Tullen och adventsglögg

Tar en bärs på Tullen. Det sitter en snubbe här som är väldigt lik Darby i Sons of anarchy. Serien är som sagt helt sjukt spännande nu. Lite som att man hela tiden vill åka hem och se ett avsnitt till och inte sitta här och jönsa med en bärs. Och nu har serien följt med mig ut på lokal eftersom Darby sitter här.
Har vart hemma hos morsan på adventsglögg. Hela familjen. Frosseriets högtid och frosseriet är igång för fullt. Snittar, pepparkaka, bullar, julmust och glögg. Magen känns alldeles fluffig och luftig. Som om man har svalt 79 kubikmeter moln. Ändock känns det som man är mätt samtidigt som man vet att hungern finns där någonstans.
En öl till kan jag ju ta. Har ändå missat Landet runt. Sen får jag åka hem och äta. Kan ju inte leva på kanelbullar.
Farsan, när han körde taxi, åt sjukt mycket kanelbullar. Stannade till vid en mack då och då på varje arbetspass och tog sig en kanelbulle. Enligt hans egna utsagor hade han en typisk kanelbullekropp. På hans taxileg tyckte han att han såg ut som en dörrknopp.

Taxigubben.

20131205-125218.jpg
Det blåser helt ilsket ute. Jag sitter och dricker kaffe och har tända ljus på köksbordet. Precis som en liten mysfarbror.
Jag kommer osökt att tänka på farsan.
Han hade alltid värmeljus tända överallt i vardagsrummet.
När han var taxichaufför beskrev han sig själv som att han hade en kanelbullekropp. Vissa bensinstationer var belarmade med taxichaufförer och han sa att alla åt kanelbullar. Farsan var väldigt liten till växten. Iallafall när han var taxichaufför. Han hävdade själv att han blev kortare och kortare för varje år som gick. Det tycktes stämma när man såg honom komma rullande på stan i taxin. Om man såg honom utifrån och tittade in genom förardörren på taxi räckte drygt halva huvudet ovanför dörrkarmen. Framifrån sett stack huvudet fram i hålet av ratten. På sidorna ovanför öronen stack två tokiga, vita, professorliknande hårbollar fram. När jag åkte med honom och såg hans taxileg började jag flabba. Det var liksom bara huvudet som var med på bilden. Han beskrev huvudet på bilden som en dörrknopp.
Farsan hade ett gäng fasta kunder som brukade åka med honom. Gamla tanter, som var tjugo år äldre än han själv. De var förtjusta i honom. Han berättade historier och anekdoter för dem, eftersom han då läste Göteborgshistoria vid sextio års ålder på universitet. Han sa att han var universitets äldsta student. Det var inga problem enligt farsan. Förutom den gången när de skulle ha grupparbete och han hamnade i någon grupp med 20-åringar. Det skar sig lite grann. Han tyckte de tjattrade något alldeles förbannat.
En av de gamla tanterna som han körde till Sahlgrenska eller Östra ibland bjöd ut honom på date. Han tackade vänligt men bestämt nej.
En annan gammal tant som han körde en gång var fruktansvärt gnällig och otrevlig. När han höjde värmen i bilen var det för varmt. När han sänkte värmen var det för kallt. Det var fel på allt och lite till. Till slut tappade farsan tålamodet och utbrast:
”Nu håller du käft kärring annars sparkar jag ut dig ur taxin!”
Kanske inte ett uppträdande helt efter regelboken, men nån jävla måtta får det väl vara?!
En utav farsans taxikollegor som hette Janne hade ett sommarställe på Tjörn. Janne och farsan och några andra taxikollegor bestämde sig för att ha middag och fest där ute. De käkade och hade trevligt. Det urartade dock ganska fort. Någon snubbe drack för mycket sprit och Janne klämde i sig 7,2:a efter 7,2:a. När de hade gått och lagt sig vaknade farsan av en duns. Det var Janne som hade trillat ur sängen. Han satt i skräddarställning på golvet och bölade efter sin mamma. Vuxna män… Någonstans där fick farsan nog. Han tog kudden och täcket och gick ut och lade sig och sov i bilen. På förmiddagen var stämningen lite tryckt. Farsan kom in och hittade Janne på alla fyra bakom soffan. Han torkade golvet. Tydligen hade Janne misskalkulerat lite när han skulle gå på dass och ställt sig och pissat bakom soffan istället.
Jag och syrran skrattade när vi fick höra storyn. Farsan skrattade inte. Morsan skakade bara på huvudet och sa:
”Herregud, vuxna karlar…”
Efter det att farsans ben blev allt sämre på grund av en tidigare misslyckad operation var han tvungen att sluta köra taxi. Farsan älskade att jobba och älskade att köra taxi. Det var då misären började. Sittandes ensam i sin lägenhet dag ut och dag in började han dricka allt hårdare. Ändock hela tiden med den aldrig slocknande gnistan för livet.
Början på slutet, men det är en annan historia.