Hälsoexperten Johan talar ut.

Vaknade klockan elva i förmiddags efter att ha sovit nästan oavbrutet i åtta timmar. Vet inte när det hände senast.

Tänkte gå upp på vinden och leta upp mina träningsskor. Snart, strax eller lite senare.
De är 90-tals-vita och inte skrikgula eller chockrosa. Risken att jag ser ut som Forrest Gump är stor. Tänkte alltså att jag skulle börja springa. Springa arton varv runt huset och hälsa på grannarna efter varje varv. ”Hej, hej!” Göra armhävningar i mattställningen och situps på bänken utanför porten.

Igår blev jag så sjukt sugen på en Big Mac. Tror inte jag har ätit en Big Mac på över en månad. Kan vara rekord på en tidsperiod på fem år. Istället gick jag hem och käkade lax i ugn. Nu satt jag alltså inte i ugnen och åt laxen…

Funderar på att önska mig en mixer i födelsedagspresent och göra avancerade smoothies till frukost.

Vet inte riktigt vad som hände med mitt fläskiga fettolevende. Jag tappade bort det. Sen gick jag ner fem kilo och tappade bort magen. Kan nu se båda mina ben och min apparat när jag duschar. Måste säga att det känns ganska bra. Kan inte säga att det har varit någon strikt överansträngning inblandad precis. Ett visst psykiskt illamående har påverkat också. Utesluten matlust.
Det största tricket har jag märkt, inom mat alltså, är att sluta äta när man känner att man är mätt. Att inte fortsätta bara för att det är gott. Och att inte äta onyttigt hela tiden. Innan har jag nämligen nästan uteslutande ätit onyttig morgon, lunch och kväll. Gör enkla saker. Käkar mörkt bröd istället för vitt. Äter inte godis. Tycker ändå inte det är gott för tillfället. Sockerbehovet försvann efter jag slutade köpa hem Cola hela tiden.
Sen tänker jag inte bli något tråkig jävla hälsofreak som promenerar runt i vardagen i träningskläder som om det vore min nya kostym och gå in på Willys och köpa en påse broccoli och två energy-bars. Planerar INTE heller att starta en hälsoblogg.
Om jag vill ha en pizza så går jag och köper en pizza. Fast inte tre gånger i veckan. Blir jag sugen på en Cola så dricker jag en Cola.

Har egentligen bara en riktig last kvar för tillfället, som är rökningen. Och kaffe. Kaffe och cigarett. Detta tänker jag dock behålla ett tag till.
Någonstans i skiten så måste man leva också.

Lite lättsamt filosoferande på kvällskvisten.

Uttrycket ”Life’s a box of chocolates” myntas ett flertal gånger i filmen Forest gump.

Livet kan ju också vara en klase bananer i en fruktkorg. Två tumlande och rumlande kroppar i sänghalmen eller ett gäng för långa hårstrån som sticker ut genom näsborrarna.

Ibland, vissa stunder, kan livet liknas vid en karamell. Som man redan har ätit upp…

Nordstan, kontinuitet och all mat på samma tallrik.

Tar en bärs på biskopens arm efter att ha promenerat runt i Nordstan och kollat runt efter julklappar. Det var bara halvvidrigt där inne idag.
Precis i nordstadens mitt, i krysset, i Nordstans anus stod en jätteskäggig gubbe i toppluva och basunerade ut sin livshistoria. Han ropade ut saker som att han hade varit alkoholist hela sitt liv. Jag väntade lite på att de kristna budskapen skulle dyka upp som fallande knivar och att han äntligen hade hittat den smala leriga stigen till herren. Det uteblev. Istället berättade han var han hade supit i sina dagar.
”Den där jävla långgatan förstörde mitt liv!”
”Och alla de där jävla krogarna!”
Jag väntade på att han skulle börja rada upp ställena. Det gjorde han tyvärr inte. Jag gick förbi och vände mig om. Efter ett svep med blicken insåg jag ganska fort att inte en enda människa stod och lyssnade på hans livshistoria och att han sket lika mycket i vilket. Lite som en alkoholiserad Forrest Gump.

Tappade bort lite av kontinuiteten att skriva här på bloggen tror jag. Om jag ska vara ärlig blir jag faktiskt lite småblyg vissa korta perioder, för att skriva här. Händer rätt sällan. Tänker att jag kanske horar ut min själ ibland och att jag drunknar bland alla andra som horar ut sin själ överallt. Ett släng av plötslig kass självkänsla infinner sig och passerar lite som en snabb förkylning. Sen är jag redo att själshora igen.
Nu lät jag ju nästan som om jag var med i SVT:s program sommarpratarna. Alltså det där programmet där det sitter fyra sommarpratare vid ett runt bord mitt i den vackra sommaren och bara vältrar sig i ångest.
” Gud vad starkt att du pratade så öppet om din svårartade ångest”
”Ja, det var svåååårt!”
” Men så himla starkt av dig när det är så svååååååårt!”
”Oooooh, nej det var inte så farligt. Men det var svååååååårt!!!”
Helt vidrigt program om jag får säga det själv.

