Den ena mardrömmen värre än den andra.

Drömt en massa märklig skit den sista tiden.
Inatt drömde jag till exempel att jag var ett billigt urverk från Kina och när jag somande om drömde jag att min bästa kompis var en packåsna.
Den ena drömmen kanske bottnade sig i att jag håller på med ett urverk som gäckar mig när det gäller att ställa in tidshållningen. Urverket är dock inte kinesiskt. Den andra drömmen kanske handlade om att jag inte har så mycket vänner kvar i stan…

Drömde två riktiga mardrömmar tidigare i veckan.
I den ena stod jag och meckade med min bil, en orange Volvo 240 från 70-talet, på en äng i närheten av Liseberg. Finns ungefär lika mycket äng där som att jag äger en orange 240. Hade med mig en för mig okänd donna i tuperat, blont hår iklädd någon slags leopardfärgad jumpsuit. Hon stod lutad mot bilen och rökte och frågade om jag trodde jag var en stjärna på motorer och bilar. Till slut satte vi oss båda i bilen och kedjerökte och bara satt där och höll käften. Då dök det upp ett gäng med kids bakom en husknut med alla möjliga skjutvapen. De såg ut som ett bortglömt gäng från Warriors-filmen med pannband och hockeyfrillor. Kulorna ven mot bilen. Jag sa till kvinnan att huka sig medan jag försökte starta bilen, men hon var redan död. När jag till slut fick igång skrället stod en av kidsen vid passagerarsidans fönster. Han spände hanen på sin tuffa pistol. Jag tittade in i pistolmynningen. Den jäveln log där bakom med en rad gaddar som fortfarande innehöll mjölktänder. När han tryckte på avtryckaren kom knallen och jag vaknade.

Upp och byta dyvåt t-shirt och hurra över att jag fortfarande var vid liv. Tog en stund att somna om igen…

I nästa dröm så kom jag hem till min lya. När jag klev in i vardagsrummet satt massa folk och drack öl och tårta. Folk som jag kände. Folk som jag inte kände. De var överallt och ingenstans. Jag stod mest och tittade på dem. Sen lade jag märke till ett stort uppgnagt hål i väggen. Det var kolsvart där i. Sen lade jag märke till att botten till loftet också hade ett liknande hål. Överallt dök mindre och större svarta fläckar upp som rörde sig i vågiga mönster. Någon sa att jag hade råkat ut för termiter. Jag vinklade upp en tavla på väggen. Där klättrade de runt på varandra i tusental. Överallt uppenbarade sig högar av dessa insekter och hålen blev bara fler och fler. Har termiter vingar, tänkte jag, för de såg ut som flygmyror. Huvudbryet var stor medan de andra fortsatte att mumsa i sig tårta och inte brydde sig. När sen de små vingbeklädda asen började gnaga sig i mina tår vaknade jag.

Solen hade gått upp när jag vaknade denna gång. Lika svettig igen. Inga ölburkar och tårtfat någonstans. Inga svarta hål i väggarna och mina tår fanns kvar.
Hurrandet över att vara vid liv uteblev dock denna gång. Det får ju finnas gränser gällande vad man drömmer för jädrans dårskap.

Tvättråd och lite snick snack om bloggen (Eggande titel på rubrik, nu blev jag i extas!).

Ojdå, bröt mitt nyårslöfte att skriva här varje dag. Och nu har det gått tre dagar sen jag skrev här, sicken lufferstajl.

Tvättat idag. Spänningen var olidlig hela tiden.
Kommer den här tröjan bli ren? Kommer den här kalsongen bli torr?
Funderade på att svepa in mig i ett lakan och rulla ihop mig och hoppa in i tvättmaskinen för att känna hur det känns att vara tvätt.
Har snart även följt tvättrådet att inte tvätta mina svarta byxor på ett halvår. Sicket filth.
Det är rätt illa det där. Att jeansföretaget inte bemödar sig med att kosta på en riktig färgning av braxorna. Istället uppmanar de konsumenterna att gå runt som smutsbykar för att behålla färgen på byxorna. Sicket jävla sätt.

Satt och googlade hur man skulle tvätta böxorna på bästa sätt för att behålla färgningen.
Brothers hade ett tvättråd på sin hemsida som slog det mesta.
Man kunde bada i sina braxor. Alltså i badkaret. När man sen hade legat där tillräckligt länge för att fråga sig själv vad fan man pysslade med kunde man kliva upp. Den frågan borde ställas redan när man plumsar ner i karet.
När man klivit upp ska man helst, för bästa resultat ha på sig byxorna tills de har torkat.
Okaj, tror jag sätter mig lite i soffan.
”Oj då, vad blött det blev. Det här var ju strålande!”
”Men hoppsan hela parketten är ju blöt. Är jag lite dum i hela huvudet?” Kanske jag skulle stått på balkongen eller badrumsgolvet i två timmar och huttrat. Eller sköjas det bara aprillo mafioso med mig mitt i Januari?

Här är alltså summa-sumo-somalia-summario: Gå runt som en lortig staketräv med stinkande byxor eller plumsa ner i badkaret som en brinnande tok med brallorna på dig!

Undrar även över en annan sak: Hur tvättar man sina genitalier med braxorna på sig? Hmm, knäppa upp gylfen? Och är det i det läget man verkligen börjar ifrågasätta vad fan man håller på med?

Nej, nu kände jag att frågorna blev alldeles för många. Jag blev alldeles yr.

En helt annan sak. Min älskade syster tycker att jag ska plocka bort min adress till bloggen på dejtingsidorna som jag är med på. Alternativt inte skriva diverse urartade inlägg mellan varven (detta är dock inget alternativ, då bloggen skulle förlora sin sans och dans mellan vansinne och…mindre vansinne) Emma tycker samma sak. Troligtvis har de rätt bägge två. Personen som går in på min blogg från dejtingsidan tänker troligtvis:
”Oj, oj, oj, vilken pajaskomét. Han kommer ens inte kunna smeka mig på fittan utan att sköja till det.”
Själv tänkte jag när jag lade ut bloggadressen:
”Fan det är ju skitbra! De generar massa nya läsare på bloggen. Och om de gillar min blogg, då kommer de garanterat gilla mig.”
”Ja, kanske det.” svarade syrran. ”Men om vi säger att jag inte kände dig och med tanke på hur du skriver ibland så skulle jag aldrig ta chansen, hur rolig du än verkar, att träffa en sån dåre.”
Illa nog, så förstår jag precis vad hon menar.
Kanske jag plockar bort bloggen från dejtingsidorna och i efterhand visar upp dårskapen när vi lärt känna varann.
Eller inte… Jag vill ju egentligen träffa någon på riktigt och där ute i den riktiga världen. Och inte någon hubot på wörld wajd wäb.

Nej, fack this. Nu måste jag sortera strumpor!