En rapport från värden i ett distrikt mitt i världen.

Det skrivs inte så mycket här för tillfället. Bloggaren blev heltidsarbetare. Har inte haft ett heltids dagsjobb sen 1995. Så fort man har klätt om och gått ut genom arbetsplatsens dörr efter arbetsdagen är slut så knockar tröttheten en direkt i ansiktet. Dricker ofta kaffe när jag kommer hem. Den bästa stunden. Sen äter jag. Resten av kvällen ligger jag och glor på någon serie. Helt enkelt för slut för att göra nåt annat. Går och lägger mig klockan elva och halv tolv sover jag som en drogad bebis. Sex timmar senare, innan luffartuppen bräker så börjar allt om…
Här hade jag kunnat på klassiskt vis kunna skriva att ”mardrömmen börjar om”, men jag trivs väldigt bra på mitt vikariat. Det är bara rutinerna runt omkring som har sett annorlunda ut de senaste 25 åren och som måste nötas in. Jag är alltså inte riktigt van med att timmarna man är ledig är färre (om man räknar bort tiden man sover som friterad sweinschnitzel) än de timmar man jobbar…
Hade glömt av att man kunde trivas på ett jobb, att man kan ha arbetskamrater, att man kan lära sig nya grejor varje dag och att man inte behöver känna att ”oh no vad jag inte vill jobba idag”.

Vad gör en bovärd då? Jo han bor ju såklart i världen…som han älskar. Nja om du har problem i din lägenhet då kommer bovärden. Och då menar jag inte problem med din fru eller man eller magen eller att du spenderar hela din lön på allväders-stövlar i olika färger. Nej i det läget är det nog bättre att ringa en psykolog, doktor eller en sträng ekonom.
Men bråkar dina fönster eller om kranen läcker eller bräker eller du har tappat bort tvättstugenyckeln eller ytterporten slår för hårt eller inte stänger alls, då kommer bovärden som jobbar i ett visst distrikt i världen som ett skott, kort och gott.
Just nu som vikarie hoppar jag in för de andra värdarna på olika ärenden som kommer in under dagen. Jag hämtar diverse material i olika förråd som behövs för de olika ärendena. För tillfället tar jag mig fram i en liten elbil som gladligen studsar fram på den fantastiska vägläggningen i Göteborg, eftersom bilen helt saknar fjädring. Det är ett evigt morsande när man möter andra bovärdar och miljövärdar som också kommer i sina elbilar. Detta tycker jag är väldigt trevligt. Förr promenerade jag runt på andra lång och morsade på krogägare och stammisar. Nu sitter jag i en elbil och morsar på andra människor i elbilar och det på arbetstid.

Nu ska jag berätta vad jag har i mina jobb-byxor. Vi tar det från vänster uppifrån och neråt: Mobil, tobak, liten vattenflaska, liten anteckningsbok, diverse skruv och jox, gylf, bläck och blyertspenna, brytbladskniv, polygrip, diverse nycklar, jobbmobil, filter. Vänster lårficka: Bitsats, ficklampa, handskar. Höger lårficka: Lång smal elskyddsmejsel, stor bit-mejsel, måttstock, morakniv i hölster. Bakfickor: Ärendelappar, ibland diverse mindre reservdelar och oanvänt snytpapper om jag skulle få en nysattack. Allt detta hålls upp av ett skärp som verkligen får jobba som skärp. Vikt: ingen aning, men kan tänka mig innehållet i en varukorg med två-tre liter mjölk eller ett tudelat sexpack.

I veckan när jag skulle dela ut lite infoblad i några trapphus kom jag fram till en lägenhetsdörr. När jag drog ner brevinkastet började en hund skälla. jag stod och lyssnade ett tag och försökte se käften på hunden innan jag släppte ner bladet.Jag lät bladet singla ner…sen hördes käftarna klappra. Man kunde höra hur pappret köttades sönder mellan de vassa gaddarna. Som en livs levande dokumentförstörare. Kanske anställd av någon makt som inte vill sprida känslig information…

///Slut på meddelandet.

En första vecka på utbildningen.

