Syrran och Kay Pollack – en dröm om att sjukskriva sig.

Drömde sjukt konstigt inatt…
Jag var ute och promenerade på andra lång. Klockan var sju på morgonen. Det fanns en krog där som jag aldrig hade sett förr. De hade öppet så jag klev in.
Jag satte mig ner och drack en öl och tänkte att nu ska jag börja jobba om fyra timmar. Jag beställde en till öl. De hade frukost där som bestod av antingen kalv eller levergryta.
I nästa stund så var syrran där. Hon hängde med något sällskap bestående av mindre nogräknade typer. Kay Pollak satt i mitten och kråmade sig och skrattade och skakade på sitt huvud och sa ”Herregud…herregud”. Alla inklusive syrran satt och log som de var upplysta med meningen i livet.
Syrran verkade inte så intresserad att ha med mig i sällskapet, lite som att den där räliga gruppen av människor var för fina för mig.
Plötsligt var klockan kvart över elva. Jag hade börjat jobba för en kvart sen egentligen. Jag drack en öl till. Alla jag pratade med försökte propsa för att jag skulle sjukskriva mig. Som om det var det bästa som kunde hända mig. När jag frågade för vad så var det ingen som ville svara.

I nästa stund befann jag mig en okänd park. Jag gick runt och ställde samma fråga till totala främlingar. Alla var rörande överens om att jag skulle sjukskriva mig. När jag frågade för vad gick de bara sin väg.

I den sista delen av drömmen var jag på en parkering framför ett köpcenter. En av de där mindre oräknade som tillhörde syrrans sällskap satt på en mur och rökte braj. Han log och sa att han älskade Kay Pollak.
Syrran och Kay kom ut från köpcentret. När jag ropade på henne låtsades hon om att hon inte kände mig. Kay hade en jättelåda med jordgubbar i armarna. Han var helt röd runt hela munnen och skrattade och sjöng.
Sen stod jag där själv på parkeringen. Förrvirrad…ens inte jobbet verkade sakna mig eftersom de inte hade ringt och undrat vad jag hade tagit vägen.
Jag bestämde mig för att ringa och sjukskriva mig. Jag skulle skylla på att jag hade tappat bort det vänstra benet och inte kunde hitta det igen. Jag kunde säga att jag hade lite problem med balansen.
Jag slog numret till jobbet och när tonen gick fram…det var då jag vaknade upp från drömmen.
Halvsex på morgonen och fem timmar kvar till att jag skulle jobba…

…och nu sitter jag här mitt i verkligheten på jobbet.

(null)Syrran och Kay Pollak.

Nästa man till rakning.

Drömde i natt att jag var på studiebesök i ett träningsläger för tuffa män.
En kvinna guidade runt mig bland olika sorts tortyrredskap.
Hon höll upp en slö rakkniv.
-Den här rakar vi ballarna med. Vi skrapar och skrapar tills kåddarna är flådda och hårfria. Utan raklödder. Vill du prova?
Jag sa att jag kunde vänta lite. Sen pekade hon på ett skruvstäd.
-När man ballarna är renrakade sätter vi fast dem här. En gång i timmen drar vi åt ett varv tills de blir tomatjuice.
Skruvstädet stod på ett bord. På bordet stod en man på huk. Pungen hängde sträckt och ansträngt ner i skruvstädet. Mannen visade upp en plågad min.
-Hur känns det? frågade jag.
-Öööh, om en halvtimme drar de åt ett varv till.
Mysfaktorn verkade total.

Här ringde klockan. Jag trodde det var dags för avrättning. Det var det ju på sätt och vis. Jag var tvungen att gå upp…
Nästa man till rakning.

Tre korta drömmar till.

Det var ett fasligt snoozande i förmiddags. Närmare bestämt sju gånger. Snoozade i liggande läge. I sittande skräddarställning. Lyckades falla in i flera korta tio minuters-drömmar. För tillfället dröms det något alldeles kopiöst.

I en av drömmarna hade någon gjort fysiskt inbrott i min dator. Alltså slitit loss bakstycket på datorn och huggit ut datorprocessorn med kniv. Ramminnet var också borta. Hälften av tangentbordet bokstäver saknades och hårddisken hängde och slängde i en lös sladd.

PLING PLONG, PLING PLONG. Jävla snoze!

Nästa dröm:
Jag var tillbaka i källaren på Kvilletorget. Jag klev ner i källaren. Där satt han, Sopan (Jag delade lya med en väldigt märklig britt vid namn Martin, men som vi kallade sopan, under första halvan av 2000-talet. Varje dag när jag kom hem önskade jag att han skulle spårlöst försvunnen. För alltid).
Eller satt? Han halvlåg i soffan med fötterna upp på vardagsrumsbordet och med skorna på. Han skrattade högt och hysteriskt åt någon poänglös och kass serie på TV-serie som vanligt. Mellan varven vrålade han ut sina gäspningar som en brittisk babianhövding.
”Ska han alltid bo här, den jäveln?” tänkte jag.
-What’s up Martin, sa jag
-Not much. I couldn’t be bothered. Sod it. Im just nacked!
Jag gick in i mitt blåmålade rum och funderade på att hänga mig.

SNOOOOOOOZ. PLING PLONG. Skräddarställning. Oj en liten dräggelpöl på maggen. Sicken tur att det bara var en dröm.

Jag la mig ner igen. Bara några minuter. Jag somnade om på stuberten. Maken till trött människa. Ingen hejd ju.
Jag drömde att jag var omfamnad av två babes. På loftet. Jag i mitten. En donna vid var sida. Som flåsade i mina öron. Där låg jag och stortrivdes som bäst…när det pling plongade igen.
-Öh, är jag vaken eller? Och vart tog donnorna vägen?
Det var lätt den kortaste och gemytligaste drömmen. Vilken besvikelse!

Jag klev upp. Tog en cigg på balkongen i nyvaket tillstånd. Väderleken börjar ordna till sig. Förmiddagsolen lös genom ett tunt molntäcke av mänsklig prutt och stank.
Annars verkade det mesta som vanligt.