Förkylning och lite annat jox.

Råkade bli förkyld i tisdags kväll. Jag märkte det genom att jag nös en gång. Och att jag senare nös igen en gång. Detta strider naturligtvis mot hur mina nysningar fungerar, eftersom jag alltid nyser minst 15 gånger på raken. Den så kallade nysattacken. Märkte även att ena näsborren blev som ett utblåst hål efteråt och att det sved som om jag hade snortat tyskt strudelmjöl i en vecka. Fast sådant trams håller jag inte på med Här dricks bara jordgubbssaft.
Igår när en nysning överraskade mig böjde jag mig kraftigt framåt som en vig poledancer. Kraften i nysningen tog mig med storm. Jag kände hur ryggen och nackens kotor sträcktes ut. Jag kände och hörde hur det knakade. Det var nog bra, tänkte jag när jag rätade upp mig. Sen när jag skulle vrida på nacken åt sidorna tog det stopp. Jag hade alltså sträckt nacken.
Naturligtvis hade jag stönat åt förkylningen innan, men nu visste jag inte vad jag skulle koncentrera mig att stöna åt. Att resignera…
Idag har det hela släppt i nacken lite grann och förkylningen har varit lite snällare.

Har även börjat få spammejl som uteslutande handlar om viagra skickade till min mejl och som inte sorteras under skräppost. Vad baseras det på? Är det min fantastiska ålder eller är det att jag har 44 i skostorlek? Vad är det för knulljeppar som antar att jag är impotent eller ska springa runt med erektion hela dagarna???
Fyskäms och sluta snuska sig!

Nu måste jag gå och vila nacken lite. Den verkar inte känna för att bära upp detta svällhodet för tillfället.

Ännu mer insekter och ännu en förkylning.

I fredags förra veckan så var de här och fixade min balkongdörr, så nu kan jag inte skriva mer om det problemet på bloggen. Det var ju synd. Livsämnena tunnas ut. Snart blir det svårt att skilja fantasi från verklighet. Fantastiskt ändå (minus fantastiskt) att det tog dem drygt ett år att åtgärda med tanke på att de nu var klara på fem minuter.
Nu står jag där mellan klockan 08-12 varje dag och öppnar och stänger dörren och njuter så det vibrerar i tuttarna när handtaget går upp och ner utan friktion och dörren öppnas och stängs med ett swooooosh. Det är stort!

Angående nyckelpigeinvasionen (ett ord som ännu inte finns i ordlistan, men som kommer dyka upp snabbare än knullgubbe) så har jag nu förstått var de tar vägen när mörkret faller på. När man öppnar fönstren på kvällarna och tittar längs skårorna i fönsterkarmarna så sitter de där i skockar. Jag brukar då ta lämpligt bestick och dra längs skåran. Nyckelpigor regnar ner på fönsterblecket. Sen tar jag samma bestick och skjuter ut dem i verkligheten igen.
Pratade med en granne. Han dillade fan inte på om massa kärlek och sån goja. Han hade en dotter som vrålade förskräckt varje gång det trampar in nyckelpigor i hennes rum. Sen sa han det mest intressanta. Det här är inte svenska nyckelpigor. Det är invandrarnyckelpigor (detta är en sådan situation när Jimmie Pajas och hans kompiar kunde hjälpa till på plats tycker jag) som har tagit över de svenska mesiga pignycklarna. Det ser man, sa han, på att de har så många prickar. Vissa av dem är faktiskt lika prickiga som medvurst och vissa är svarta med röda prickar istället för tvärtom.
Konstigt lik förbannat att jag inte har sett denna prickiga invasion någon annanstans i stan. Bara på Stuartsgatan i Göteborg. Kanske de älskar Stuart i blindo, no matter what. Trots att jag kan svära på att han säkert var ett riktigt svin!

