Sista dagen på praktikplatsen (En rubrik som låter lite som uppsatserna man skrev när man gick i årskurs 3. ”Mitt sommarlov” etc.)

DSCF4105En paparazzi din närhet!

Jobbade min sista praktikdag i dataaffären i Onsdags. Spenderade förmiddagen med att plocka isär en mobiltelefon eftersom vi har små planer att börja byta glas på telefoner. på vissa modeller behöver man en värmepistol för att separera innerglas från ytterglas. En värmepistol kan komma upp i 900 grader. Lagom temperatur att torka håret med när man kliver ut från duschen. 200 grader behövs för att limmet mellan glaset ska lossna, sa den andra praktikanten till mig. Jag mätte med en termometer som också såg ut som en pistol som skickade ut en infraröd stråle som mätte avstånd och temperatur. Kände mig riktig hightech där jag stod med pistoler i både händerna och vrålade:
”Is there any pissråtta who slowly wants to die in here?”
Nöjde mig med 130 grader. Tyckte den vita plastramen runt glaset började se lite grillat ut. Värmde lite till, just in case… Nu såg även glaset lite bubbligt ut. Den vita ramen hade svällt och så nu ut som en grillad marshmallow. Om det hade varit en kunds telefon, hade han haft den hetaste telefonen i stan, höhö.
Tydligen hade jag missat att ytterglaset hade en sån däringa skyddsplast på. Det satt nu fastsmält på ytterglaset. Rätt snyggt faktiskt. Man lär sig av sina misstag. Det är verkligen något jag tror på!
Jag slängde hela skiten i sopen och gick in till Ed och frågade om han ville att jag skulle byta glas på hans telefon också. Han tyckte jag skulle träna lite till på några andra telefoner innan jag grillade upp hans mobil. Jag spelade totalt oförstående till denna idé.

Vi gick ut och käkade lunch istället. I solen. Den var där, solen alltså. Perfekt till det att maten kom ut så gömde sig solen bakom ett kyrkton. Vi har pratat om att vi ska meja ner det där kyrktonet. Ed har tagit på sig uppgiften, men varje gång vi kommer tillbaka till den är uteserveringen så är kyrktonet kvar. Jag sa till min chief på skarpen!

Efter sista jobbdagens slut tyckte Ed att vi skulle fira min sista jobbdag med EN öl. Man kunde riktigt se hur glädjen brann i hans ögon över att bli av med denna beniga röv, som får telefoner att brinna upp och datorer att slockna genom att bara titta på dem. Jag sa att jag kunde tänka mig TVÅ öl, men inte FJORTON, eftersom jag skulle jobba elva och en halv timme dagen efter.

Så! Vi gick ut och tog en öl. Till att börja med. Efter rådande reglemente och muntliga föreskrifter fick Johan och chiefen även sig en andra öl. Bra så!
Om vi hade varit en regering i ett korrumperat land så hade vi gjort jobbet perfekt inom att tänja på lagarna. Den tredje ölen gick ner av bara sig själv.
Sen ville chiefen, Ed Patron gå och käka. Bra, tänkte Johan. Då kan jag ta en öl till. Bryter man mot lag och föreskrift lite grann kan man lika gärna göra det ordentligt.
För varje öl som gick ner åkte kameran upp ur väskan med allt kortare intervaller. En paparazzi jobbar bäst under press (speciellt om han jobbar för pressen, höhö.). Jag fotade allt jag kom åt. Tog med mig kameran ut när jag rökte. Fotade folk på gatan. Frågade alla förbipasserande om de ville ställa upp på ett foto. En del sa nej, men de flesta säger ja faktiskt, Skjut dem i ansiktet. Klick! Klick! Klick!
Avtryckaren glödde och ölen flödade.
Kom faktiskt på ett fotoprojekt som kändes fantastiskt, men som jag inte tänker berätta om än. I nyktert tillstånd känns det faktiskt som en bra idé fortfarande. Något som idéer sprungna ur alkoholdimmor inte brukar göra, så där dagen efter. Med tanke på alla miljoner läsare jag har så vill jag inte avslöja det här. Det är då högst troligt att det står någon förvriden Jeppe på denna plats och har snott min idé rakt av. Sådant tjafs kan man inte bjuda på.

