Duvor och matbomber.

Söndagskaffe på Tullen i Johanneberg…

Jag har försökt läsa in mig på duvor. Ville veta om det stämmer att de lever tillsammans med samma partner livet genom. Om de dör av ensamhet när den andra duvan dör. Om de är monogamer livet genom.
Om det fanns ett liv efter detta och jag fick välja så skulle jag bli duva. Lätt! Duvorna verkar vara de mest laidback och harmoniska av alla fåglar. Jag skulle alltså gå runt och picka med min partner. Dessutom kan man flyga. Och sova på en gren under lövverket. Slut på kaos, huvudbry och sköjande på krogen…
Anledningen till att jag började tänka på duvor är att jag har just två duvor som promenerar runt nedanför balkongen ganska ofta. Tänker såklart att det är samma par duvor varje gång.

Åt en riktig köttbit för några dagar sen. För första gången på tre månader. Stekte pepparbiff. Lyckades helt fantastiskt med stekningen. Jag drog hela baletten. Pommes och bearnaise. Var väldigt gott när jag just åt. Efteråt kändes magen helt stenhård. Tror inte magen är van att smälta ner sådant massivt sköjeri längre. Har ju dessutom slutat med att äta flottiga luncher. Orostankarna att jag kommer dö i en exploderande magsäcks-matbomb har därmed gått över.

När jag var på Tullen på Andra lång sist frågade jag om de hade Oboy och popcorn. Bartendern sa att han skulle sätta upp det på menyn med överskriften ”Johans cosy treat”.
Jag tackade vänligast och kände mig mycket stolt över min uppfinningsrikedom.

IMG_0622.JPGDuvorna Per-Göran och Lisa-Greta. Två typiska Johannebergsduvor.

Tillbaks ute i världen och lite tankar i salig röra.

Jag är tillbaks ut i världen. Jag dricker en öl på Landala torg. Försöker intala mig att jag är friskare än vad jag är. Genom ett öppet fönster mitt på torget dånar musik som jag aldrig skulle sätta på i min egen stereo. Mellan varven hör man en röst gapa i tokvansinne: ”Kom igen då!!! Nu kör vi!!!” Det är friskis och svettiga svinis musiken kommer ifrån. De flesta under 60 skulle säkert tycka det är jättetreeevlit att få massa musik dånande över sin fredagsöl. Nåväl, inte jag. Jag är en avig jävel och tillbaks ute i världen. ”Koooom igeeeen nuuuu, rör påå det där jäääävla squaaaat-arslet!!!”

Tänker att man tänker oerhört många tankar när man är ensam mellan fyra väggar i för många dagar i streck. Tror på Buks tes att det kan vara rent skadligt att tänka för mycket. De flesta människor verkar på något vis vara överens om att man inte ska se tillbaka på det som har varit. Jag gillar att reflektera. Att se tillbaka. Från då till nu. Det kanske är skadligt. Då må jag vara otroligt skadlig för mig själv. ”Dont look back in anger” sjöng väl Oasis på nittiotalet. Det kan jag halvköpa. Trots att det kan vara svårt ibland. ”Titta inte tillbaka, det finns ingen framtid där” var ett citat som dök upp i Tom Alandh-dokumentären om Ingemar Johansson som gick på TV idag. Det verkar helt enkelt vara en dödssynd att reflektera, se tillbaka eller gud förbjude ångra ett beslut som man tog någon gång tidigare i sitt liv.

Efter all TV igår såg jag sex avsnitt av Weeds. Gillar serien även fast den ibland är ganska ojämn i handlingen, och ja det har varit samma manusförfattare till alla avsnitt hitills om nu någon trodde att det kunde vara orsaken. Roligast är karaktärerna. Känns faktiskt enormt starka och trovärdiga.

Har även och slutligen funderat varför jag hatar måsar så mycket. De är gapiga och oharmoniska och råffar åt sig som svin med vingar. Såg en mås som formligen tuggade i sig en kvarts lång pizzakant i ett sug. De utmärker sig på samma sätt som äckelgrisiga människor på avenyn en fredagskväll. Man kan jämföra måsar med en viss typ av människor. De som är allmänt störiga, oharmoniska och ska höras mest. Jag har kommit på att jag gillar duvor. Otroligt lugna och laidback. De går runt och pickar. Har ett ganska trevligt och kurrande läte. Det ser ut som de tager dagen som den kommer. Om jag hade fått vara en fågel, så hade jag valt att vara en duva direkt.

Alla intryck den här veckan har sugits in från TV. Tur att jag ALDRIG tittar på reklamkanaler.

Mås och duvpratet har jag kommit fram till alldeles själv.