Lyckats med uppgiften att blivit förkyld igen. Andra gången på drygt en månad. Kände att det var igång i Måndags kväll. I Tisdags var jag utslagen och idag är jag mycket bättre. I det utslagna tillståndet såg jag ofattbara mängder skit på Tv. Som jag brukar. Det könstiga när man streamar från Svt är att de har lagt till någon slags exklusiv autoplay/random-funktion. Alltså när ett program är färdigstreamat så börjar ett annat. Det är ju bara sjukt irriterande. Och i det matta förkylningstillstånd som jag befann mig i så rullade programmen på som om man rört samman alltihopa i en oätlig sörja på tallriken från en buffé på en kineseria.
Först en dokumentär om kvinnor som blivit tillfångatagna och våldtagna i IS-läger sen något lekprogram, sen ett gäng amerikaner som försökte leta sina rötter i Småland och var övertygade om att Astrid Lindgren var amerikan, sen en märklig norsk reality-sopa som var bland det märkligaste jag hade sett. Den handlade om två persiska tvillingsystrar som bodde i Norge. Den ena kvinnan hade förvandlat sitt ansikte från hy till gladpack. Läpparna såg ut att tillhöra en gigantisk strandsatt fisk. Hon hade pumpat i så mycket goja i dem så det såg ut som en månkrater. De var enorma. Nu skulle hon åka till Iran och operera näsan, för det var, sa hon, mer accepterat att operera kranen i Iran än i Norge. Jag kände min förvåning bubbla sig upp genom ytan av mitt febertäcke och att: Nu har jag verkligen lärt mig något…tack Svt!
Programmet avslutades med att hon vinkade av sin syster på flygplatsen. Hennes syster frågade om hon hade packat ner allt hon behövde. Det hade hon sannerligen gjort. Tre handväskor i rullväskan. På hennes arm hängde en Gucciväska. Sen var programmet slut.

Tog en första promenad idag. Till Willys. Helt fantastiskt. Fick hålla i plånboken så jag i mitt glädjerus inte skulle köpa kondomer och värktabletter för hela min veckopeng.
Sen försökte jag njuta av veckans första kaffe i det fina vädret på balkongen. Jag började med att smätta iväg för närgågna nyckelpigor. Jag gick in och hällde upp det nyinköpta, nybryggda kaffet. Jag blev stående innanför balkongdörren. Därute fanns en geting som försökte suga märgen av mina vissna balkongblommor. Sen kom en till och en till och en…
”Faaaan!” vrålade jag med min hesa Lemmyröst. Varför kan det aldrig vara en eller ett till antalet på min balkong och i denna förvildade flora. Man blir ju galen. Alltid skockar med svin. Efter kanske en kvart av väntande och diverse fäktande så kunde jag sätta mig och njuta. Sen när jag satt där reste jag mig bara ett tiotal gånger mellan smättandet av nyckelpigor och sprang in när de gul/svarta helvetena har vimsat förbi.

Osv…

En förkylning.

Så blev han sjuk då, den lille sköjaren.
Snoken började rinna hejvilt på jobbets sista timmar i Lördags. Huvudvärken tilltog och nysattackerna avlöste varandra. Min brukade påpekade att jag var förkyld och jag tackade för informationen. Sen dess har jag varit hemma och är fortfarande. Nu har snoken slutat rinna. Mattheten är kvar. Minsta lilla ansträngning känns som ett dödsryck. Att diska tre tallrikar innebär att man sen måste gå och lägga sig i en halvtimme. Man får ta taxi till jourbutiken på hörnan…
Hungern är som bortblåst. Fyra bragokex, sen är man mätt. Kämpade i mig en tredjedels pizza igår. Att jag sen hade bett dem lägga på extra ost när jag beställde den föreföll som en gåta när hela gommen blev helt sönder-ostad.

Inatt drömde jag att jag blev vräkt på grund av mina nysattacker. En mycket jobbig dröm kan jag säga. Vaknade svettig som en diskbalja och tänkte att jag måste sova lite till innan jag börjar packa.

