Lucia 2016, eller den totala bristen av densamma.

Det har tydligen varit Lucia idag. Detta har gått mig förbi helt.
När jag åt frukost framför Tv:n var det Musikhjälpen i Ettan. I tvåan var det sändning från det där forumet som sänds varje dag.
De kunde väl fan ha klätt sig i klantstrut eller julmands-mössa eller lite gnistrande glitter. Man får ju fan bjuda lite på sig själv också!
Inte ett glitter i syne. Inte en strut. Inte en pepparkaksgobbe eller tomtenisse eller tomtenissa eller en vit särk inköpt på ICA Maxi för 59:50. Inte en gammel lussebulle med gurkmeja istället för saffran eller en sleten pepparkaka framför mina öjon som kunde avslöja storheten i denna dag. Vad är det här för crap?

Det enda jag har sett är de gulklädda och självlysande byggjobbarna utanför mina fönster. De har städat våra nya balkonger och putsat fönstren. De har till och med börja plocka ner byggnadsställningarna. De är alltså färdiga snart. För gott kommer de dra åt fanders och helvete på samma gång. Av detta blev jag så glad så jag var på väg att bjuda in hela arbetslaget på glögg…om jag ändå hade fått en enda signal att det hade varit…ett enda litet tecken på att det var Lucia. Då hade jag klätt ner mig till en hoe-ande tomte.
De kunde väl fan ha haft tomteluvor på sig en dag som denna? Dålig stil asså.

I eftermiddags tog jag mig en glögg efter att ha glittrat till lyan med lite glittergirlang till. Här snackar vi om en dude som diggar julen och älskar världen. Här snackar vi om en dude som ständigt försöker kompensera tomheten som lika ständigt dyker upp…
Ens inte när jag drack glöggen fattade jag att det var Lucia. Vet inte hur jag ska tackla detta samhällssvek.

Klättrade ur mina pyjamasbyxor för att gå till mataffären. När jag stod och väntade på att röd gubbe skulle bli grön vid ett övergångsställe kom det en kvinna småspringande i vit särk och glitter i håret. Då, för första gången under dagen slog det mig att det var Lucia idag. Då var klockan sju på kvällen.
Jag tittade på min sjal. Det är den glittrigaste sjal jag äger. Undermedvetet kan den ha hamnat runt min hals för att skaka liv i dagens bleka firande. Den uppriktiga sanningen var dock att den landade i min näve först av uppsjön av sjalar när jag rotade runt på den hattlösa hatthyllan.
Nu har jag glittrat mest här på Tullen i Johanneberg som om allt var en uttänkt plan från min sida. För att det är Lucia. Det är ju lögn så klart.
Det vet jag. Och nu vet ni det också.

Skyller alla mina tillkortakommanden och förvirring på att jag lever ensam. Som en själv e bäste dräng. Som en me, myself & I-sköjare. Hade jag befunnit mig i ett förhållande så hade vi troligtvis vaknat upp tillsammans och sagt ”Glad Lucia” till varann. Ätit pepparkaka och lussebulle med riktig saffran och smulat ner bädden. Sen hade vi troligtvis knullat med varann på loftet. Hon klädd som jordens mest bedårande tärna med glitter i håret och jag klädd som universums mest fånigaste pepparkaksgubbe (med lite vit julsäd dinglande från pepparkakshattens brätte när halmstunden är färdigsköjad).

Äh, skit i det. Det kommer fler luciamorgnar. Dessutom älskar jag världen. Hur jävlig den än ser ut. Och jag gör det 368 dagar om året! Glöm aldrig det!

Körvsnack och en dröm av otäckt slag.

Såg på fyrans morgonprogram att grilla körv är grejen. Körv i alla jävla former med alla sorters grunkor på. De lade fram det lite som att det var den nya heta grejen nu. Till detta skulle man helst dricka champagne. Jag föreslår att man sätter på sig en kavaj med matchande kortbyxor till också. Då kan man skippa dumstruten eftersom man ändå ser ut som en idiot.

Jag drömde inatt att det var inbördeskrig i Johanneberg. På ett busstorg som bara fanns i min dröm mejades folk ner med bazookas och kalashnikovs. Jag hann precis rädda undan min syster från ett kulregn. De som sköt var svartklädda och befann sig överallt. Dök upp bakom berg och kullar och sköt besinningslöst på allt som rörde sig. Jag försökte hela tiden ta mig till jourbutiken för att köpa ett sexpack och en liter mjölk, men kulorna ven förbi utanför fönstret, så jag kom aldrig iväg.

Det hela var väldigt hemskt och ångestladdat.

 

Slutar om två och en halvtimme. Inget mer jävla knegande på fem veckor. Det är ju så man kan skita knäck av glädje.

Det hela kommer firas med en bärs. Ja, eller två. Kanske ska slå till på en gammeldansk också. Helfestligt. Nåväl, det ordnar sig kömpis!

På restuarant i en dröm.

Drömde märkligt inatt. 

Jag befann mig på en balkong inne på en restuarant. Drack för många sliskiga och för dyra drinkar. Jag lutade mig mot räcket. Plötsligt trillade jag över räcket. Jag landade i knät på en dam som satt åt. Hon fick panik och skrek. De andra runt bordet reste sig upp chockade. Jag lyckades till slut kravla upp på bordsskivan och satte handen och knät  i potatismos och sås. Jag kom på fötter där på bordet. Satte en fot i en fiskgratäng. Alla restuarantens gäster skrattade ut mig. En randig pyjamas satt på min kropp och på huvudet satt en knallgul dumstrut. På fötterna hade jag lika knallgula strumpor. Jag var ordentligt full och vinglade fram och tillbaka på bordet. Gestikulerade och fäktades med osynliga svärd. Mummlade högt och ilsket. Som Haddock. ”Jävlans typer, era förbannade sopskallar, jag ska ta mig fan…” Tillslut drosade jag ner på golvet. Precis som oftast i drömmar vaknade jag innan jag landade på golvet. Vaknade på mitt loft. Svettig i fuktiga sängkläder.

Rävsaxen.

Kan tycka att jag är ganska hobbylös nu för tiden. Känns lite som jag sitter fast i en rävasax kallad livet. Resignerad och stagnerad i gjuten form. Till och med dumstruten ligger ihopknycklad i garderoben. Folk simmar stressade uppströms. Jag flyter stillasittande med nedströms. Det går hål på en strumpa. Jag byter till en annan. Imorgon. pastavattnet kokar över, jag snubblar i hallen, en glödlampa går sönder, fil i skägget, en idiot på TV – kanske borde byta kanal. Ett hål i själen och ett brännhål i tröjan. Bakom tapeten en annan tapet. Det gör mig ingenting.