De forna dagarnas kaffedrickande.

Sitter och dricker en kaffe på en uteservering. Språkcaféet. Det är nog första gången i år tänker jag.
Kom även att tänka på hur mycket kaffe jag drack ute på fik när jag var i tjugo årsåldern. Skriva dikter och dricka kaffe på fik. Och röka. Och vara svårmodig. Sex koppar kaffe och tio-femton cigg. Vilken kroppslig misshandel. Alldeles nervös efter allt koffein och nikotin. Tarmarna dallrade. Händerna darrade. Man var rädd att man skulle se spöken på bussen. I dikterna gick det att utröna att jag inte mådde något vidare.
Vänner och folk i allmänhet satt i stora sällskap och drack kaffe i timmar och babblade mängder med skit. Just det där hade jag väldigt svårt att klara av. Det kröp i min kropp. Jag klarade max en halvtimme. Det hela kändes som en väldig slöseri med tid.
Det ligger ett gym mitt emot den här uteserveringen. Jag tittar på en tjej i gymmets fönster. Hon kickar och slår på en boxningssäck. Hon verkar sparka och slå vanvettet ur kropp och hode. Bakom mig sitter en kvinna och pratar på helt extremt stockholmska. Måsjävlarna kretsar runt och brölar högt uppe i skyn.
Det känns som det kan börja regna snart. En helt vanlig dag i Göteborg. Kanske dags att lyfta på den snart fyrtiotvååriga röven och promenera vidare.