Oavsett kök. Oavsett väder.

Sitter på Flygarns och tar en öl innan jag ska åka hem. Har försökt på mig en gatufotodag…

Här på uteserveringen till vänster om mig sitter två snubbar. Den ena har nyss visat upp bilder på sitt nya hus:
”Jaha, hahaha! Du har vita köksluckor?!” säger hans kompis.
Snubben försvarar sig lite osäkert och säger att han skall byta ut dem senare. Hans kompis replikerar direkt:
”Ah men det är ju bara att riva ut hela köket och sätta in ett nytt. Det kommer max kosta dig 200 lök! Det är ju lugnt!

På min högra sida sitter ett engelskspråkigt gäng. En dude säger till sina kompisar:
I have to tear out the whole kitchen. It’s totally broken, old and I have to hire a plumber. I dont know how I’m gonna afford it.

Totalt skilda situationer. I samma ämne.
Min stora fråga är dock: Har jag hamnat mitt i ett dolt ”Gör om mitt kök”-program?
Och i såna fall, var håller Martin Timell och Arga snickaren hus?
Och var är löken?

Nu är skymningen här. Och det spöregnar. Är det här försmaken av resten av våren och sommarens väder, så tycker jag att man kan starta ett programserie som heter ”Gör om vädret i den staden jag lever innan jag dränker mig i närmaste brunn.”

I övrigt är jag låg som en dyvåt säck potatis. Det är väl dock inget nytt. Det händer när det händer. Oavsett väder.

Flygarns haga och en donna vid namn Jane.

skrivet igår

Sitter just nu och dricker en öl på ett helt vidrigt ställe. ”Var sitter han då?”, undrar ni säkert…inte.
Nåväl jag sitter på ett ställe som heter Charlies place. Förr hette det Flygarns Haga. När jag flyttade hit så drevs det av ett bastant par som var tyskar. Stället hade bås. Det var ett av de få ställen i slutet av 90-talet i Göteborg som både var fik, restaurang och som hade rättigheter. Stället var målat i grönt och vitt. Som om man befann sig i Bayern. Baguetterna var stora, frasiga. Goda och billiga.
De hade en jukebox längst inne i lokalen där jag sitter nu. Punkare och hårdrockare brukade samsas med att välja musiken. En låt kostade en femma vill jag minnas.
Jag brukade gå hit efter att jag varit på en vinylrunda i en stans alla skivbutiker. Satt och tittade igenom mina skivköp. Med en öl och en cigarett. Om det kändes bra köpte jag en bärs till…

Precis som jag gjort nu. Utan att det känn bra och utan skivor i påsen. Förutom påse över huvudtaget. Skulle vart bra att ha en. Och trä över hodet.
Stället är numera en sportbar. Och här mitt i alltihop sitter jag och dricker en bärs. Folk skriker och gapar, medan jag sitter här och plågar mig själv och är nostalgisk och anser att stället har förlorat sin själ.
Självklart har jag helt rätt.

När jag hade flyttat till Göteborg började jag på folkhögskola. Året var 1998. Jag var tjugosex år och hatade nästan allt och alla. Antar att jag inte mådde något vidare som människa. Det var det där hatet som eldade på mig och fick mig att skriva dikter. Ord skrivna av en väldigt arg och ung människa med fortfarande hyfsat tjockt hår.
Jag anmälde mig till filosofigruppen på folkhögskolan. En mix av filosofi, psykologi, religionslära och myspys. Den drevs av två lärare. Ett kvasipar som var gifta med varann.
Vi gick ofta på muséebesök och olika utställningar på stans museum och konstställen.
Efter att ha varit på konstmuseet på Götaplatsen sa jag till en tjej i gruppen som jag tyckte verkade vara den enda vettiga människan i gruppen:
”Är du inte jävligt trött på det här? Ska vi gå och ta en kaffe eller?”
Till min förvåning sa hon ja.
Hon hette Jane. Jane var späd och blyg och osäker och hade stora vackra ögon.
Vi gick till Flygarns Haga. Samma ställe som jag sitter på nu.
Jag bjöd henne under mummel och grymtanden. Hon ville inte ha kaffe. Hon ville ha rött vin. Maten ville hon inte ha heller. Jag beställde kaffe och en baguette.
Sen satt vi där. Tysta bägge två. Rökte, drack kaffe och vin.
Jag fortsatte mumla och grymta. Hon höll med ibland med en nick här och där. Det visade sig att vi bodde grannar med varandra dessutom.
En gång, något år efter att folkhögskolan var avslutad, när jag klev av bussen hemma såg jag henne stiga in i en bil med fyra andra riktigt stora och troligtvis icke bra snubbar.
Jag vinkade och ropade. Jane låtsades om som hon inte såg mig. De stora snubbarna såg arga ut när de glodde på mig. Det hela såg inget vidare ut…
Efter det såg jag henne aldrig mer.

Undrar vad Jane gör idag?

42 bast!

Kl.12.05
Fyller visst år idag. 42 år är den korrekta nuffran (och sen plockade han fram puffran…). Har hittills firat födelsedagen genom att inte somna förrän halvsex på morgonen. Vaknade halvtio och läste ”Ord kan krossa betong”. Storyn om Pussy Riot. Fick boken i tidig födelsedagspresent av morsan. Har även druckit kaffe på balkongen och svettats floder.

En stund senare…
Jag har käkat födelsedagslunch med morsan nu. Köttbullar med gräddsås. I en ljudskyddad oas en bit ovanför Avenyn. Ett lunchplace i riksarkivets hus. Vi fick med oss en dosa ut som skulle pipa när maten skulle vara färdig. ”Nu piper det”, sa morsan, långt innan vi hunnit sätta oss. ”Nej det gör det inte!”, sa jag. ”Nähä!”, svarade morsan. ”Det piper ju överallt nu för tiden!”

