När Johan frostade av frysen – en roman i sjutusen kapitel.

Jag frostade av min frys igår. En stor händelse för mig. En liten för er… Tror jag har frostat av en frys en gång tidigare i mitt liv. Jag har alltid flyttat lagom till att man inte kan dra ut korgarna i frysen längre.
Isbitarna brakade ner på ugnsplåten så man trodde att det stod ett troll i köket och grävde i frysen.
Fick även slängt en del gammal mat. Lite körv och lax och kycklingbröst från 2012. Men det kanske man kunde sålt på Blocket. Hittade även en gammal isglass som jag åt upp. Rena guldgruvan. Allt annat slängde jag.

Anledningen till denna spänningsnovell som ni just nu läser är att på senare tid har all mat som man lägger in i frysen (mest bröd) blivit förstört. När man plockar fram brödet en vecka senare så är hela påsen fylld med is, snö och frost.
Därav tänkte jag att jag skulle frosta av rektangulären för att se om det hade med detta och göra. Nu när frysen är avfrostad har jag lagt in ett experimentbröd för att se hur det ser ut om några dagar. Är det mer is än bröd i påsen så får jag ringa till min debila värd och be honom hoppa in min frys och se om han har förvandlats till en snögubbe om en vecka.

Sist jag bad om att få kyl och frys utbytt fick jag kalla handen. Då var det för att jag misstänkte att den var boven när det gällde min höga elförbrukning. Grunkjäveln är från slutet av 80-talet. Då bemödade sig fastighetsskötaren hit. Han vred lite på termostaten, tryckte in en knapp och sa att den kommer fungera bra nu. Han påpekade även att lampan i frysen var trasig. Jag sa att det var bra för annars hade jag väl fått ännu högre elräkning. När jag sa till dem att de fick byta ut det gamla åbäket så svarade han att nyare kylskåp drar mer el(!!!!!). Dessutom tillade han ”att de bytte inte ut vitvaror” på det sättet. Vad som nu menades med det…

Väntar alltså med spänning på att mitt bröd skall förvandlas till en hög med frost. Sen ska jag plocka upp telefonen och ringa ett samtal. Vägrar de medgörlighet får jag väl helt enkelt hota med att betala in hyran till hyresnämnden istället.
Annars kan jag ju alltid tippa ut grunkan genom fönstret. Då behöver de inte byta ut det. Då räcker det med att de ger mig en ny kyl och frys.

Man får inte vara dum brukar det heta. Skulle hellre vilja uttrycka det så här: Man får vara som man är, när man inte blev som man skulle…

Och med de visa orden klämtar klockan vidare och nya fantastiska äventyr ligger bakom kröka. Ty, nästa gång kanske jag berättar om strukturen i min disktrasa.

Ett snack med värden.

Har promenerat ändå från Kungsportsplatsen till slutet av långgatorna. Till det glödgade anus of hell… Det var någon slags hämnd. Dels för att jag var tvungen att droppa dagens rehabträning och dels för att jag käkade fläsk med löksås till lunch.

Och varför har du inte tränat då din lytte djävol?
Joo…för att när jag lade ner hodet på kudden för att bege mig in i sömnens land, då!: satte min lätt debile granne igång och tvätta. Klockan ett på natten. Va? Vem är såpass väck i roten så att man inte fattar att man inte kan tvätta mitt natten?
Väggarna vibrerar som en rumbatok. Sen stod tvättmaskinen på standby-läge och satte igång en gång i minuten fram till fyra på morgonen.

Gick upp klockan nio. Med ett svällhode ringde jag till värden. För andra gången. Jag frågade om han hade lämpat ner de där anslagen om att det är förbjudet att tvätta nattetid, som han hade lovat att han skulle göra för två veckor sen.
-Nej, det har jag inte gjort.
Jag suckade honom i örat med mulfladder som en åsna.
-Men vad fan? Varför inte då? frågade jag argt.
-Ja, anledningen att jag inte har gjort det är för att…det helt enkelt inte blev av.
-Va? undrade jag. Men snälla bara gör det nu! sa jag.
-Jag ska, svarade han som ett barn som man har sagt till gång på gång att städa sitt rum.
-Det är bara det att människor som struntar i regler är resistenta mot lappar.
Jag trodde inte mina öron.
-Gör det helst idag, för i natt vill jag sova!
-Ja jag ska… Jag väntade. Jag gör det idag!
-Bra! Tack och hej!

Vad falls? Sicken pajas! Man blir ju ledsen. På riktigt.

Därav blev det ingen sjukgymnastik idag. Men det blev fläsk med löksås. Och sen en lång och bajsnödig promenad och det Är ju nästan samma sak.

Som ni hör är allt bara fantastiskt hela tiden.
Värden och världen visar upp sin fulaste sida av sitt ruttna jag.

Hipp hipp, hipp hipp, hipp hipp, hipp hipp, hipp hipp!

Fyller år idag. Jag säger det en gång till: JAG FYLLER ÅR IDAG!
Dagen till ära firas med kaffe och cigarett med vidöppet fönster vid köksbordet. Om en stund efter en födelsedagsdusch kommer en födelsedagslunch, troligen på Vickis, intas. Kanske ett par bärs också. För trevlighetens skull och slutligen tårta hos morsan.
Det är trevligt det där med att fylla år…och lite märkligt. Jag menar att det är ständigt återkommande tema varje år för att man ploppade ut en specifik dag eller natt eller morgon i mitt fall. Detta följer efter en hela livet och addar en ny siffra varje år. Det känns ju dock alltid lite speciellt att fylla år. Och idag handlar det om moi. Hör ni det: Det handlar om MIG MIG MIG! Så! Bara för att hålla en ödmjuk och lågmäld ton.

Tänker att om det hade varit något annat som ständigt hade återkommit i form av ett årligt firande. Som att man varje år skulle fira sin gymnasiestudent till exempel. Varje år. Livet ut.
I mitt fall hade det känts ganska jobbigt. Dels eftersom jag kände mig totalt missanpassad på min verkstadtekniska linje. Och dels inom motivation och prestation som inte existerade, men ändå bestod av att tillverka ett skevt underrede till ett bord och svetsa ihop en halv lyktstolpe. Inom loppet av två år. Wow!
75 procent av alla andra i klassen var ungefär lika motiverade som mig. Den största delen av tiden ägnades istället åt att sprida skräck hos de teoretiska linjerna och en känsla att vi var helt efterblivna. Och såklart att dagligen sno så mycket maränger och bullar som möjligt inne hos bagarlinjen och sen, efter vi var mätta kasta dem på varandra eller på helt andra uppskrämda förbipasserande bara för att leva upp till vårt rykte som debila.
En lärorik tid…

Så det är väl tur att det är födelsedag som man firar årligen och inte sin gymnasiestudent…

Jippi, nu kom posten. Bara massa födelsedagskort och inbjudningar från massa galanta damer som vill fira mig i mörkret utan kläder…på loftet!
Nej okej, nu ljög jag. Det var ett enda brev. Ett fönsterkuvert. Från AMF-pension. De vill berätta för mig att jag kommer bli tvungen att panta burkar för att överleva. Om jag överlever som pensionär. sicken stalj va? Och detta på blankaste födelsedag.
MIN FÖDELSEDAG, FÖRBÖÖÖÖÖVLARS!!!

På loftet på riktigt.

Jag har världens vackraste och coolaste kvinna på loftet. På riktigt! Men jag sitter i köket. Som kökets debila tönt!
Det är nämligen så, att varje gång jag håller på att somna bredvid henne så snarkar jag så högt så jag väcker mig själv, henne och halva grannskapet.
Det hela är ganska generande…