Den oemotståndliga, balkongpra och lite annat löst snack.

00a2067b-8c01-47c6-a8e6-93421a181842.jpg
Sin dule däj sin dule däj å jeda jeda mig, har jag nu sjungit en stund när jag diskade.
När jag vaknade i förmiddags fattade jag ingenting. Sen kände jag mig lite tom och sen lite vresig sen fick jag en energikick som varade i fyra minuter och nu måste jag gå och tömma tarmen och där kom dagens f-f-f-första nysattack.
Herregud sicken potpurri av sköjeri och oroligheter!
Dore-mi-fa-so-la-knallpulver-idioto. Med tömd tarm och en uppburrad snok av nysattacken känner jag mig nu helt slut…

Jag bytte profilbild på dejtingsidan för några dagar sen…
Ser ut som en riktigt trevlig pöjk. Klädd i sydväst och pipa och gammel lodenrock och med ett smil som säger:
-Ring mej, så kommer jag kutande med en dunk fotogen och bränner ner din stuga!
Okej, inte riktigt. Men trivlig ser man ut.
Och jävlar vad besöken tog fart på min profil. Nästan uteslutande 55-plussare och äldre kvinns ändå. Med smeknamn som Läppen, Vandraren, Pluppen och Kotletten.
De verkar som galna i mig. Trevligt!
Nu måste jag väl erkänna att jag inte är
Någon åldersfascist eller att jag försöker sköja ner er fullt blommande kvinnor. Jag är ett litet skott i jorden (vad fan pratar jag om?) och inte bara redo för er mogna kvinnor ännu. Så ingen blir kräääuuäänkt. Jag menar är ju en sköjare av rang med en hjärna och en själ inproppad i ett 45 årigt lammköttskal, med viss dödsångest mellan varven och krämpor som ibland skulle passa bättre hos en 90-taggare. Fortfarande intalar jag mig dock att jag snart fyller 30. Så själen är purung som disig morgonkvist. Och nu håller jag på att få hybris av min egen oemotståndlighet.
Min kompis ”Flytt-Erik” kallade mig för 45-varvaren när jag fyllde 45(?). Det tyckte han var roligt för att jag är singel.
Detta kan vara det roligaste du har sagt Erik, sen en Jack & Colagalen Jesus flummade runt på Böda strand klädd i gummistövlar!

Håller fortfarande på med golvplattorna till balkongen. ”Det går snabbt” tänker jag alltid när jag ger mig in i något projekt. Det gör det aldrig. Något som glöms bort varje gång jag ger mig på någon slags briljas-idé.
Vad pysslar han med och vad är det som tar sån jävla tid? undrar kanske ett och annat spån…
Jo, det ska jag ta mig fan berätta så sant som sydvästen har två kanter.
Jag bestämde mig för att sätta lite färg på tillvaron genom att måla plattorna rutiga. Detta vill säga att varje platta har fyra rutor. Två blir svarta och två blir blå. Två plus två är fyra och jeans är numera överdrivet dyra…
Det ryms trettio plattor på balkongen. Den svarta färgen sprayas på. Två lager. När den har torkat är det dags för den blå. Den målas på med pensel. Två lager.
Det tar tid. Ja, jag har hållit på i två veckor nu. Jag börjar närma mig slutet av detta projekt. Hade jag vetat att det skulle vara så här tidskrävande hade jag aldrig gett mig in i denna bedrövliga evighets-göra-lek.
Sen hade jag ju ett inte så litet mått av missflyt heller. Köpte, som vissa av er kanske läst på blögga, nya plattor från Jula. Skickade efter och gick några dagar senare och hämtade ett 17 kg tungt paket i butiken på hörnan.
När jag packade upp eländet så vittrade balkongplattorna sönder i handen på mig. Ack en så sorglig historia så Sartres ”Äcklet” framstod som rena muntergöks-prosan.
Det söndervittrade junket skall fortfarande skickas tillbaka. Tror ni de bjöd på returfrakten…tror jag inte.
Jävla sugluveläppar! Vad ni än gör handla aldrig på Jula. Det blir en ledsen jula-fton. God jul och junk under granen!
I förra veckan gick syrran genom sitt källarförråd. Där råkade hon hitta en så där trettio balkongplattor. Jag fick ta hur många jag ville. Om detta hade upptäckts två veckor tidigare så hade jag aldrig behövt beställa något sköjarskräp, sa siss.
Detta är ju såklart inte min beloved systers fel. Nej, snarare min otur som ploppar upp mellan varven och vrålar: ”Mooooaaaaah! Got you, you bleeding möthaföcka!”
Men snart är balkongen färdig.
Prydligt skall plattorna läggas ut. Sen skall jag montera upp mitt parasoll. Kanske fixa lite blomster.
Sen skall jag sitta under parasollet. I sydväst och lodenrock. Njuta och flabba. Muttra och svära. Anta rollen av mitt riktiga, oemotståndliga, fantastiska jag.