Ska käka tårta hemma hos morsan om några timmar. Funderar på att gå och klämma en happy börthdäj-bärs innan. Hela kombon av allt man stoppar i sig blir väldigt fin då. Alltså så här: Köttbullar och gräddsås, kaffe på det, sen en bärs, sen tårta och kaffe och efter en stund middag. Kanske man ska klämma in en öl mellan tårtan och kvällsmaten också. Stackars min mage. I 42 år har den fått stå ut med sådant här sköjeri!

Kl.15.25
Då sitter man alltså här. På Flygarns med en bärs framför sig. Hurra,hurra, hurra gamle sköjare! Istället för att vara hemma och tvätta, som jag hade tänkt från första början har jag nu gått och köpt kalsonger istället. På extrapris. Hawaiikalsonger. 40 spänn paret. Tag 3 betala för två. Sicket kap. Sicken födelsedagspresent. Kanske ska köpa till en hawaiiskjorta också. Full i gryningen på balkongen, iklädd hawaiiskjorta och hawaiikalsipper. Vrålandes yeäh! till fotgängande hundägare. En plan lika bra som en annan…

Kl.16.50
Var hemma hos morsan. Syrran var också med. Käkade princesstårta. Mer kaffe. Gött. Blev helt fluffig. Skulle kunna leva på princesstårta. En om dagen. Såklart helt ohållbart. Princesstårta, kaffe och bärs. Skulle man ju bli helt fluffig i hodet av.
Happy börthday to me!

Kl. 21.20
Har precis kommit hem från syrran nu. Hon bjöd på en födelsedagsdrink på balkongen. Vi satt och snackade och diggade med katterna. Klämde även in de där två ölen mellan tårtan och kvällsmaten. Mycket skickligt. Precis när jag skulle gå och syrran och Kirre skulle äta frågade syrran om jag ville stanna kvar och äta. ”Nu har du fått födelsedagsmiddag också!”, konstaterade syrran. ”Nu räcker det med det här firandet.” Jag var böjd att hålla med.
Happy börthday, thank you very much! Känner mig enormt firad. Nu räcker det dock att fylla år för denna gång innan jag får för mig att hela världen kretsar kring mig.
Hippie, hippie hora (dom säger så på spanska.)!
Jag lämnar över staffetpinnen till någon annan och säger Grattis!

Rep och idioti i helfigur.

Har repat med bandet idag. För första gången på tre månader. Fantastiskt kul såklart, men efter en kvart pajade rösten. Hosta så tårarna sprutade. En känsla av att druckit frätande syra och magmuskler som knöt sig. Tryckte därför på lite extra. Hardcore. Rösten började fungera. Sen efter repet, helt slaktad.
Tager en obligatorisk öl nu. På flygarns haga. Satt ett gäng grabbar här bredvid för en liten stund sen . Riktigt biffiga och i min ålder antar jag. Tugget var ganska motbjudande. ”Man kan inte måla över en koskit”, var det första i deras samtal som jag hörde. En av snubbarna berättade om tjej som fortfarande var het trots att hon var äldre. Hennes ben var fortfarande jävligt snidade. Solbrända. Sen berättade han att hon hade tuttar som stod ut och skvalpade lite lagom. Minst 750 (gram då antar jag?!) i varje tutte. Minst 40 000 papp. Brudar som har stora, fräscha tuttar har jävligt mycket gratis. Killar blir kåta när en tjej ser horig ut.
De andra satt och nickade och höll med.
Rätt trist och tröttsamt prat. Vet inte riktigt vad man ska säga. Sicken jävla sorglig och patetiskt filur i helfigur!

Nu ska jag käka fisksuffle hos morsan.

Svensexa, tvåsamhet och ensamhet.

Suttit och druckit en kaffe på ljungans. Tittat på en svensexa som pågått på avenyn. Killen som ska gifta sig var klädd som en kyckling med tillhörande knallgul dumstrut. Han samlade så klart in kyssar och kramar. Med måttlig framgång. Hans polarskara pushade på honom med tillrop och en bergsprängare som spelade gangnam style eller vad fan skiten heter. Kan det bli värre?

Hade det vart min svensexa hade jag sjukskrivit mig för depression eller flyttat till en öde ö. Vågar tro att mina vänner inte hade utsatt mig för sådan smärtsam terror. Utgår från att de känner mig bättre.
Kan tänkas att jag även hade sjukskrivit mig om jag var tvungen att följa med på en sådan svensexa.
Nu sitter jag flygarns haga. Dricker en bärs. Lyssnar på tjugoårig flicka och pojke vid bordet bredvid. Misstänker att det är en date. Hon frågar om han vill ha barn. Han säger att han kanske vill ha det när han blir vuxen. Sen frågar han hur många syskon hon har. Fyra stycken har hon. Hon är socialt tränad och han känns lite tafflig. Ibland plockar han upp mobilen mitt i samtalet. Det hela verkar ändå ganska avslappnat och samtalet flyter på bra. När hon frågar om han vill ha en öl till, så säger han ja.
För mig själv går det så där. Ringde på hos grannen idag igen. Hunden skällde vid dörren. Jag hörde en röst där inifrån som sa till hunden att vara tyst. Dörren förblev dock stängd. Kanske hon inte hörde. Kanske hon tänkte att nu får den där jävla skäggapan sluta och ringa på min dörr.
Nåväl, case is closed.
Bartendern här är väldigt snygg och trevlig. Oslagbar kombination. Tror jag ska gå in och beställa en öl till. Kan skäggapan behöva.
Annars är det väldigt mycket par på stan. Tvåsamhet är en tjusig sak när man befinner sig i den.