Hyra och ohyra.

Har tvättat idag. Och druckit kaffe. Och läst om ullmal och rödcederolja. När man börjar läsa om all ohyra som finns börjar det klia på kroppen.
Om man har vägglös, vilket jag utgår från att jag INTE har var ett tips att man skulle fästa gaffatejp på sängstolparna, alltså med klistret utåt så lössen skulle fastna. Eller kleta vaselin så att de halkade ner och inte tog sig upp i sängen. DOCK, stod det, hade det antecknats fall när vägglös hade överlistat denna simpla fälla och klättrat längs väggen för att sedan ta sats från väggen och HOPPA ner på offret, det vill säga Herr Jönsson eller Fru Larsson som ligger i sängen och drömmer om mjuka får eller analsex. De livnär ju sig nämligen på hudavlagringar som faller loss och loss och loss från …sson Måndag till Söndag. Tydligen är ohyran extra vanlig i studenttäta områden. För att studentosarna släpar med sig bugsen hemifrån eller från utlandet. Lägg av med det kompis!
Detta vill säga Johanneberg, där jag bor. Hela Chalmers är en ohyrahydda!
Det bästa och enklaste knepet kan dock vara att städa hemma regelbundet. Alltså dammsuga. Då förhindrar man tydligen problemet från första början. Har man ingen hobby eller har sin favorithobby som att städa så…
Ber om ursäkt om det började klia på någons kropp nu. Inte konstigt att man behöver ta en öl då och då. Man är jag i detta fall.
Har alltid tänkt att en dammråtta här och där och lite högar med dirt inte skadat någon jävel. Nu vet jag inte riktigt längre…

Hade inte tänkt att det här inlägget skulle handla om massa jävla ohyra. Diskbänksrealismen på den här bloggjäveln tycks inte känna några gränser…

Hade egentligen tänkt att berätta om allt mitt kaffedrickande som drog igång efter jul. Nu orkar jag inte. Får bli en annan dag. Jag tappade geisten.
Bugs!!!

En kaffe ute i verkligheten.

Sitter på Johannebar och dricker en kaffe. I solen. Det sitter ett gäng kvinnor 50-års åldern bredvid.
Dem låter så här: Guuuuud vaaaa treeeevligt vi har! Guuud vaaaa braaa vi har!
En av kvinnorna frågade sina andra kompisar om de trodde hon kunde ta ett glas vin. Hon skulle nämligen köra om en timme. Hon smakade en jätteklunk. Sen konstaterade hon att det kommer gå jättebra för att vinet var så lättdrucket.
Märklig filosofi. Trodde det hela hade att göra med alkoholhalten i glaset huruvida man sätter sig bakom ratten eller ej.
Nej, men vet du vad säger jag: drick två glas och plocka upp några joggare på huven i farten.
Det gåååååår jäääääättebraaaa!!!
Nu har jag även fått lära mig att man ska strunta i alla måsten. Det är jag jättebra på och tror kanske tvärtom, att det kanske är en orsak till att jag mår kass ibland.

Idag ville jag stanna hemma hela dagen, men byggjobbarna borrade och brötade så jag trodde jag skulle kollapsa. Sen slutade dem. Det blev alldeles tyst. Då gick jag ut.

Kan ibland känna att diskbänksrealismen breder ut sig på denna blogg.