skull informerade jag honom att Äcklet är en bok och Sartre en författare. Jag utgick nämligen från att vakten var tom i hodet. Det såg ut så när man tittade in i hans tomma, blängande ögon.

Hade Putte på besök i Lördags. Tog tag i en försenad julstädning. Dammade och putsade lägenheten som en tok. Dammsög varenda liten vrå.
Vi gick och käkade panerad ost. Blev helt över-ostiga. Det satt ett par bredvid vårt bord. Det dammade av tråkeri när man lyssnade på deras samtal.
Först berättade han för henne:
-Om jag är sjuk en halv dag, så har jag en ändå en karensdag.
Han fortsatte med att redogöra alla regler som gällde när han tog semester.
Jag gick ut och rökte. När jag kom tillbaka var han fortfarande igång.
-När jag går och handlar på Willys betalar jag med kontanter. Om jag inte har kontanter betalar jag med kort.
Hans hälft satt och glodde på sitt halvt uppdruckna vinglas.
Vi gick till Hops. Gamla Galliano. Drack bärs som hade svårt att tränga genom osttäcket.
Det stod en man och pissade på gatan nedanför vårat fönster. Efteråt ställde han sig och blängde på oss genom fönstret. Han såg arg ut och gjorde konstiga tecken innan han gick vidare.
Sen gick vi till Dansken. Fick i oss några bärs till. Blev kvar till stängningsdags.
Vid bordet bredvid satt en väldigt ung och entusiastisk grabb och pratade hål i huvet på sitt sällskap. Han pratade väldigt högt och energiskt. Så fort någon lämnade bordet naglade han sig fast i nästa offer. Han blev allt fullare och mer högljudd. När han skulle resa sig från bordet verkade han snubbla till. I nästa sekund låg han med armar och haka på vårt bord. Naturligtvis lyckades den lille jäveln slå ut min nyköpta öl. Och naturligtvis över mig. Byxor och jacka dyngblöta. Han bad om ursäkt ungefär trettiofem gånger. Jag bad honom bara att avlägsna sig. Kvickt. Efter en stund kom han tillbaka med fyrtio spänn. Jag frågade honom om det var ett bidrag till kemtvätten.

Burger king, taxi hem, sova.

Söndag morgon:
-Det här var ju inte så roligt, säger Putte.
-Nej, svarar jag. Det var roligare igår…