Tjena världen.

Putsat fönster idag. Ljuset hittade in obehindrat i vardagsrummet igen. Nu är det bar en ren glasskiva mellan mig och världen. Och det är ju bra eftersom jag älskar världen. Eller gör jag det?

Beställde hem mat med Uber eats. En halvtimme skulle det ta. Jag skrockade hånfullt med mig själv som kompis och tänkte en timme kommer det minst ta och knäckte sen en öl. När jag hade hunnit ta tre klunkar på bärsen så plingade det på dörren och där stod han glansig i pannan med imma på glasögonen. Sicken jävla blixtcyklist. Sicken jävla pöjk!
-Damn you were fast? sa jag imponerat till honom.
Han bara log åt mig som om jag borde köpa en cykel och hämta min mat själv. Sicken pöjk!

Ringde till CSN i eftermiddags eftersom jag kanske kommer bli en svettig gammal student i höst. Ringde även för att kolla med människan jag skulle komma att prata med, om vederbörande trivdes på sitt jobb och om han eller hon matade duvor på nätterna.
55 personer i kö och en halvtimme senare som man aldrig fick tillbaka passerade innan jag kom fram. Jag hann säga Hejsan svejsan sen hördes ett pling och så bröts samtalet. What thö föck?
Blev så jävlans frustrerad så jag plockade upp sprayflaskan med fönsterputs och sprutade ner fönstren tills de såg ut som ett bakverk.
En timme senare såg jag alltså världen därute.
Och dårarna som traskar runt i den.