Igår var jag och käkade på 7:ans gatukök. Jag var ganska bakfull. Klockan var bara halvett på eftermiddagen. Ibland när jag är bakfull är jag lite rädd för att jag ska se konstiga saker hända. Igår hände det redan på 7:ans. Genom redan menar jag var ganska nyvaken när jag satte mig där och åt vad jag tyckte var ett otroligt stort meal. En 150 grams cheeseburgare med pommes och dryck.
In kom en snubbe som verkade lite lite uppstirrad och manisk. När han fick frågan om han ville ha allt på hamburgaren, formligen skrek han ut att han ville ALLTING!
Sen gick han och valde ut ett bord. Han hade med sig en påse som han lade på stolen. Sen la han hela sin kroppsvikt på påsen så ALL luft pös ut. Han tog av sig sin ganska väl tilltagna jacka och gjorde likadant. Tog död på jackans luft med sin kroppsvikt. Sen började han gå och hämta ketchup som man pressar ut i de här små formarna. Han ställde ner en form med ketchup på sitt bord. Sen gick han och hämtade nästa. Christ, tänkte jag. Han kommer aldrig sluta. Och jag är bakfull. Och kommer snart börja se rosa elefanter flyga runt i åttor. När han hade hämtat fyra formar som han radade upp enormt symmetriskt var han nöjd. Sen var maten färdig. De ropade från luckan. Han sprang dit. De frågade honom (lite okänsligt kanske) om han skulle äta allt själv och han svarade JAAAAA!!! När han satte sig bredvid mig med sin bricka med mat förstod jag personalens fråga. På brickan låg det två stycken 200 grams hamburgare med bröd. Med allt på så klart. Till detta hade han beställt dubbla portioner pommes frites. Läsken var såklart den största. Han började med att sticka ner pommes efter pommes ilsket i form ett som stod längst till vänster. När form ett var slut gick han över till form två, men det har ni väl såklart fattat redan.
Jag kände på något vis att jag var klar. Jag reste mig och gick.

Och nu måste jag göra samma sak igen. Resa mig och gå alltså. Och åka hem. Annars blir det ju cirkus av alltihop, men det har ni ju också fattat såklart.

God jul, osv

Drängar, Helgkneg och hummer.

Jobbar helg. En av mina favoritsysslor. Not! Save private Ryan och Forrest gump. Någon slags Tom Hanks-kavalkad. Min brukare gillar Tom Hanks. Jag tycker han är rätt överskattad. Den mest överskattade amerikanska skådisen måste ändå vara Kevin Costner. Totalt poänglös. Min brukare sover sig igenom det mesta av filmerna. Ibland vaknar han till och vill röka en cigg vid balkongdörren. Då lyssnar han på någon utav sina blandskivor som vi har bränt. Är det någon som bränner skivor längre? Det är nästan samma låtar som återkommer på varje skiva. Vi har bränt över fyrtio skivor. Ändå är det nästan alltid samma låtar som återkommer på alla skivor. Bara i lite omkastad ordning. Nu lyssnar han på en blandning med svenska låtar. Black Ingvars ”Blue Hawai” och ”Vill du bli min fru” med Drängarna. Vansinnestillstånd…
Ska för övrigt söka in till två utbildningar som börjar i höst. Har ju stagnerat fast här. Det går inte längre.

Var ute och käkade på restaurang förra helgen med min vän Emma. Alta marea. Tog den dyraste pastan. En skaldjurspasta med tryffelolja. Ovanpå pastan låg det en halv hummer. Lyxig outfit. Det är garanterat den vidrigaste maträtt jag någonsin ätit. Hummern smakade torrsprucket gummi och tryffeloljan hade skurit sig med grädden och låg och simmade i ena hörnet av den kvadratiska tallriken. Eftersom jag aldrig har smakat varken tryffelolja eller hummer tänkte jag bara: Jaha? Sån här överskattad smörja behöver man ju inte stoppa i sig nån mer gång. Emma avsmakade resterna och konstaterade att det smakade fan. Efteråt gick vi och tog några bärs. Den unkna och ruttna smaken låg kvar i munnen hela kvällen.
Pizzerior som inte kan baka pizzor, frisörer som inte kan klippa en hyfsad frisyr, bilmekaniker som inte kan laga din bil. Överallt yrkesfolk som inte klarar av att utföra sina yrken. Tycker det är ofattbart. Röta i samtiden.

Resturangen Alta Marea har varit offer för tvprogrammet ”kniven mot strupen” fick jag reda på efteråt.  Tydligen var stället helt katastrof. Det fixades till. Fick kniven mot strupen. Men bara på TV, inte i verkligheten.