Håriga hakor i grupp.

Tog mig ner till stan igår eftermiddag med en liten bit av baksmälla kvar i hodet från gårdagen. Det var den tomma magen som lurade ut mig utanför dörren. Mc Donalds-mat sa magen att den ville ha. Själv sa jag nej, men följde magens steg in ändå till detta svin och gris-palats.
På Götaplatsen en stund innan, såg jag ett par hundra typer stå samlade i enad trupp. Var det Lille Skutts Suppleanter tro? Eller Kisskottens utplånade armé? Jag såg någon som hade gröna och vita och svarta färger på ryggen, så vid första anblick trodde jag att det var NMR. Tyckte dock det var för jämnt skägg på banan…för ALLA hade skägg. Jämna, fina, tjocka, oljade, kammade, välstrukna skägg. ”Bearded Villians” läste jag på någons keps. Jag stod och tittade på spektaklet ett tag. Plötsligt sträckte hela skäggiga armén upp händerna i luften och hoade.
-?????????ERFBEJOWSKÄWM?????? sa min lilla bakfulla hjärna.

Träffade morsan och syrran efter att knullat i mig en Big Mac. Vi gick och fikade på Evas Paley. Blev så konfys av alla skägg runt omkring mig så jag pressade i mig en stor princessbakelse i våld. All grädde lade sig som ett gräddskägg runt Big Macen i magen.
Jag frågade syrran om hon trodde att kvinnor med välansade lösskägg fick vara med i deras grupp. Det trodde hon inte. Själv tror jag inte jag hade fått vara med heller med min lilla oansenliga klump med oansade, icke-oljade hårstrån runt truten.

Jag gick in på facebook och läste om deras grupp och förstod ännu lite mindre. Ett skäggigt sällskap som omfamnade kärlek och omtanke. Nu hade de sin stora årliga träff som varade i hela tre dagar. På dagarna samlas de på Göta Platsen och på kvällarna skulle de gå Park Lane stod det. Allt på grund av att de har en sak gemensamt: En packe med hårstrån på hakan. Helt klart värt för att att sträcka upp händerna i luften och hoa loss! Tre dagar i sträck.
Kändes som hela Sveriges mest ensamma män hade träffats på en och samma plats.

Det finns miljoner sätt att trycka tomheten framför sig.

(Vill dock tillägga att ni verkar helt okej grabbar! Detta även för att förhindra att det ska trilla ner bajskorvar och gamla strumpor och övermogna bananer i brevinkastet. Man vill ju kunna gå och ta en öl utan att komma hem med en blåtira….).

Frukost på ett fik.

Jag gjorde alltså som jag sa. Jag gick ner och åt frukost på ett fik. Eva’s Paley på Avenyjävvolen.
Jag har inte kollat jobb riktigt än och enkelresan till Mongoliet kanske får vänta till ålderns höst. Det verkar ju dumt att få ett jobb och sen bara dra till Mongoliet?!
Tyvärr var frukosten en ganska tanig historia. Två skivor bröd och fyra skivor cheddarost, juice och kaffe. Inte en grönsak så långt ögat nådde. Känns osvenskt i denna hälsosamma tid att hoppa över grönsakerna, så jag får väl berömma dem i det avseendet.
Var egentligen ute efter en frukost med hela baletten som de dammiga fiken serverade på den gamla goda tiden. Gamla tanter i vita plastförkläden bakom disken…
De har förvisso frukostbuffé här på helger (med hela baletten). Fast det är ju rätt trökigt och gå ner och äta själv. Det är i såna lägen man vill vara ihop med en tjej. Så att man alldeles flingig och brödig och kokt ägg-burpig kan gå hem och talla på varandra efter frukosten. Efter-frukosten-talleriet.

