När gud hör bön. På Elgiganten.

Det är revolution i magen. Har nu sprungit i ilfart på dass två gånger på en halvtimme.
Vaknade halvsex i morse av att det röt och brötade i magen.
Tänkte att jag skulle ner och kolla in lite klappar idag. Det är måndag och förhoppningsvis inte så mycket fän som står i vägen mitt i affärernas gångar med dregel i mungiporna och en hjärna tommare än en konservburk.

Det hände för några år sen…
Jag stod på Elgiganten mitt i julrushen när det plötsligt sa kabrak i magen. Jag stod och tittade på en sodastreamer till morsan. Plötsligt var rallyt i gång för fullt i tarmarna. Det hela skedde mycket fort och det var inte långt ifrån att jag var tvungen att hålla ihop skinkorna.
”Herrijivlar! Oh, gudars! Oh, gudars! Oh, gudars!” tänkte jag.
Jag tittade mig runt omkring efter vitvaror-avdelningen. Om det blir krisläge kan jag alltid sätta mig på huk i en frysbox och dra ner brallorna och torka mig med ett 10-pack dammsugarpåsar.
Såg framför mig hur butiksvakterna öppnade frysboxen och sen släpade ut mig i armarna genom hela affären, med byxor och kalsipper nervirade runt anklarna och med mina fötter svavände ovanför marken. Efter att stått där och svettats en stund kom ett nytt kabrak i magen. Jag trodde undergången var nära. Jag darrade på benen…
Sen, som i ett upphörande snöfall singlades tarmvredet bort och jag var räddad.
Gud hade hört bön på Elgiganten.

Fack, måste springa igen!
Här på Stuartsgatan hör gud fan ingen bön!

Dan före sköjardan.

Har vart ute och köpt julklappar som ett litet svin idag. Tycker att det finns en viss charm med att göra saker i sista stund. Det skapar någon slags nerv i tillvaron. Det hela skedde dock under ganska målmedvetna former. Jag hade funderat ut innan vad jag skulle ha och absolut inte ha. Sicksackade mellan blängande dårar som ett mycket snidat ”köpa-klapp-proffs”. Förutom att jag blev bajsnödig inne på Elgiganten. Det gick över efter en stund när jag hade gömt mig bland diskmaskinerna.
Sen blev det otippat några bärs med min gamle vän Erik. På köttbullekällarn. Syrran kom förbi också.
Och nu… Ja, jag sitter här vid köksbordet och dricker en folla. Kan tänka att det känns lite trist att vara ensam så här dagen innan julafton. Alltså att man inte är ihop med en donna. Man slår in paket. Pysslar och grejar. Kanske unnar varandra ett julknull (Tillsammans med varann alltså, annars blir det konstig julstämning). Dricker lite glögg. Kanske klämmer en Gammeldansk. Rimmar på paketen:
”Vad som finns i detta paket
vet du inte ett sket
om, din gamle get.”
Fast det är ju lyxproblem såklart. Det finns ju de som hatar jul. Eller inte kan fira jul med någon för att de har supit bort allt de hade.
Och apropå det, tog jag några bärs på Sejdeln igår efter min jobbhelg. Alkisarna har ju som sagt hittat dit efter att Galliano stängde ner. Och så här nära innan jul visar sig desperation, tomhet och sorg på annat vis. De lufsiga gubbarna blir mycket fullare än vanligt. Jag satt och lyssnade på deras samtal. Plötsligt hade någon gått över gräns och blev satt på dörren av sina bordskamrater. En av gubbsen hade tappat sina nycklar, vilket resulterade i att tio gubbar kröp runt på alla fyra på golvet som jyckar och letade just efter… ett par nycklar. Där någonstans kände jag att det fick räcka och bytte hak.
För egen del, att dricka öl efter att varit isolerad med sin brukare trettio timmar under en helg gör något med huvudet. Man blir lite dum i det. Mer än vanligt. Tre öl och man är helt tjosan i galoschen. Och social. Social något så urvridet förbannat. Och ingen vill gå ut och ta en öl för att de har sköjat bort sin lediga fredag eller lördag eller ska upp och jobba dagen efter. På något vis är det nästan tur att de inte har möjlighet eller nöje att träffa mig. För gudars! Jag pratar ner dem, och ner dem, och ner dem.
Ringde till morsan istället från krogen. Pratade ner henne oavbrutet i två timmar. Drog skämt och livsfilosofier. Hennes öra där mobilen vilat var rött och stekt. Hon hade bara vandrat från köket till sovrummet efter vi lade på somnat som en stock efteråt. Hon berättade det idag, när jag fick hejda mig igen för att inte prata ner henne på nytt…
Så kan det gå. Nu ska jag äta julklappar och sen slå in köttfärs i paketen. Nej, nu blev det ju fel. Tvärtom ska det ju vara fattar ni väl.
Sen måste jag andas ut, så jag inte pratar sönder hela julafton också. Ser framemot julfirandet något helt enormt i år.
Lägger nog upp en sköjig julbild här imorgon.

Jag sa ju God Jul Bajos!!!