Rostig kärlek och för mycket kaffe.

Trodde jag fick spännande post nyss. Ett stort rektangulärt kuvert ramlade ner i hallen. Postkodsröven. Från halvt glad till jätteledsen på mindre än en halv sekund.

De spränger någonstans här i området. De spränger väl bort en kulle någonstans så att de kan plantera ett nytt bostadshus med lägenheter som är till för alla. Alla som har stålar på hög. Faktum är att det låter som de spränger under mitt hus och att det flyttar sig två centimeter varje gång det brakar och skakar. Är man inte det minsta nervöst lagd som mig till exempel så är det riktigt mysigt faktiskt. Kanske de spränger upp ett valv under mitt hus. En underjordisk brothel eller ravehangar.

Drömde något så bedrövligt inatt. Först om mig och ett ex. Vi var så där kära i varann som man kunde vara. Fan, drömmar är ju rena tidsmaskinen ibland. Misstänker att en Doctor Snuggles ligger bakom. Borde fan lappa till honom och se till att han flyger till stjärnornas land en gång för alla.
Det var en sån där varm dröm. Åtminstone till en början. Jag tror jag följde henne till hennes jobb eller liknande. Vi hånglade i en mataffär. Vid tidningshyllan. Vi konstaterade hur bra vi hade det tillsammans.
När jag kom tillbaka från promenaden bodde jag mitt i stan. I ett annat land som var varmt. Med en massa vita stenhus. När jag öppnade dörren till lägenheten så låg det en finnig student i kalsonger i vardagsrummet. Han pratade i telefon på något obegripligt ungdomsspråk som innehöll så mycket moderna ord så man blev alldeles yr. När jag gick ut i köket märkte jag att han hade städat ur mitt kylskåp på allt med utgånget datum. Allt som var kvar, och det var inte så mycket, stod i överdrivet irriterande raka rader. Sorterat i sektioner. Frysen stod öppen och var på avfrostning.
Jag kokade kaffe. Det var väldiga problem med detta eftersom jag inte riktigt kom ihåg hur man gjorde. Här upprepade sig drömmen i oändlighet. När jag hade experimenterat upp ett halvkilo kaffe tog jag med hela kaffekannan och gick ut ur lägenheten. Jag gick ner till kaféet som låg i källarplan. Snirkliga gångar överallt i utomhusmiljö med valv och plötsligt dök det upp en jätteterrass en våning upp. I en dröm är denna omöjliga arkitektur helt ursäktad. Jag gick runt med min kaffekanna som någon slags servitör och frågade om folk skulle ha påtår. Sen satte jag mig på kaféets terrass och drack upp kaffet som var kvar. Direkt ur kannan. Jag ropade till ett gäng finniga studenter som satt en bit bort och pratade någon omöjlig smörja om chakra algebra.
-Man tar med sig kaffe hemifrån. Man får inte vara dum!!!
De log lite misstänksamt åt mitt håll. Ingen ville prata med mig… Kanske jag var studenternas lilla egna pajas. Vem vet?
Sen vaknade jag…och det var kanske det bästa med den drömmen.

Ska käka indiskt ikväll med syrran och morsan. Kan vara en bra start på denna helg. Morsan tycker det är grymt exotiskt med indisk mat. Lite fräckt sådär. Sist när vi åt indiskt åt jag en Rogan Josh. Efter det kallar syrran mig i sammanhang med indisk mat för Roger Josh. Vackert på något vis.

Ett skakande bildreportage om ett par kalsonger och ett utslag.

(null)De här kalsongerna…
…är köpta i Tibro på Family House. För 5 kronor.
De fulaste med dem är hur de är skurna.
De snyggaste med dem är att de bär namnet ”MEN’S UNDERWEAR” och att märket sitter upp och ner.
Kalsongerna ligger alltid längst in i kalsong och strumplådan och åker på när det är dags att boka en tvättid.
Jag har ett par som är gråa också.

(null)
Apropå utslaget som jag berättat om tidigare och som satt på vänster sida av näsan…
Detta jävla utslag som flyttar runt på min kropp. Som om min kropp vore ett världsatlas har nu, efter att suttit på magen flyttat tillbaka vid sidan av näsan. Bara en skillnad.
Nu sitter det istället på höger sida av näsan.
Visst jag älskar världen, men jag är INTE världen!
Snälla utslag. För bövlars helvete, sluta flytta runt som en finnig student. Jag är inget 2:a hands kontrakt hos Boplats Göteborg!