JAAAAAAAAAAAAAAAG!!!!!

Tvättråd och lite snick snack om bloggen (Eggande titel på rubrik, nu blev jag i extas!).

Ojdå, bröt mitt nyårslöfte att skriva här varje dag. Och nu har det gått tre dagar sen jag skrev här, sicken lufferstajl.

Tvättat idag. Spänningen var olidlig hela tiden.
Kommer den här tröjan bli ren? Kommer den här kalsongen bli torr?
Funderade på att svepa in mig i ett lakan och rulla ihop mig och hoppa in i tvättmaskinen för att känna hur det känns att vara tvätt.
Har snart även följt tvättrådet att inte tvätta mina svarta byxor på ett halvår. Sicket filth.
Det är rätt illa det där. Att jeansföretaget inte bemödar sig med att kosta på en riktig färgning av braxorna. Istället uppmanar de konsumenterna att gå runt som smutsbykar för att behålla färgen på byxorna. Sicket jävla sätt.

Satt och googlade hur man skulle tvätta böxorna på bästa sätt för att behålla färgningen.
Brothers hade ett tvättråd på sin hemsida som slog det mesta.
Man kunde bada i sina braxor. Alltså i badkaret. När man sen hade legat där tillräckligt länge för att fråga sig själv vad fan man pysslade med kunde man kliva upp. Den frågan borde ställas redan när man plumsar ner i karet.
När man klivit upp ska man helst, för bästa resultat ha på sig byxorna tills de har torkat.
Okaj, tror jag sätter mig lite i soffan.
”Oj då, vad blött det blev. Det här var ju strålande!”
”Men hoppsan hela parketten är ju blöt. Är jag lite dum i hela huvudet?” Kanske jag skulle stått på balkongen eller badrumsgolvet i två timmar och huttrat. Eller sköjas det bara aprillo mafioso med mig mitt i Januari?

Här är alltså summa-sumo-somalia-summario: Gå runt som en lortig staketräv med stinkande byxor eller plumsa ner i badkaret som en brinnande tok med brallorna på dig!

Undrar även över en annan sak: Hur tvättar man sina genitalier med braxorna på sig? Hmm, knäppa upp gylfen? Och är det i det läget man verkligen börjar ifrågasätta vad fan man håller på med?

Nej, nu kände jag att frågorna blev alldeles för många. Jag blev alldeles yr.

En helt annan sak. Min älskade syster tycker att jag ska plocka bort min adress till bloggen på dejtingsidorna som jag är med på. Alternativt inte skriva diverse urartade inlägg mellan varven (detta är dock inget alternativ, då bloggen skulle förlora sin sans och dans mellan vansinne och…mindre vansinne) Emma tycker samma sak. Troligtvis har de rätt bägge två. Personen som går in på min blogg från dejtingsidan tänker troligtvis:
”Oj, oj, oj, vilken pajaskomét. Han kommer ens inte kunna smeka mig på fittan utan att sköja till det.”
Själv tänkte jag när jag lade ut bloggadressen:
”Fan det är ju skitbra! De generar massa nya läsare på bloggen. Och om de gillar min blogg, då kommer de garanterat gilla mig.”
”Ja, kanske det.” svarade syrran. ”Men om vi säger att jag inte kände dig och med tanke på hur du skriver ibland så skulle jag aldrig ta chansen, hur rolig du än verkar, att träffa en sån dåre.”
Illa nog, så förstår jag precis vad hon menar.
Kanske jag plockar bort bloggen från dejtingsidorna och i efterhand visar upp dårskapen när vi lärt känna varann.
Eller inte… Jag vill ju egentligen träffa någon på riktigt och där ute i den riktiga världen. Och inte någon hubot på wörld wajd wäb.

