Inlägg no. 2001

Ojoj, har jag en blogg? Eller är den nerlagd?
Nej jag gick och lade mig och vilade lite bara…

Förra inlägget som jag skrev var mitt tvåtusende inlägg i ordningsföljd. Under 11 år har jag snickrat ihop dessa glada, ledsna, arga, tomma och melankoliska dumheter.
När jag startade denna blogg 2008 hade jag tjej, bil, mer hår på huvudet och bodde i en blåmålad källare på Hisingen. Jag hade ett jobb som jag hatade och jag var mer tålig mot baksmällor. Livet kändes rock’n’roll när man spydde på ett cykelställ…

Nu är bilen såld för längesen. Håret växer vilt på haka och i näsa medan håret på skallen har blivit glesare. På blanketter där man frågar hur många som bor i hushållet skriver jag en 1:a i rutan. Tillbaks på ruta ett igen, fast lite tröttare… Källaren på Hisingen är utbytt mot en lya i ett område där broccolin ständigt är slut i mataffären.
Man har troligtvis fler år bakom sig än framför sig. Man kör in en gaffel skinkan för att vakna till…
Ibland knackar ensamheten på. På en dörr som står på en vid gavel.
Positiv är något man snurrar runt med en vev och det kommer toner. Negativ är en bild som ännu inte är framkallad.
Ajöken spöken, hör fröken göken.
Söv mig med atombomb.
Det här var så poetiskt så jag börjar gråta.
Livet på en pinne, eller åtminstone på en skör gren.

Nu ska jag se på en dokumentär om krig och ond bråd död.

Vi hörs när vi ses. Eller tråkas när vi råkas.

Från höger till vänster.

Sitter och dricker en bärs på Hops efter en intagen lunch på Da Vinci.

Det cyklade förbi en snubbe här för ett tag tag sen…och för ett annat tag sen så skrev jag om frisyrer och varför det alltid kammas från vänster till höger. Alltså ens eget vänster till höger och inte någon annans vänster till höger om man står mittemot. Då blir det ju tvärtom. Jaja, det fattar ni väl om ni inte är helt uppsvällda i hodet för fan!

Hur som haver i taskspelarnas genomrötna paradis…den här snubbilubben va, och det har ni väl redan fattat edra asfaltslickare, hade alltså kammat från höger till vänster. Ja, believe or not. Alltså sitt egna höger till vänster.

Tro mig, jag har verkligen hållit min stora ögonlock med krulliga ögonfransar öppna i denna fråga. Jag har inte sett ett enda ”från-höger-till-vänster-case”.
Här kommer han cyklande. Från ingenstans. Med två ben, två armar och hodet mitt mellan axlarna. Verkar till synes helt normal. Tackade till en bil som stannade gjorde han också. Men barret från höger till vänster. Brrr. Och jag lovar stt han får göra vad han vill med sitt rufs. Det är inte det…
Först blev jag exalterad. Sen blev jag lite chockad. Sen var jag tvungen att beställa en öl till. Jag kände hur den blöta tomhetsfilten gled ner över mitt hode. Sen kände jag tomheten…

Vad har han i tomtesäcken som vi andra saknar? Har han kommit på svaret på bluffen medan vi famlar runt i mörkret och letar?
Kokar han pasta i ugnen? Är han kusin med vitamin? Skrattar han medan vi andra gråter? Stjäl han Ahlgrens bilar ur bilars handfack? Heter han förnamn i efternamn? Beställer han varmrätt efter efterrätt?
Tror han att han är bättre än oss andra? Gå runt och göra vad man viller mitt på blanka dagen. Vad skiljer djur från människor? Hur gör djur?

När jag var liten hade jag en Pixi-bok som hette ”Just det-fast tvärtom. Den lästes om och om igen.
Och här kommer han med sitt från höger till vänster i rufset.

Kanske jag vill ha lugn och ro. Harmoni och sinnesro. Inget sånt där jävla spex!

Kanske jag har resignerat?

img_2104.jpgFrån vänster till höger. För mig alltså. Inte för er.

Vagel i ögat

Har fått en vagel i ögat. Eller i nederkanten av ögat. Nedanför ögat där den mörka tröttheten brukar befinna sig är nu rött och svullet. Det rinner i ögat. Det värker. Som att ha huvudvärk i och runt ögat. Man orkar inte riktigt hålla upp ögonlocket, men man gör det ändå. Och man blir trött och måste vila. Något som man annars kan bli av att se för mycket dumheter på komprimerad tid.
I natt när jag vaknade slog jag upp ögonen. Fast bara det ena. Det andra satt fastklistrat i stängt läge. Jag tog i med all kraft jag hade med mina ögonmuskler, men ögonlocket ville inte öppna sig ändå. ”Jaha, det var det ögat”, tänkte jag i mitt yrvakna tillstånd.
Jag drog loss ögonlocket som hade klistrat sig fast i kinden, sen lade jag ner hodet på huvudkudden, somnade om och drömde att jag var helt blind.

Annars är allt bara tjosan!

(null)Underst: Ett friskt öga. Överst: Ett ofriskt öga.

Krossat glas.

Det går bra nu. För mig. Jag gör karriär inom dumhet.
Har lyckats krossa glaset på min iphone. Den hala jäveln gled ur min hand när jag skulle beställa en taxi för några nätter sen. Jag hörde ett knak och sen förstod jag direkt vad det handlade om.
Nu har jag både en spräckt ipad och en spräckt iphone. Hipp hipp hora!

Pratade med min mor för en stund sen. Du ska väl inte gå ut ikväll igen sa hon. I frågande påståendeform.
”Nejdå!” Svarade hennes 43-åriga son.
Ska träffa May om en stund. Hon var rastlös lät hon mig veta och ville ta en öl. Jag är omgiven av rastlösa vänner. Och så är sommaren här. Och semestern med den. Själv är Johan lugn som en filbunke.
Nästan hela tiden.