Börjar kunna tv-tablån riktigt väl. Igår visades det skidskytte i typ sex timmar i streck. Jag väntade på att det skulle urarta. Att de skulle ta av sig skidorna och börja jaga varann med gevären ute i skogen. Kanske slå varandra gul och blå med stavarna. När det inte hände slog jag över. Då var det sportnytt. Det är tur att man kan streama pungen av sig…
Fast nu när jag tittar igenom gårdagens Tv-tablå så har det inte visats någon skidskytte alls. Äh, det kanske var i Söndags. Eller har jag drömt? Dagarna flyter ju ihop och bakas in i en snorig rinnande snok.
Hur mycket snor kan en näsa innehålla?

Nu när jag är lite friskare kan jag konstatera att isolationen är total och lite sällskap hade varit på plats. Kanske Maud Olofsson hade kunnat baka scones och bjudit på kamomillte.
När jag är återställd ska jag sätta på mig Hawaii-skjorta och promenera gata upp och ner. Ställa mig på ett torg och basunera ut:
-HALLELUJA, JAG ÄR FRISK IGEN!

En förkyld paparazzi pratar om det ena och det andra.

Den här jävla förkylning börjar gå mig på nerverna. Varje morgon vaknar man helt tjöck och paj i halsen. Som om det ligger en våt och utslättat pannkaka i svaljet. Efter att klivit upp och en eländig hostarstund tagit plats är allt plötsligt över. Sen är allt som vanligt. Framåt eftermiddagen kommer torrhost-attacken, då man tror man ska hosta ihjäl sig och på kvällen börjar man känna sig sjuk igen. Det är hela dramat som går om och om igen. Som melodifestivalen som aldrig blir färdig.
Förkylning påminner om låten ”Vandraren” med Nordman. Vad är det som går och går, men aldrig kommer till dörren?
Det är vandraren och Johans förkylning.

Har fått ihop min kamera nu. En snubbe har skickat kamerahuset från Umeå. En annan snubbe har skickat objektivet från Helsingborg. Kamerahusets postlapp har redan anlänt och objektivet kommer imorn eller på fredag. Ett objektiv med så kort skärpedjup att endast dammkornet på en rumpa blir skarpt.
Tänk om inte Helsingborg och Umeå gillar varann. Likt rivaliserande fotbollssupportrar som slår ut tänderna på varandra i en skog vill inte gängorna i objektivet passa i kamerahuset.
Varje gång jag trycker ner avtryckaren på kameran kommer det istället ut en liten seg spysträng. Vore ju förfärligt…
Själv bor jag i Göteborg någonstans mellan dessa orter och förbereder mig genom att köpa oömma kläder i galon ämnade för att hoppa jämnfot in i stickiga rosenbuskar med kameran hängande runt halsen när scoopet uppenbarar sig.
Kanske det bara blir oscoopiga bilder när jag ligger på alla fyra i vardagsrummet och klöser damm och ångest ur mattan.
Kanske jag fotar pungen på kungen.

Åt en pizza på Kellys tidigare. Blev rund om magen och tom i huvudet.
En tiggare gick förbi när jag stod ute och rökte. Hon frågade om jag hade några pengar.
”Not this time”, svarade jag
”Ah, next time!”, svarade hon med ett leende. ”I will remeber you!”
Kändes som att jag precis skrivit på ett abonnemang.

Nu måste jag lägga mig och vila lite. Kolla på några avsnitt av Pablo Escobar kanske.
Orden ”plata” och ”tranqilo” myntas väldigt ofta.
Av pengar blir man lugn med andra ord.

Våren, that old fuck!

Jag ska repa. Halsen är fortfarande som en vulkan av brötande hosta och gult slem efter två veckors förkylning.
Såg en man på myrorna idag. Han hade en ”dunjackerock” på sig. Över hade en pälsrock. På huvudet en öronlappsmössa. Under armen en risig microvågsugn, ett fynd som inget annat.
Det verkar vara getingexplosion på grund av värmen. De vill åt en. Hela tiden. Svärmar i gäng runt huvet. Jag är getingrädd och blir paranoid. Annars är värmen fin… som handen i runt bröstet, som fingret i fittan, som tungan virvlandes runt i den vackra flickans mun.

Fan, det är ju vår för helvete! Rent klimatmässigt. Kan det bli bättre?

Published with Blogger-droid v1.6.8