Efteråt gick vi till Pustervik. Får alltid komma in där numera. Är istället portad på Järntorgets brygghus, men det är ju ett jädrans ställe, så det vilar ju ingen större sorg över det.
För några veckor sen bjöd jag ut en av bartendrarna på Pustervik på dejt i beklädnad av ”rund-under-fötterna-pajas”. Hon sade att hon redan hade sällskap. Smart kvinna! Efter en stund gick jag fram och bad om ursäkt om jag hade obehagat henne. Hon svarade att hon hade blivit glad och smickrad att jag hade frågat.
Nu var jag alltså där igen. I samma sorts beklädnad. Och log under tystnad när hon serverade mig en öl. Sen åkte kameran upp. Nej, jag fotade inte henne. Däremot allt annat som promenerade runt där inne på två ben.
En snubbe som är kompis med chiefen och som ofrivilligt hade blivit fotad under kvällens gång började tröttna på vimmelfotografen och frågade mig till slut:
-Va fan fotar du om? Är du någon jävla paprazzi eller?
Vad annat kunde jag svara än ”ja!” på den frågan?
Blev lite nervös att någon kommer banka in hela kameran i mitt huvud någon gång så den får opereras ut ur hjärnan på mig. Får nog ta det lite lugnare i fortsättningen. Det är bara det att lagombeteenden aldrig har legat mig speciellt bra i skålen. Vilken jävla skål förresten. Jag är ett med avtryckaren på kameran kan man säga. Det säger bara klick!

Det är långfredag idag. Trots att detta dygn har precis lika många timmar som alla andra dygn. Dagen uppstod då tuppar och hönor och kycklingar drog i sig linor med vitt pulver och dansade salsa till det att solen gick upp. Det är därför vi ställer dessa sköjardjur i fönster och ritar könsorgan på sönderkokta ägg. Så nu vet ni det, era historielösa monster!

Ordväxling på spårvagnen.

På väg hem från jobbet idag blev det bråk på spårvagnen. Mellan chauffören och någon snubbe.
Tydligen hade den där snubben försökt tränga sig förbi när chauffören hade öppnat sin blockerande dörr till hytten. Ordväxling följde som ”du kan väl för helvete inte bara tränga dig förbi på det sättet”. Vems felet var bollades fram och tillbaka innan stämningen blev hetsigare. När chauffören sa att han var en jävla idiot, så svarade killen med att han skulle slå ner honom. Då skulle plötsligt chauffören slå ner honom istället. Det blev dock inget slagsmål. Chauffören stängde bara in sig i sin hytt igen medan snubben ilska hade nått kulmen och stod och skrek att han skulle döda honom och sen knulla hans mamma. Detta mitt på blanka långfredagen.
Sen blev det tyst och spårvagnen började rulla som spårvagnar brukar rulla….

Extremt trött idag efter jobbdagen. Sov tre timmar inatt. Chattade med kvinnan i fråga till halvtre på natten. Så min trötthet är värd varje gäspning.
Skulle träffat Emma ikväll, men orkade inte. Sen ringde siss. Eller så var det jag som ringde henne. Hon och Kirre skulle dricka öl, men jag orkade inte det heller.
Man kan ju inte hålla på och slabba med öl hela kvällarna!

Gräv upp, gräv ner er.

IMG_0399.JPG

Sitter på Kineserian China Palace i Brunnsparken och dricker en öl efter jobbet.
De har gjort om stället. Piffat till det…
-Du ska alltså bara dricka öl? frågar han mig.
-Ja, det här är väl en Kineseria och på såna dricker man väl öl, om man inte äter?
Det sa jag inte. Men jag tänkte det. Jag lugnade honom med att jag skulle köpa hem mat också.
De vill nog ha bort sådana här öldrickande typer som mig. De gör sig dåliga i uppiffningen.
Hela stan är i en piffa upp-fas just nu. Gamla ställen som fanns när jag flyttade hit för 16 år sen släcker ner ett efter ett och nya putsade, själlösa ställen slår upp portarna. Parker och gator och stråk grävs upp. Hela jävla stan är en byggarbetsplats. Som om Göteborg inte trivs med att vara Göteborg och vill vara något annat. Som om Göteborg själv aldrig har bett om att bli helt uppgrävd och förnyad, men blir det ändå. Mot sin vilja eller som en stad som plötsligt inte duger till.
Faktum är att det är ett jävla storhetsvansinne. Vad är det tänkt att den här staden skall bli? Jag är förbaskat trött på denna byggarbetsplats till stad och att behöva gå på andra sidan gatan, för den sida jag hade tänkt att gå på är uppgrävd…

Att gamla ställen försvinner ett efter ett känns väl bara sorgligt och det svider lite i hjärtat. Det sker i periodvis. Idag är det väldigt få av de ställen som fanns när jag flyttade hit som finns kvar nu.
Det är tidens tempo.