Har nu gått min första vecka på utbildningen. Kan inte minnas när jag var så slaktad och urlakad sist. Vända på dygn med blandat resultat. Beblandas med nya människor i en studiesal i storleken och formen av en skolåda. Äta med andra. Förvandla två år av ingenting och ingenting som har varit mitt allting till någonting. Vad fan hände liksom. Jag går väl upp när jag vill och äter frukost när jag vill. Fast det gör jag ju tydligen inte längre. Den omställningen är som en stol i ansiktet.
Grymt mjuk start på denna första vecka. Och det är ju tur, annars kanske jag hade ringt mig sjuk i påssjuka eller kaninfrossa. Hade jag varit 25 eller 30 år så hade jag lagt ner det hela efter två dagar och älskat min arbetslöshet åter. Fast den här gången tänker jag fullfölja. Tror det hela kan bli bra och det verkar som det kan vara ett kul jobb.
I Torsdags gick jag och två snubbar från utbildningen och åt på Biltema. Det är det enda som ligger i närheten av skolan. Biltema har utökat sitt utbud från kokt korv till korvmenyer, sallader och baguetter. Fantastisk restaurang asså. Så jävla deppigt ställe att äta på. Fatta dramatiken om man skulle skära halsen av sig i kön till Biltemas Restaurang. Folk skulle kliva över ens kropp för att nå sin körv.
Den ena snubben som är hårdrockare och ser ut som en riktig hisingshårdrockare och såklart bor på Hisingen skrattade högt när jag konstaterade hur deppigt det var. Den andra snubben undrade vad vi menade…
Efter dagens slut gick jag och hårdrockaren och tog ett par bärs på Kvilletorget. Vi hade ju hemstudier på Fredagen så det var lugnt. Kvilletorget har blommat upp med restauranger och krogar. Något som alltid verkar hända så fort jag flyttar ifrån en stadsdel. Då lever den upp…
Efter två bärs skildes vi åt. Jag åkte ner och träffade Maja. Fick typ i mig sex öl på sju-åtta timmar. Blev lika full som jag brukade bli när jag hade jobbat helg. Fast blev nog ännu fullare för att jag var så slut i skallen efter den ansträngande veckan. När Maja hade åkt hem försökte jag prata med folk i baren, men det kom knappt några ord ut ur munnen längre. Bara små stön och puffande utandningar. Folk vände bort sina huvuden och jag hittade en intressant fläck på bardisken som jag kunde suttit och stirrat på tills att jag hade hamnat på ett demensboende.
När jag någonstans i detta tillstånd insåg att jag var föcked in da head så beställde jag en taxi. När kvinnan i växeln frågade var jag skulle åka hade jag glömt av namnet på min gata. Hon suckade trött när jag berättade att jag bodde i närheten av Willys i Johanneberg. Förvånande nog fick jag en bil ändå. Plågade taxichauffören med ständiga frågor om han trivdes på sitt jobb…
Somnade klockan två och vaknade klockan åtta redo att gå till utbildningen, men som sagt vi hade ju hemstudier. Speedad i huvudet somnade jag inte om förrän två timmar senare. Det hela blev ganska stökigt alltså…
Men nu tar vi nya tag fleckor å pöjkar.
Ska bli underbart att gå upp tidigt imorn och schlööö ner tuppjäveln!

Kan bli…

Idag har jag varit på kurs med Kurt. Första dagen. Ingen sån där jävla söka jobbkurs som jag har gått 180 stycken. Ingen skrattkurs för att jag är ledsnare än din mamma. Ingen orienteringskurs i hur man kammar sidbena på moster Olgas snippa, nej…
Johan Sköjarhatt skall utbilda sig till fastighetsvärd! Detta har jag ju precis inte vrålat runt i bastuban här på bloggen.

Naturligtvis var jag överdrivet nervös inför denna skolstart. Skolstart låter extra roligt eftersom det låter som man är sju år igen och inte vill släppa sin mammas hand när hon lämnar klassrummet. Skulle kanske haft med min mamma som stöd.
”GUDVADTREVLIGTDETVERKARHÄR!”. Kanske hade blivit lite könstiga vibbar. Naturligtvis gäckade nervositeten mig helt i onödan (förutom att jag efter promenaden dit fick en tio minuter lång svettatack och hamnade längst fram så alla fick ta del av synen på min glittriga nacke). Jag kan dock tycka det är jävligt stressande att bakas ihop med 19 andra människor i en gigantiskt lingongrova. Världen älskas bäst på distans och vem bjuder egentligen in en hel hög med främlingar i sitt vardagsrum och sjunger ”Nu ska vi stycka sambon”
Okej nu spårade det ut igen som vanligt…

Känns bra nu iallafall. Som att det kan bli bra. Har inte gått en utbildning sen anno 2001. Och om allt går vägen så är jag en knegare om tio månader. 7-4, så som en stor del av mänskligheten lever. Att gå in i en bubbla som jag inte har befunnit mig i sen 1995. Och runka när man verkligen bara orkar. Jag kan gå på after work på Fredagar utan att ljuga om att jag har jobbat.
Att inte få styra och ställa över sin vardag som ”en själv bäste dräng. Vid 47 års ålder så sällar jag mig…Fast nu tar vi en sak i taget här Jooohan!
Första delkursen är maskinlära. På Onsdag ska vi prova ut arbetskläder. Fick även skriva på ett papper idag där man intygar att man inte kommer dyka upp alkoholpåverkad…
Som en sjunken sten skrev jag på, eftersom mitt motto var att dagligen dyka upp som en redlös trädgårdstomte och sen berätta sanningen om när jag trasslade in mig i hornen på en hjort och fick gratis skjuts genom en tät granskog.

Nu så, måste jag gå och lägga mig snart…jag ska ju faktiskt till skolan imorgon…utan mamma!