Nej, fack this. Nu måste jag sortera strumpor!

Löve och en vansinnesopera på spårvagnen.

Surfade runt lite på dejtingsidan.
Såg en kvinna från Boden som sökte någon som var minst 1.90 lång. Helst träning som första intresse. Fick gärna jobba som brandman, väktare eller brandman.
Förstår inte varför jag tvekade…
Nu när våren är i antågande hade det ändå varit trevligt att gå runt och hålla sönder hand. Dricka kaffe på ett fik och bli nedskiten av en fiskmås i hodet. Ligga i gräset och knapra på myror. Sexa ner sig mitt på blanka förmiddagen. Bli fulla på nån uteservering och bryta ihop över sin svåra barndom…

Klockan nio i morse när jag tog vagnen till jobbet klev det på en alkis med en bucklig ölburk i högsta hugg. Han satte sig och skrek ”hallo!!!” till hela vagnen. Om och om igen. Folk gick längre bak i vagnen. Bytte säten. Så fort någon klev på började han hälsa igen. Vilket han gjorde i arg, skrikande ton. När vagnen rullade igen satt han och morrade med och åt sig själv på ett helt eget språk. Det hela ackompanjerades med småbarn som skrek i falsett. En vansinnesopera.
En ganska taskig start på en morgonen för en man med halvtaskiga nerver.

Agenda.

Just det här har jag tänkt på länge…

Jag har varit med på en dejtingsajt länge. På den dejtingsajten finns en flik där man berättar faktamässiga grejor om sig själv… Frågor om längd, vikt, ögonfärg, tro eller politisk ståndpunkt
Något som tordes vara viktigare än foton eller en säljande eller osäljande presentationstext.
Här finns några alternativ och välja på. Alternativen är följande: höger, vänster, mitten(?), intresserad, ointresserad. Tyvärr och rent skrämmande svarar de flesta faktiskt: ointresserad(????)
Hur fan är det möjligt? Alla beslut som har tagits i detta land har tagits på politisk väg. Alla beslut som har tagits på politisk väg har format samhället. Besluten som har formats i det här samhället har politisk grund. Oavsett vad man än tror på så är det helt jävla omöjligt att säga att man är politiskt ointresserad. Då är man nämligen inte intresserad av hur samhället ser ut (kan ju finnas en möjlighet, att om man nu äger så mycket pengar, att man har råd att inte bry sig om hur samhället inte ser. Vilket är få förunnat…) Därmed har man inte rätten att omfamna eller att klaga på hur det ser ut i vårt samhälle eller i vår samtid.

I övrigt är jag moderat!
Är du helt ointresserad?

En kaffe hos tajjen och ett mail.

Sitter på en taj på korsvägen. Dricker en kaffe. Uteserveringen ligger i skugga. Helt utomordentligt. Kom på mig själv med att längta till att bada. Det verkar tydligen fungera som ett beroende när man väl har börjat. Farligare och sämre sorts beroenden finns ju.

 

Jag har spanat in en donna på dejtingsidan och funderat på att skriva ett mail till henne ett tag. I onsdagsnatt föll polletten ner. I ett glad i hågen-tillstånd knåpade jag ihop följande mail:

 

Hej Xxxxx!

Jag säger som det är på stört! Har tänkt att skriva ett mail till dig några gånger. Sen blev jag blyg en kort stund och trillade i backen på din blick och dina ögon. Det kanske du har hört innan…

Skickar med en efterbliven dikt också som jag sköjade ihop för en stund sen.

Skalden har badat, heter den.

Ovandpå min hud ligger det ett lager med intorkat saltvatten,
strävt och struligt.
Innanför min hud ligger det ett lager med öl,
mjukt och busigt.
I mina kalsonger
är det alldeles sandigt och grusigt

Nåväl, förutom att ha badat första gången i år har har jag handlat på Coop Forum. Där kunde man köpaallt i tre för 99:- gällande ganska många varor, men jag är ju me, myself and I. Så det blev lite av ett världsproblem för mig. På Coop forum alltså. Sen var det lugnt.

Var handlar du? Och vad tycker du om Sex Pistols, kabanoss, medecinbollar, vasastan, och folk som går två centimeter bakom dig?

/Johan

 

3 dygn har gått. Hon har fortfarande inte svarat. Undrar varför???