Annars i rent tvärt om språk är det ju fantastiskt att INTE ha en kvinna vid sin sida. Man behöver INTE hålla på att planera massa saker som man sen måste utföra. Man behöver INTE sitta och prata massa goja med varann. Man behöver INTE kladda ner lakanen med massa knullfläckar.
Nej, på rent tvärt om språk kan jag med största nöje sitta under parasollet på balkongen och muttra vresigt. Jag kan välja film helt själv. Jag behöver inte diskutera massa nonsens. Jag kan runke ball till dödlig oändlighet och dödsångest. Jag kan knäcka en folköl eller gå ut på krogen när jag vill och komma hem när jag vill och ligga diagonalt på mitt loft under mina bägge täcken och snarka som en tung valross.
YES, HALLELUJA!!! Själv är bäste dräng!

Nu såg jag när jag var på dass att fölk sitter och slabbar med mackor med stekt ägg och bacon och äggröror och annat stuff. Varför blev inte jag informerad om detta sköjeri?
Jo, för att min gud i frigolit med stanniolhatt inte vill att jag ska få en tjocksmockad mage igen.
Thank you, tråkgudda!

Nu har klockan nästan blivit lunch. Funderar därmed på om det inte är lika bra att dra en lunch någonstans. En flottig lunch för att balansera den taniga frukosten.

Mor och son-dag och att värma pizzor i ugnen.

Har haft en mor och son-dag idag. Brukar ha det ibland.
Det innebär oftast fika och promenera på stan. Vi var även och tittade på det nya ombyggda stadsbiblioteket. Riktigt flashigt bygge. På ett väldigt bra vis ska tilläggas. Fint ljusinsläpp och behaglig ljudnivå. Spännande arkitektur. Massor med hörnen och platser att sitta och läsa på. Eller sova på om man nu hellre vill det.
Efteråt var vi och fikade på Evas Paley. En stor jävla trut ville åt kladdkakan. Nu sitter jag på Vickis och dricker en öl. Ska köpa hem pizzor till morsan och mig. Pizza är fest för morsan. Fest med väldigt hög mysfaktor. Hon blir oftast väldigt imponerad av hur jag tycker värmandet av pizzorna i ugnen skall gå till.
”Morsan, nu gör vi så här” brukar jag säga.
Sen river jag av locket på pizzakartongerna och stoppar in pizzorna liggandes på kartongens underdel och stoppar in i ugnen.
Morsan brukar passa på och slänga överdelarna till kartongerna medan pizzorna är i ugnen.
”Var är locken till pizzakartongerna?” frågar jag.
Morsan säger att hon har slängt dem. Jag brukar säga att de är bra att skjuta dem under kartongens underdel. På det viset slipper man bränna sig på den varma kartongen som vart i ugnen.
Detta blir morsan alltid lite smått imponerad av.
”Gud vad smart! Du har minsann rutin på att värma pizzor!”
Sen är hon ju inte direkt van vid att hennes oköckiga Jöns till son styr och ställer i köket.

Evas Paley

Sitter på Evas Paley på Avenyn och dricker en kaffe. Känner mig genuint uttråkad idag. För en stund sen var jag lite förbannad. I ren protest satte jag mig på den skuggiga sidan. Vilken manifestation!
Vet inte riktigt vad jag var förbannad på. Kanske min feta mage och tröjorna som stramar runt den. Eller solen som fick mig att svettas i fejset och på ryggen. På alla glada jävlar som satt och trängdes på uteserveringar i solen med en öl i handen eller att jag inte sköjat till det i sänghalmen på ett år nu. Borde kategoriseras som mental ohälsa.

Det sitter en jättegammal tant här på uteservering med kaffefläckar på hela tröjan. Hon verkar helt oberörd av allt stoj och bröt runt omkring henne. Hon läser en Paul Auster-bok och röker cigaretter. Bokens sidor är fyllda med klädnypor som verkar fungera som bokmärken. Kanske hon hänger upp boken på ett klädstreck när hon kommer hem. Där kan du hänga och skämmas Paul.
Och från krogen på andra sidan gatan hörs ett gäng kvinnoröster ge sig på att försöka sjunga eller härma barnkörerna i ”Turistens klagan”.
Själv måste jag nog promenera hem nu innan det växer ut horn i hodet på mig.