Magsmärtor och glass.

Jag har fortsatt lägga sång idag. Ny sång på en gammal låt. Verkar bli fantastiskt bra. Sjöng in i någon slags proffsmick som kostade 18 papp. Det finns inställningar på mikrofonen så att man låter som Janis Joplin, Kikk Danielsson eller Elvis. Nej, nu sköja jag allt till det fattar ni väl. Fick även besök av en tjejkompis till Putte som var med och lade kör. Tror det också blev smått fantastiskt.
Eftersom jag ska vara arg ibland i låtarna och ta i så man får rännebaja och att jag inte har sjungit sen i slutet av sommaren, resulterade i att jag fick enorma magsmärtor. Tänker att magmusklerna sträckte sig eller vände sig in och ut. Tänkte även att det hade att göra med att jag var hungrig, men magvärken fanns kvar efter jag hade ätit. Tänkte att det kunde ha att göra med hamburgetallrikarna som jag och Putte slafsade i oss igår efter gårdagens inspelning. Tänker att tarmarna inte är gjorda för att smälta ner 200 gram hamburgekött. Tänker att jag tänker väldigt mycket.
Efter studion tog jag en bärs på Västerhus. Kändes lite som att sitta i dödens julpyntade väntrum. Sen tog jag en andra bärs på Kellys. Kändes lite som att sitta på en födelsedagsfest för en tjugoåring, utan tårta och papperstrumpeter.
Köpte precis en nogger på Willys. Brukar köpa en glass då och då som jag lägger i frysen för att jag tror att jag är eller kommer bli sugen. Har en liten samling nu. När glassen har legat där i ett halvår slänger jag den.

Ibland

Till och från, har jag funderat på om jag kan skriva ner något kul eller läsvärt här idag. Men det verkar inte så. Ibland står det still i huvudet. Ibland vid sällsamma tillfällen kan jag nästan känna blyghet inför att skriva något här…
Nåväl, ibland är jag rädd för döden. För egen del och för dem man älskar. Men också för faktumet att man en dag inte ska få trampa runt här och kolla in dårar, att inte vakna på morgonkvisten och känna glädje eller surstinkande baksmälla.
”Om inget plötsligt sätter stopp för allt är livet ganska långt”, sa en kompis till mig. Det lugnade mig en aning, i ungefär fem till tio minuter.
Lite ord om döden är väl aldrig fel, Ibland.
Ibland undrar man var snubben som gick ut för att köpa en tidning men aldrig kom tillbaks, egentligen tog vägen.
Ibland tänker eller undrar man inte alls.

Published with Blogger-droid v1.6.7